Manga

Det japanska ordet manga betyder serie och kan skrivas på två sätt på japanska.

"Astro Boy" ("Tetsuwan-Atom") av Osamu Tezuka. © Tezuka Productions.

Manga (漫画 eller まんが, ibland マンガ) är det japanska ordet för tecknade serier (alltså även västerländska), men kan i Japan även användas för till exempel skämtteckningar, tidigare användes även uttrycket "manga eiga" (manga-film) för animerad film, men det är numera huvudsakligen ersatt av lånordet anime. Beroende på hur det används, kan manga stå för flera olika saker:

1. serier i största allmänhet (ursprungsbetydelsen)
2. serier från Japan
3. serier berättade i en japanskinspirerad tradition

I västvärlden har "manga" ofta lanserats som ett begrepp för serier producerade i Japan. Alltmer har termen dock i folkmun kommit att beteckna serier som är berättade i en japansk serie- och kulturtradition, oavsett härkomst.

Vissa vill även se manga som en genre eller en teckningsstil, vilket inte är korrekt. Termen "manga" innefattar alla tänkbara genrer och stilar.

Ofta förknippad med mangatraditionen är anime, japansk tecknad film.

Historia

Sekvenskonst har en lång historia i Japan, som fr.o.m. år 500 importerade systemet med emakimono från Kina. Dessa bildrullar berättade en fortlöpande historia medan de rullades upp, och blev väldigt populära runt 1000-1100-talet. Bland dessa emakimono kan nämnas en adaption av Mirasaku Shibiki's berömda roman "Berättelsen om Genji" samt Chōjū-jinbutsu-giga, en serie på fyra bildrullar om antropomorfa djur som roar sig inför en ceremoni.

Begreppet "manga" myntades av Katsushika Hokusai, som i sin bokserie "Hokusai Manga" fr.o.m. 1814 tecknade allt som intresserade honom i japanskt vardagsliv och folklore. Bokserien publicerades postumt efter att Hokusai gått bort 1849, där den 15:e och sista volymen inte anses autentisk av konsthistoriker. Dessa böcker innehöll dock huvudsakligen illustrationer, och inte serier i egentlig mening.

Den mer direkta föregångaren till manga däremot, bestod av västerländsk skämttecknings- och serietradition, vilka importerades tillsammans med västerländska konstnärliga tekniker snart efter att den amerikanska marinofficeren Matthew Perry tvångsöppnade landet 1854 och Japan inledde Meijirestaurationen 1868. I samband med detta skapades två inflytelserika skämtteckningstidningar av inflyttade europeer; The Japan Punch av Charles Wirgman inspirerad av den brittiska förlagan Punch, och Tôbaé av fransmannen Georges Ferdinand Bigot. Wirgman lärde även upp japanska tecknare som Kyochika Kobayashi.

Fr.o.m. sena 1800-talet tecknade Rakuten Kitazawa serier och skämtteckningar, inspirerad av amerikanska tecknare, och populariserade begreppet "manga", som han lånat från Hokusai.

Under Taishō-eran 1912-1926 och fram till krigsrustningen innan andra världskriget importerades flera amerikanska dagspresserier till Japan, såsom Gyllenbom, Adamson etc.

1947, efter andra världskriget inledde Osamu Tezuka, tecknaren som mer än någon annan satt sin prägel på den japanska marknaden, sitt segertåg. Tezuka hade en gullig teckningsstil inspirerad av Walt Disney och Bröderna Fleischer, men manusmässigt längre och komplexare historier än tidigare, som han producerade i en takt som närmast kan beskrivas som besatt. Desssa billiga serier slog ner som en bomb i ett krigstrött och urarmat Japan. 1952 flyttade han in i den billig lägenheten Tokiwa-sō, där han byggde upp en studio för att kunna hålla uppe en produktion som matchade efterfrågan. Tokiwa-sō fick snabbt ett legendariskt rykte dit övriga tecknare som Shotaro Ishinomori, Fujio Akatsuka, Fujiko Fujio och Yoshiharu Tsuge vallfärdade för att jobba.

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Manga i Japan

Manga i Japan är en stor och viktig del av tidningsutgivningen. År 2000 utgjordes enligt författaren Helen McCarthy all tidningsutgivning i Japan till en fjärdedel av manga. Upplagemässigt har man ett tiotal serietidningar med en upplaga på över en miljon, vilken kanske bara en eller två andra tidningar har, undantagit dagstidningar. Manga publiceras främst i form av följetonger i tjocka, telefonkatalogliknande serietidningar, vilka utkommer vecko-, varannan vecka eller månadsvis. Sedan kan kompletta historier för enskilda serier ges ut i bokform, s.k. Tankōbon, samlingsvolymer.

