Skillnad mellan versioner av "Blackhawk"
OlaHe (diskussion | bidrag) |
Wakuran (diskussion | bidrag) m (→Filmversionen: Länk) |
||
| (52 mellanliggande versioner av 9 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Serier]] | [[Kategori:Serier]] | ||
[[Kategori:Amerikanska serier]] | [[Kategori:Amerikanska serier]] | ||
[[Kategori:DC-serier]] | |||
[[Kategori:Serietidningar]] | [[Kategori:Serietidningar]] | ||
[[Kategori:Amerikanska serietidningar]] | [[Kategori:Amerikanska serietidningar]] | ||
[[Kategori:DC-tidningar]] | |||
[[Kategori:Seriefigurer]] | |||
[[Kategori:Amerikanska seriefigurer]] | |||
[[Kategori:DC-figurer]] | |||
[[Kategori:Äventyrsserier]] | |||
[[Kategori:Krigs- och militärserier]] | |||
[[Kategori:Serier som blivit film]] | |||
{{disamb|Ej att förväxlas med den brittiska serien "[[Blackhawk (brittisk)|Blackhawk]]" om en nubisk slav.}} | |||
[[Bild:Blackhawk.png|frame|"[[Blackhawk]]" av [[Chuck Cuidera]] ur debuten i ''[[Military Comics]]'' nr 1 © DC Comics]] | |||
'''"Blackhawk"''' (på svenska även '''"Höken"''' och '''"Svarta Höken"''') är en amerikansk flygarkrigsserie skapad av [[Will Eisner]], [[Chuck Cuidera]] och [[Bob Powell]] för förlaget [[Quality Comics]]. | |||
Senare upphovsmän på serien har bland annat inkluderat [[Dick Dillin]], [[Mark Evanier]], [[Dan Spiegle]], [[Howard Chaykin]] och [[Martin Pasko]]. Sedan 1957 ägs serien av [[DC Comics]]. | |||
==Bakgrund och handling== | |||
Will Eisner gjorde 1941 en grov design av en flygare vid namn Blackhawk och lät sina assistenter [[Bob Powell]] och [[Chuck Cuidera]] vidareutveckla figuren. Samma år debuterade så "Blackhawk" i ''[[Military Comics]]'' nr 1 från förlaget [[Quality Comics]]. | |||
Blackhawk var en polsk flygare vars familj dödats av nazisterna, något som han luftburen utkräver hämnd för. Han blir en oberoende gerillasoldat som samlar på sig en lika oberoende armé, the Blackhawks. Dessa utgjorde en brokig skara: franske kvinnotjusaren André, polacken Stanislaus, tyske nazistmotståndaren Hendrickson, blonde helylleamerikanen Chuck, dumsnälle svensken Olaf och Chop-Chop – ett fördomsfullt tecknat porträtt av en kinesisk kock. Så småningom smög man även in en Lady Blackhawk. Tillsammans bodde de på [[Blackhawk Island]] och stred mot ondskan på slagfält över hela jorden. Bland motståndarna fanns bland annat [[War Wheel]]. | |||
Blackhawks popularitet sköt snabbt i höjden. 1944 sålde Blackhawk lika mycket som "[[Batman]]", "[[Captain America]]" och "[[The Flash]]". En sådan populär figur med ett sådant rikt figurgalleri gick självklart inte mediamogulerna förbi, och följetonger gjordes på 1950-talet för både radion och biografierna. | |||
===Efter Andra världskriget=== | |||
[[Bild:Blackhawk_46.jpg|right|thumb|200px|[[Blackhawk]] från ''Blackhawk'' nr 46, 1951. © [[DC Comics]].]] | |||
Serien överlevde världskriget och under det kalla kriget bytte man helt sonika ut nazisterna mot kommunister. Quality Comics som helhet gick dock under 1956, och förlagets figurer, däribland "Blackhawk", köptes upp av konkurrenten [[DC Comics]]. Först fortsatte serien i samma anda som tidigare, men i mitten av 60-talet ledde ett försök att förnya konceptet till att Blackhawks blev en sorts superhjältar med närmast parodiska dräkter och förmågor. Serietidningen lades ner [[1968]] på grund av dålig försäljning. [[1976]] försökte man sig på en ny tidning, som lades ner efter några fåtal nummer. 1982 återupplivade [[Mark Evanier]] och [[Dan Spiegle]] "Blackhawk" genom att återbörda serien till dess rötter med handlingen satt under krigsåren. Inte heller den här gången överlevde tidningen särskilt länge. | |||
