Hergé
 Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut. |
Hergé (egentligen Georges Remi, 22/5 1907–3/3 1983), belgisk serieskapare och upphovsman till den klassiska äventyrsserien "Tintin". (Artistnamnet "Hergé" uttalas på franska lika som "R.G.", de omkastade initialerna från hans riktiga namn.)
Skapade även en mängd andra serier under sin livstid, såsom "Totor", "Den älskvärde herr Mops", "Popol och Virginie", "Herr Bellum", "Dropsy", "Smecken och Sulan", samt "Johan, Lotta och Jocko".
Historia
Den blivande Hergé föddes 1907 som son till Alexis Remi och Elisabeth, född Dufour. Fadern Alexis hade en tvillingbror, Léon. De två arbetade på samma herrskrädderi och lär ha haft för vana att avsluta varandras meningar, något som kan ha inspirerat till Dupontarna.
Tidig karriär
1926 skapade Hergé scoutserien "Totor" för scouttidningen Le Boy-Scout Belge. Hergé tecknade serien till juli 1929 då den avslutades (men den återupplivades av Evany under några månader 1930).
Tintins födelse
Under 1928 fick Hergé jobb som tecknare på den belgiska katolska och konservativa dagstidningen Le XXe Siècles ungdomsbilaga, Petit Vingtième. Efter att under tre månader ha illustrerat en text med titeln "Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet" var han uttråkad av sitt jobb och beslöt sig för att skapa en ny serie. Den 10 januari 1929 publicerades första avsnittet av "Tintin" i tidningen. I första äventyret, ”Tintin i Sovjet”, infiltrerar journalisten Tintin och hans trogna hund Milou kommunistblocket.
Serien blev snabbt enormt populär, inte minst eftersom äventyren efter sin publicering i tidningen började samlas i seriealbum. 1930 började ”Tintin” publiceras i Frankrike, varefter den internationella marknaden bara fortsatte att växa. Hergé kunde snart överleva på inkomsterna från sitt serieskapande.
1932 gifte sig Hergé med Germaine Kieckens, sekreterare till abbé Norbert Wallez, redaktör på Le XXe Siècle.
Utveckling
Med femte Tintinäventyret ”Blå Lotus” (1934–35), började Hergé med den noggranna research och medvetenhet om detaljer som han skulle bli känd för. Då det hade påannonserats att Tintin i sitt nästa äventyr skulle besöka Kina hade en ung kines vid namn Tchang Tchong-Yen kontaktat Hergé och bett honom att överväga hur han skildrade folket och landet. Detta blev ett uppvaknande för Hergé, som blev medveten dels om hur fördomsfullt han skildrat minoriteter i de tidiga albumen, dels om vilken fantastisk kulturskatt Kina kunde bjuda på. Som tack för ”väckarklockan” skapade han en figur vid namn Tchang i äventyret (en vän till Tintin som även dök upp i det långt senare albumet ”Tintin i Tibet”). Högre grad av realism och noggrannare research medförde att ”Tintin” blev alltmer av en renodlad äventyrsserie och de rena slapstickinslagen bantades ner (även om de aldrig försvann helt).
Tintins äventyr avlöste sedan varandra i en regelbunden takt, ett nytt startades ungefär var femtonde månad. Dessa fortsatte att publiceras i Petit Vingtième fram till Andra världskriget och den tyska invasionen, då tidningen lades ned. Hergé hade varit mobiliserad i belgiska armén och hade följt med i reträtten till Frankrike, men återvände till Bryssel efter kapitulationen 1940, när kung Leopold III uppmanade folket att återgå till vardagslivet. Han fick snart möjlighet att publicera Tintin i dagstidningen Le Soir. Dessvärre var Le Soir ägd av ockupationsmakten, vilket komprometterade Hergé i motståndsrörelsens ögon, och efter krigsslutet blev han arresterad som kollaboratör. Han räddades dock av motståndsmannen Raymond Leblanc, som lyckades få honom rentvådd.