Till den vanliga mangautgivningen av etablerade förlag tillkommer en livaktig fansubkultur med utgivning av amatöralster. Manga är en masskultur med många fans, i Tokyo anordnas två gånger per år den stora Comiket-mässan, med över 2 miljoner besökare, helt säkert världens största i sitt slag.

Manga i västvärlden

I Europa blev manga populärt tidigt i Italien, Frankrike och Spanien. Dessa länder har haft en marknad för översatt manga i drygt 40 år. Möjligen kan detta beror på att man där av hävd har en stark serietradition rent allmänt. Trögare har det gått i de engelskspråkiga länderna. Det är först under de senaste 10-15 åren som en marknad har utvecklats i USA för importerad manga. Enligt manga- och animekritikern Helen McCarthy, så tredubblades försäljningen av manga i USA under åren 2000–02, och har nu en omsättning på ca 40–50 miljoner dollar per år. Det innebär att ungefär var tredje såld serieutgåva i USA är en manga. Detta beror inte på att manga ges ut med flera titlar, utan att upplagan är större. År 1995 så hade en genomsnittlig amerikansk svartvit serietidning en upplaga på 3000 ex, medan en manga sålde 13000 ex.

Den tidiga importen

En av de tidigaste publiceringarna i väst var antagligen den franska anatogiserietidningen Le Cri Qui Tue som innehöll serier av bland annat Yoshihiro Tatsumi och Osamu Tezuka, första numret kom 1978. 1978 publicerades även antikrigsrörelsen War Resisters League "Gen, pojken från Hiroshima" i USA. 1980 publicerades Gen igen i USA, denna gång som serietidning, av förlaget Educomics. Det blev dock bara två nummer, det sista kom 1981.

1983 publicerades i Frankrike "Hiroshima" av Yoshihiro Tatsumi på Artefact. 1984 publicerade det spanska förlaget Ediciones La Cúpula en samling med Yoshihiro Tatsumi, "Que triste es la vida y otras historias", som från spanskan sedan översattes till engelska och gavs ut under titeln "Good-bye and other stories" 1987 på Catalan Communications.

Genombrottet

Det skulle dröja några år innan manga fick ordentligt fäste i västvärlden, och en viktig vågbrytare var "Akira", både serien och den anime som byggde på densamma. I USA publicerades "Akira" av Epic Comics, en etikett under Marvel, från 1988. Den version som publicerades var färglagd. I Frankrike publicerades "Akira" från 1990 både i den färglagda versionen och originalet i svartvitt, båda på Glénat.

Strax innan Epic började att publicera "Akira" hade förlaget Eclipse kommit igång med sin mangautgivning tillsammans med Viz 1987 med "Mai the Psychic Girl". Dark Horse började sin mangautgivning ungefär samtidigt.

1989 publicerade det amerikanska förlaget Blast Books Hideshi Hinos "Panorama of Hell" icke spegelvänt, då serieskaparen själv önskade det. Det var antagligen första gången en manga publicerades med samma läsordning som i Japan i väst. Många japanska serieskapare krävde att deras verk skulle publiceras på samma sätt som det var tänkt, fansen började allt starkare att kräva det, och i dag är det många förlag som publicerar dem som de gjordes från början, med en läsordning från höger till vänster.

"Dragon Ball" började att publiceras 1993 i Frankrike, och nu valde man att för första gången i väst att publicera manga i pocketböcker, precis som man gjorde i Japan då serierna samlades ihop. Det var mycket framgångsrikt. En av anledningarna till varför mangan kom så tidigt till Frankrike jämfört med den övriga västvärlden är förutom det stora serieintresset, att även anime har en mycket stark ställning i Frankrike..

Manga i Sverige

Samurai nr 11–12/1991 © Epix

Den första mangatiteln som publicerades i Sverige var "Gen, pojken från Hiroshima", av vilken första delen gavs ut i albumform av Alvglans 1985.

I Pox publicerades Yoshihiro Tatsumi sporadiskt på svenska mellan 1986 och 1989.