En annan version av Blackhawks existerade under den här perioden även på [[Jord X|den alternativa jorden X]], en värld som bl.a. figurerade i serien "[[Freedom Fighters]]". | |||
===Den moderna versionen=== | |||
1988 moderniserades en rad gamla DC-figurer i kölvattnet på [[maxiserie]]n "[[Crisis on Infinite Earths]]". [[Howard Chaykin]] gjorde då en miniserie på tre nummer där han bl.a. åter fastslog att Blackhawk var polack (ett tag hade figuren nämligen varit en polsk-amerikan vid namn Bart Hawk). Chaykin gjorde honom även till kommunist. Olaf gick från svensk till dansk, tyske Hendrickson blev Ritter Hendricksen från Nederländerna, och Chop-Chop blev en politiskt korrekt kinesisk pilot. Handlingen var betydligt mer "vuxen" och kontroversiell än tidigare tolkningar. | |||
Miniserien blev en framgång, och serien fortsatte publiceras i följetongsform i antologititeln ''[[Action Comics Weekly]]'' nr 601–635. Därefter fick serien en egen reguljär titel igen, med start 1989, skriven av [[Martin Pasko]] och tecknad av [[Rick Burchett]]. Handlingen var här satt till det kalla kriget, där Blackhawk startat ett flygbolag och utförde uppdrag åt CIA. Totalt blev det 16 nummer och en [[annual]] innan tidningen lades ner hösten 1990. | |||
Teamet Blackhawks finns idag i en förnyad version och är en specialavdelning i USA:s försvar. De klassiska medlemmarna är inte längre aktiva. Samtidigt existerar det kommersiella företaget "Blackhawk Express", en farotrotsande budfirma som leds av Weng "Chop-Chop" Chan. | |||
En av de kvinnliga medlemmarna i skvadronen, [[Lady Blackhawk]] (Zinda Blake), reste till vår nutid i samband med miniserien "[[Zero Hour]]" 1994. Under en period var Lady Blackhawk en stående bifigur i serien "[[Warrior (DC)|Warrior]]", och senare i "[[Birds of Prey]]". | |||
==[[Bild:mini_sverige.gif]] Publicering i Sverige== | |||
[[Bild:Blackhawk_%28Chaykin%29.png|thumb|200px|"[[Blackhawk]]" av [[Howard Chaykin]] ur ''[[Thriller]]'' nr 1/1989. © [[DC Comics]]]] | |||
I Sverige är serien även känd under namnet '''"Höken"''', och publicerades i en [[Höken (serietidning)|serietidning med samma namn]] åren 1957–58 som utkom med sammanlagt 91 nummer innan serien gick upp i ''[[Serie-Nytt]]''. Där förblev den tills den åter fick en egen tidning 1964–68. | |||
I ett äventyr med "[[Lagens Väktare]]" i ''[[Gigant]]'' nr 3/1980 gästspelar Blackhawk och Blackhawks under namnen '''Svarta Höken''', respektive '''Svarta Hökarna'''. | |||
Ett specialavsnitt betitlat "Hökens julsaga" publicerades i ''Gigant'' 10/1985. | |||
Howard Chaykins moderna "Blackhawk" publicerades på svenska (under originaltiteln) i ''[[Thriller]]'' 1989. | |||
==Blackhawk i andra medier== | |||
"Blackhawks" popularitet gjorde serien perfekt för adaption till andra medier. | |||
===Radioföljetongen=== | |||
1951 gjordes en radioföljetong med "Blackhawk". | |||
=== Filmversionen === | |||
Columbia Pictures producerade 1952 en s.k. ''movie serial'', en följetongsfilm i 15 delar kallad "Blackhawk". Troligen var det tack vare regissören Spencer Bennet som Kirk Alyn återfinns i huvudrollen. Bennet hade nämligen tidigare regisserat två movie serials med "[[Superman]]" i vilka Alyn spelade titelrollen. | |||
Självklart medverkade även de andra hökarna: Chuck (John Crawford), Hendrickson (Frank Ellis), Chop-Chop (Weaver Levy), André (Larry Stewart), Stanislaus (Rick Vallin) och Olaf (Don C. Harvey). Filmen hade ett klassiskt tema: amerikanska pojkar kämpar mot onda utländska sabotörer. Sabotörerna i fråga, Case och Laska, antyds här vara ryssar som bl.a. byter ut Stanislaus mot en dubbelgångare. Den nya energikällan Element X står också på spel och byter ägare titt som tätt. Någon egentlig flygfilm är det inte; det är bara de första episoderna som har någon flygplansaction, därefter blir det en ganska ordinär film med biljakter och slagsmål. | |||