Serietidningen Tintin och Studios Hergé
1946 grundade Leblanc serietidningen Tintin, med Tintin som huvudserie. Albumproduktionen återupptogs också och Hergé tog tillfället i akt att teckna om flera av sina tidigare album i kortare format och modernare teckningsstil. (Det är dessa omtecknade versioner som vi framför allt känner till i Sverige). Nya äventyr fortsatte att komma ungefär vartannat år. Men under äventyr som "Det svarta guldet" (1948–50) och "Månen tur och retur" (1950–53) var Hergé tvungen att tillfälligt avbryta arbetet på grund av hälsoskäl, något som till slut ledde till att han grundade en tecknarstudio med folk som kunde assistera honom, Studios Hergé.
I mitten av 1950-talet genomgick Hergé en livskris. Hans äktenskap kraschade, och han började umgås med Fanny Vlamynck, färgläggare på Studio Hergé, född 1934. De flyttade ihop 1960, men på grund av Belgiens skilsmässolagar dröjde den formella skilsmässan till 1977, då han kunde gifta sig med Fanny. Hergé fortsatte dock att dricka te med Germaine varje lördag fram till sin död. Under 1950-talet hemsöktes han också av drömmar som fick honom att söka hjälp hos en psykoanalytiker, som rådde honom att sluta teckna. Lyckligtvis valde han att ignorera rådet, och bearbetade istället sina problem i serieform. Resultatet blev "Tintin i Tibet", som anses vara ett av de bästa Tintinalbumen.
Senare år
Under 1970-talet påverkade en blodbristsjukdom hans arbetstempo. Idéerna kom inte lika snabbt som i hans ungdom och inte heller behövde han längre spotta ur sig alster för att försörja sig. ”Castafiores juveler” (1963), ”Plan 714 till Sydney” (1968), och ”Tintin hos gerillan” (1976) fick ta den tid de tog beroende på Hergés ork och arbetslust.
Hergé gick bort 1983, 75 år gammal, mitt i arbetet med det som skulle blivit det sista Tintinalbumet, "Tintin et l'alph-art". Alla rättigheter till hans verk övergick till änkan Fanny, som bildade Fondation Hergé för att tillvarata dem. Den kommersiella delen sköts av företaget Moulinsart.
Hergé hade bestämt att ingen annan skulle få fortsätta att teckna "Tintin" efter hans död, något man som man än så länge har respekterat, även om det då och då höjs röster för att återuppliva serien.
Hergés stil
Något som bidragit till seriens popularitet är Hergés rena och uttrycksfulla teckningsstil, kallad ”klara linjen” (ligne claire), som har bildat skola på den europeiska seriemarknaden. Den har visat sig inte minst vara betydelsefull när det gäller läsarens identifikation med huvudpersonen (åtminstone är det en vitt spridd teori). Även när det gällde bildkomposition, rörelse och bildberättande är Hergé ansedd som en av de stora mästarna inom seriekonsten.
Kontroverser
Hergés arbete för nazistägda tidningar i det ockuperade Belgien stämplade honom med ett rykte om nazistsympatier som aldrig riktigt släppte, och som återkommer med jämna mellanrum än idag.
De tidiga albumen har också kritiserats för sina rasistiska och stereotypa inslag. Hergé tog senare avstånd från dessa och förklarade att det berodde på den felaktiga stereotypbild av världen utanför Europa han själv hade blivit matad med som barn (vilket i och för sig inte ursäktar de kritiserade porträtten av afrikaner i den senare ”Koks i lasten”).
Externa länkar
- Tintin.com (officiell webbplats på åtskilliga språk)
- Tintin – en hjälte med hjärta och hjärna (fansajt) Svensk Tintinsida av översättaren Björn Wahlberg
- Tintinologist (fansajt)
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