I tidningen Samurai publicerades "Ensamvargen" från 1988 till 1992, från och med nr 9–10/1991 i sällskap med "Kamui" av Sanpei Shirato. I tidningen Cobra publicerades "Cobra", "Pineapple Army" och "Crying Freeman" mellan 1991 och 1992.

Den egentliga mangavågen kom långt senare till Sverige, då Carlsen Comics började ge ut "Dragon Ball" fr.o.m. 2000. Utgivningen gick med förlust i två år, men blev efter det en braksuccé.

Det ledde fram till senare utgivningar med pocketserier som "Ranma 1/2", "One Piece" och "Mästerdetektiven Conan" samt serietidningarna Manga Mania (2003-2007), Shonen Jump (2004-2007) och Shojo Stars (2007-2009).

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Genrer inom manga

De japanska serierna omfattar som sagt en mängd genrer, vissa av dem analoga med de seriegenrer som finns i väst, medan andra är mer specifika för den japanska marknaden. Bland de populära manga-genrerna och begreppen kan nämnas:

• Kodomomuke manga, serier för barn
• Shonen Manga, serier för unga pojkar
• Shoujo Manga, serier för unga tjejer
• Seinen Manga, serier för vuxna män
• Josei Manga, serier för vuxna kvinnor
• Gekiga, dramatiska serier för vuxna, ofta alternativa
• Mecha, en subgenre till science fiction, handlar om jätterobotar, ofta med mänskliga piloter
• Kyofu Manga, skräckserier
• Shonen ai, serier om manlig homosexuell kärlek (oftast med kvinnor som målgrupp)
• Shoujo ai, serier om kvinnlig homosexuell kärlek
• Yaoi, sexserier med homosexuella män, en subgenre till Shonen ai och hentai.
• Yuri, sexserier med homosexuella kvinnor, en subgenre till Shoujo ai och hentai.^{[källa behövs]}

Se även

• Hentai, västerländsk beteckning på manga och anime av pornografisk natur

Kända manga

• "Adolf" av Osamu Tezuka
• "Akira" av Katsuhiro Otomo
• "Blade of the Immortal" av Hiroaki Samura
• "Bleach" av Tite Kubo
• "Buddha" av Osamu Tezuka
• "Chobits" av CLAMP
• "Crying Freeman" av Ryoichi Ikegami och Kazuo Koike
• "Dirty Pair" av Haruka Takachiho
• "DNAngel" av Yukiru Sugisaki
• "Doraemon" av Fujiko F. Fujio
• "Dragon Ball" av Akira Toriyama
• "Gen, Pojken från Hiroshima" av Keiji Nakazawa
• "Gon" av Masashi Tanaka
• "GTO" av Tohry Fujisawa
• "Kozure Okami" ("Lone Wolf and Cub") av Kazuo Koike och Goseki Kojima
• "Love Hina" av Ken Akamatsu
• "Mai the Psychic Girl" av Ryoichi Ikegami och Kazuya Kudo
• "Mästerdetektiven Conan" av Gosho Aoyama

Dagspresserien "OL Shinkaron" av Risu Akizuki. © Kodansha.

• "Naruto" av Masashi Kishimoto
• "One Piece" av Eiichiro Oda
• "Pokémon" av Hidenori Kusaka
• "Ranma ½" av Rumiko Takahashi
• "Sailor Moon" av Naoko Takeuchi
• "Tetsuwan-Atom" ("Astro Boy") av Osamu Tezuka
• "Prince of Tennis" av Takeshi Konomi

Manga- eller animeinspirerade serier

Även om manga egentligen inte är en teckningsstil eller genre så finns det vissa stildrag som är typiska för vissa japanska serier. På senare år har serieskapare i väst börjat anamma denna stil. Ofta lanseras dessa tecknare som "manga-tecknare" vilket väl inte är helt adekvat, men ändå beskriver vad det rör sig om. Begrepp som pseudomanga, världsmanga och svensk manga (även kallad mänga) förekommer också, liksom manhwa (mangaliknande serier från Korea) och manhua (mangaliknande serier från Kina).