Det intressanta är att hela följetongen baseras på en enda tidning, nämligen ''Blackhawk'' nr 31 från 1950. | |||
==Hyllningar och parodier== | |||
*"[[Death Patrol]]" av [[Jack Cole]] gavs ut av [[Quality]] på 1940-talet och var ett sätt för förlaget att själva rida på den Blackhawk-popularitet de hade skapat. | |||
*''The Skysharks'' i [[Alan Moore]]s och [[Gene Ha]]s "[[Top Ten]]: The Forty-Niners" är en flygskvadron som är tydligt baserade på Blackhawks. ''John Sharkey'' är baserad på Blackhawk själv, ''Wulf'' på Hendrickson/Hendricksen, ''Lars'' på Olaf, ''Pierre'' på André och ''Tiki Face'' på Chop-Chop. | |||
== Artiklar i ''Bild & Bubbla''== | |||
* [[David Haglund]]: Filmen om Blackhawk – högtflygande plan(er) (''B&B'' 3/1998) | |||
== Externa länkar == | |||
*[http://www.ourworlds.net/blackhawk/ The Unofficial Blackhawk Comics Website (fansajt)] | |||
{{gigant}} | |||
{{fantomentidning}} | |||
Nuvarande version från 6 juli 2024 kl. 18.38
- Ej att förväxlas med den brittiska serien "Blackhawk" om en nubisk slav.
"Blackhawk" (på svenska även "Höken" och "Svarta Höken") är en amerikansk flygarkrigsserie skapad av Will Eisner, Chuck Cuidera och Bob Powell för förlaget Quality Comics.
Senare upphovsmän på serien har bland annat inkluderat Dick Dillin, Mark Evanier, Dan Spiegle, Howard Chaykin och Martin Pasko. Sedan 1957 ägs serien av DC Comics.
Bakgrund och handling
Will Eisner gjorde 1941 en grov design av en flygare vid namn Blackhawk och lät sina assistenter Bob Powell och Chuck Cuidera vidareutveckla figuren. Samma år debuterade så "Blackhawk" i Military Comics nr 1 från förlaget Quality Comics.
Blackhawk var en polsk flygare vars familj dödats av nazisterna, något som han luftburen utkräver hämnd för. Han blir en oberoende gerillasoldat som samlar på sig en lika oberoende armé, the Blackhawks. Dessa utgjorde en brokig skara: franske kvinnotjusaren André, polacken Stanislaus, tyske nazistmotståndaren Hendrickson, blonde helylleamerikanen Chuck, dumsnälle svensken Olaf och Chop-Chop – ett fördomsfullt tecknat porträtt av en kinesisk kock. Så småningom smög man även in en Lady Blackhawk. Tillsammans bodde de på Blackhawk Island och stred mot ondskan på slagfält över hela jorden. Bland motståndarna fanns bland annat War Wheel.
Blackhawks popularitet sköt snabbt i höjden. 1944 sålde Blackhawk lika mycket som "Batman", "Captain America" och "The Flash". En sådan populär figur med ett sådant rikt figurgalleri gick självklart inte mediamogulerna förbi, och följetonger gjordes på 1950-talet för både radion och biografierna.
Efter Andra världskriget
Serien överlevde världskriget och under det kalla kriget bytte man helt sonika ut nazisterna mot kommunister. Quality Comics som helhet gick dock under 1956, och förlagets figurer, däribland "Blackhawk", köptes upp av konkurrenten DC Comics. Först fortsatte serien i samma anda som tidigare, men i mitten av 60-talet ledde ett försök att förnya konceptet till att Blackhawks blev en sorts superhjältar med närmast parodiska dräkter och förmågor. Serietidningen lades ner 1968 på grund av dålig försäljning. 1976 försökte man sig på en ny tidning, som lades ner efter några fåtal nummer. 1982 återupplivade Mark Evanier och Dan Spiegle "Blackhawk" genom att återbörda serien till dess rötter med handlingen satt under krigsåren. Inte heller den här gången överlevde tidningen särskilt länge.
En annan version av Blackhawks existerade under den här perioden även på den alternativa jorden X, en värld som bl.a. figurerade i serien "Freedom Fighters".