Bland de mangainspirerade verken kan nämnas:

• "Deadboy Detectives", "Sandman"-spinoff gjord av Jill Thompson för amerikanska Vertigo
• "Death: at Death's Door", "Sandman"-spinoff gjord av Jill Thompson för amerikanska Vertigo
• "Kishako, Sportreportern", svensk sportserie av Pidde Andersson och Åsa Ekström
• "Kylion", italiensk science fiction-serie av Francesco Artibani
• "Monster Allergy", italiensk serie av Katja Centomo
• "Ninja Highschool", amerikansk serie av Ben Dunn
• "Sayonara September", svensk mänga av Åsa Ekström
• "Stall Norrsken", svensk romansvit med serieinslag av Noomi Hebert, Lena Ollmark och Åsa Ekström
• "Tokyo by night", svensk serie av Åsa Ekström
• "W.I.T.C.H.", italiensk Disney-serie av Elisabetta Gnone

Manga som utgivningsformat

Huvudartikel: Mangaformat

I USA har mangaformat kommit att beteckna de serietidningar och album som likt många importerade japanska serier ges ut i pocketformat. Uttrycket kan tyckas felanvänt, men är idag ganska etablerat. Den tidiga mangautgivningen i USA redigerade sidformatet, så att läsningen skedde från höger till vänster. Sedan 90-talet är det vanligaste dock att utgivningen är i oredigerat skick, dvs. man börjar läsa bakifrån boken, för en västerlänning sett.

Förlag som ger ut manga

I dagsläget finns över 30 000 manga i tryck. Hundratals förlag ger ut de olika titlarna. Några av de större japanska förlagen på mangamarknaden är:

• Akane Shinsha
• Akita Shoten
• Ascii Media Works
• Core Magazine
• Enterbrain
• Fujimi Shobo
• Fusion Product
• Futabasha
• Gentosha
• Hakusensha
• Houbunsha
• Ichijinsha
• Kadokawa
• Kill Time Communication
• Kobunsha
• Kodansha
• Leed Publishing
• Libre Shuppan
• Mag Garden
• Media Factory
• MediaWorks
• Nihon Bungeisha
• Oakla Shuppan
• Ohzora Shuppan
• OKS Comix
• Shinchosha
• Shinshokan
• Shobunkan
• Shodensha
• Shogakukan
• Shonen Gahosha
• Shueisha
• Square Enix
• Studio DNA
• Taiyo Tosho
• Take Shobo
• TI-Net
• Tokuma Shoten
• Tosuisha
• Wanibooks

Mer om manga

Här listas inte artiklar om enskilda serier, utan endast allmänna artiklar om manga och dess estetik.

• Paul Burgdorf: "Japans serievärld" (Bild & Bubbla nr 4/1978)

• Ulf Frödin: "Manga : Serier i Japan. Japan. Med Bild & Bubbla ut i världen" (Bild & Bubbla nr 3–4/1985, s. 51–52)

• Mikael Andersson: "Många manga är det!" (Bild & Bubbla nr 3/1990, s. 22–28)

• Fredrik Strömberg: "Manga – så in i Norden"" (Bild & Bubbla nr 2/2005, s. 6–13)

• Nisse Larsson: "Manga lär barnen japanska" (Dagens Nyheter 2005-10-17)

• Fredrik Strömberg: "Manga – en global konstform" (Bild & Bubbla nr 2/2008, s. 10–12)

• Fredrik Strömberg: "J-horror Manga-style – introduktion till japanska skräckserier" (Bild & Bubbla nr 2/2008, s. 89–97)
• Alternativserier i Japan Artikel av Fredrik Strömberg
• Manga Right to Left – Will It Fly? Three Publishers, Three Approaches. Artikel hos ICV2.com om hur läsriktningen ibland görs om i USA

• Natalia Batista: "YAOI-manga – av kvinnor, för kvinnor, om män som älskar män" (Bild & Bubbla nr 3/2010, s. 99–103)

Recensioner

Relationshistorien "One Pound Gospel" av Rumiko Takahashi. © Shogakukan.

Här listas inte recensioner av enskilda serier, utan endast allmänna böcker om manga och dess estetik.

• Nicolas Križan: "Så tecknar du manga" (Bild & Bubbla nr 2/2005)

Se även

• Mangakai (svensk förening för mangaintresserade)
• Mangakai Lund (skånsk förening för mangaintresserade)
• Pseudomanga (uttryck för japanskinspirerade serier)
• Alfabetisk lista över manga publicerad i Sverige
• Mänga ("svensk manga"; uttryck för svenska japanskinspirerade serier)
• Manhwa ("koreansk manga")
• Manhua ("kinesisk manga")

• Kategorin japanska serier Seriewikins förteckning över alla japanska serier

Fotnoter

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!