Den moderna versionen
1988 moderniserades en rad gamla DC-figurer i kölvattnet på maxiserien "Crisis on Infinite Earths". Howard Chaykin gjorde då en miniserie på tre nummer där han bl.a. åter fastslog att Blackhawk var polack (ett tag hade figuren nämligen varit en polsk-amerikan vid namn Bart Hawk). Chaykin gjorde honom även till kommunist. Olaf gick från svensk till dansk, tyske Hendrickson blev Ritter Hendricksen från Nederländerna, och Chop-Chop blev en politiskt korrekt kinesisk pilot. Handlingen var betydligt mer "vuxen" och kontroversiell än tidigare tolkningar.
Miniserien blev en framgång, och serien fortsatte publiceras i följetongsform i antologititeln Action Comics Weekly nr 601–635. Därefter fick serien en egen reguljär titel igen, med start 1989, skriven av Martin Pasko och tecknad av Rick Burchett. Handlingen var här satt till det kalla kriget, där Blackhawk startat ett flygbolag och utförde uppdrag åt CIA. Totalt blev det 16 nummer och en annual innan tidningen lades ner hösten 1990.
Teamet Blackhawks finns idag i en förnyad version och är en specialavdelning i USA:s försvar. De klassiska medlemmarna är inte längre aktiva. Samtidigt existerar det kommersiella företaget "Blackhawk Express", en farotrotsande budfirma som leds av Weng "Chop-Chop" Chan.
En av de kvinnliga medlemmarna i skvadronen, Lady Blackhawk (Zinda Blake), reste till vår nutid i samband med miniserien "Zero Hour" 1994. Under en period var Lady Blackhawk en stående bifigur i serien "Warrior", och senare i "Birds of Prey".
Publicering i Sverige
.png)
I Sverige är serien även känd under namnet "Höken", och publicerades i en serietidning med samma namn åren 1957–58 som utkom med sammanlagt 91 nummer innan serien gick upp i Serie-Nytt. Där förblev den tills den åter fick en egen tidning 1964–68.
I ett äventyr med "Lagens Väktare" i Gigant nr 3/1980 gästspelar Blackhawk och Blackhawks under namnen Svarta Höken, respektive Svarta Hökarna.
Ett specialavsnitt betitlat "Hökens julsaga" publicerades i Gigant 10/1985.
Howard Chaykins moderna "Blackhawk" publicerades på svenska (under originaltiteln) i Thriller 1989.
Blackhawk i andra medier
"Blackhawks" popularitet gjorde serien perfekt för adaption till andra medier.
Radioföljetongen
1951 gjordes en radioföljetong med "Blackhawk".
Filmversionen
Columbia Pictures producerade 1952 en s.k. movie serial, en följetongsfilm i 15 delar kallad "Blackhawk". Troligen var det tack vare regissören Spencer Bennet som Kirk Alyn återfinns i huvudrollen. Bennet hade nämligen tidigare regisserat två movie serials med "Superman" i vilka Alyn spelade titelrollen.
Självklart medverkade även de andra hökarna: Chuck (John Crawford), Hendrickson (Frank Ellis), Chop-Chop (Weaver Levy), André (Larry Stewart), Stanislaus (Rick Vallin) och Olaf (Don C. Harvey). Filmen hade ett klassiskt tema: amerikanska pojkar kämpar mot onda utländska sabotörer. Sabotörerna i fråga, Case och Laska, antyds här vara ryssar som bl.a. byter ut Stanislaus mot en dubbelgångare. Den nya energikällan Element X står också på spel och byter ägare titt som tätt. Någon egentlig flygfilm är det inte; det är bara de första episoderna som har någon flygplansaction, därefter blir det en ganska ordinär film med biljakter och slagsmål.
Det intressanta är att hela följetongen baseras på en enda tidning, nämligen Blackhawk nr 31 från 1950.
Hyllningar och parodier
- "Death Patrol" av Jack Cole gavs ut av Quality på 1940-talet och var ett sätt för förlaget att själva rida på den Blackhawk-popularitet de hade skapat.
- The Skysharks i Alan Moores och Gene Has "Top Ten: The Forty-Niners" är en flygskvadron som är tydligt baserade på Blackhawks. John Sharkey är baserad på Blackhawk själv, Wulf på Hendrickson/Hendricksen, Lars på Olaf, Pierre på André och Tiki Face på Chop-Chop.
Artiklar i Bild & Bubbla
- David Haglund: Filmen om Blackhawk – högtflygande plan(er) (B&B 3/1998)
Externa länkar
