Skillnad mellan versioner av "Knasen"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
Rad 233: | Rad 233: | ||
====Antologialbum==== | ====Antologialbum==== | ||
*"[[Comics – den stora serieboken]]" nr 1 (1970) (under titeln "Nr 13 Wilmer") | *"[[Comics – den stora serieboken]]" nr 1 (1970) (under titeln "Nr 13 Wilmer") | ||
*"[[Serieboken]]" (1986) | *"[[Serieboken (1986)|Serieboken]]" (1986) | ||
*"[[Comics – den nya stora serieboken]]" (1993) | *"[[Comics – den nya stora serieboken]]" (1993) | ||
Nuvarande version från 23 oktober 2023 kl. 15.08
Denna artikel handlar om serien "Knasen". För den svenska serietidningen med samma namn, se Knasen (serietidning).
"Knasen" ("Beetle Bailey" i original, på svenska även känd som "Nr 13 Wilmer", "Wilmer" eller "Nr 13 Knasen"), amerikansk humorserie för dagspress, skapad 1950 av Mort Walker.
Historik
Knasens skapare Mort Walker föddes 1923 i El Dorado, Kansas, USA. Redan som barn var han en begåvad tecknare och sålde sina skämtteckningar. En period på college avbröts av att han blev inkallad under andra världskriget. Både collegetiden och militärtjänsten skulle sätta sina spår på hans tecknande och på den framtida serien "Knasen".
1948 flyttade Walker till New York och försökte försörja sig som skämttecknare. En av hans återkommande figurer var en ung collegestudent vid namn Spider, som med tiden skulle evolvera till Knasen. I slutet av 1940-talet började Walker bygga en serie kring Spider och 1950 blev den accepterad av syndikatet King Features. Den allra första dagsstrippen publicerades den 4 september 1950, men vid det laget hade både Spider och serien fått namnet "Beetle Bailey".
I början gjorde inte denna collegeserie något större väsen av sig. Vid starten publicerades den enbart i tolv dagstidningar och efter ett halvår endast i tjugofem, en så låg siffra att King Features under en period övervägde att lägga ner serien.[1] Först när Walker våren 1951 lät huvudfiguren lämna college och ta värvning (mitt under brinnande Koreakrig), hittade serien sin form, en form som vi till stora delar känner igen än idag. Seriens popularitet växte långsamt men stadigt under följande år. 1952 introducerade man en söndagssida, och 1954 blev Knasens syster och hennes man huvudfigurerna i en egen serie – "Familjen Flax", skriven av Walker och tecknad av Dik Browne. 1956 fick Beetle Bailey en egen serietidning med specialskrivna längre avsnitt, utgiven av Dell Comics (se nedan).
Idag är "Knasen" en av världens mest lästa serier. I början av 2000-talet rapporterades att den publicerades i cirka 1800 dagstidningar i 52 länder över hela världen.[1]
Upphovsmän
Dagstidningsversion
I början tecknade Mort Walker alla avsnitt på egen hand (även de specialgjorda serietidningsavsnitten), men med tiden skaffade han sig en stab av medarbetare för produktionen av såväl "Knasen" som hans övriga serier. 1954 tog Walker hjälp av Dik Browne och Frank Roberge. Jerry Dumas anställdes 1956, svenskättlingen Bob Gustafson sällade sig till staben 1963 och Bud Jones 1968. Frank Johnson tillkom i början av 1970-talet. Walker var till nyligen[när?] alltid huvudansvarig för "Knasen", medan de övriga medarbetarna ansvarade för andra serier eller enskilda moment, men idékläckandet arbetade de med gemensamt för alla Walkers serier.
Under 1980-talet tog flera av Walkers söner successivt över ansvaret för produktionen av serien. Neal Walker, Brian Walker och Greg Walker har alla arbetat med "Knasen". Greg är idag krediterad som upphovsman jämte sin far. Även sönerna Morgan Walker och Ned Walker arbetar eller har arbetat med pappa Morts serier, och har troligtvis bidragit även till "Knasen" om än i mindre utsträckning.
Serietidningsversion
Serietidningsversionen har haft sin egen parallella historia eftersom de flesta avsnitten gjorts på licens. Mort Walker gjorde de allra första avsnitten för Dells tidning, men därefter har merparten av serietidningshistorierna producerats av andra än Walker och medlemmarna i dennes stab. (Frank Johnson tecknade dock serietidningsversionen innan han blev en del av Walkers tecknarstudio.)
I början av 1980-talet producerade Walker-studion serietidningsavsnitt direkt för den danska serietidningen Basserne. Dessa tecknades av Bob Gustafson och publicerades även i den svenska Knasen-tidningen.[2]
Senare har den norska tidningen Billy producerat eget material av bl.a. Sam Klein och Henrik Rehr, vilka också publicerats i Sverige.
Handling
"Knasen" utspelades från början i college-miljö, men efter ett halvår ryckte huvudpersonen in i militärtjänsten med anledning av Koreakriget och där har han stannat. Serien har dock aldrig skildrat krig, utan det närmsta den kommer är fältövningar.
Titelfigurens smeknamn i original, "Beetle" kommer sig av att har sin hjälm (alternativt mössa) nedtryckt över ögonen, och därmed ter sigg ut som en skalbagge. Ögonen visas därmed inte i bild, då mössan, hjälmen eller luggen alltid hänger i vägen. I en opublicerad stripp från 1950 förekom Knasen dock "demaskerad".
Serien kretsar kring den extremt late beväringen Knasen (Beetle Bailey), hans lumparvänner och överordnade som är stationerade i det gudsförgätna Träsklägret (Camp Swampy). En av de främsta bifigurerna är den gormande, våldsamme och överviktige antagonisten Sergeant "Schassen" Snorkel. I den innersta kretsen av figurer finns även den kvinnojagande Jägarn (Killer), den måttligt begåvade Nollan (Zero), intellektuelle amatörfilosofen Plato, den sluskige Kockis (Cookie), den inte så kompetente General Svammelman (General Halftrack) och generalens blonda bombnedslag till sekreterare, Fröken Fröjd (Miss Buxley).
Knasens tillvaro består till stor del av att undvika arbete och ta sig en tupplur då och då, samt att ifrågasätta militära regler och reta Schassen så mycket det bara går. Schassen besvarar detta med handräckningsarbete samt både verbal och fysisk misshandel. Soldaterna i serien tycks aldrig vara ute i väpnad konflikt, om man inte räknar de simulerade övningarna och manövrarna. Det är oklart vilken vapengren av armén Träsklägret tillhör, då dess militärer varierande tycks tillhöra artilleriet, infanteriet, stridsvagns- och fallskärmstrupper.
"Knasen" innehåller många återkommande skämt (s.k. running gags). Bland de situationer som har varierats i oändlighet kan nämnas:
- Knasen retar Schassen till vansinne och är i sista rutan sönderslagen till en trasig hög av brutna ben och utslagna tänder.
- Schassen hänger hjälplös i en smal trädgren efter att ha ramlat ner i ett stup.
- General Svammelman väntar på telefonsamtal från Pentagon, som aldrig ringer.
- Generalen observerar en udda händelse (vanligtvis med en krystad men naturlig förklaring) och utbrister "vad nu då?"
- Generalen dreglar över sin (i början inkompetenta) sekreterare, Fröken Fröjd.
- Fänrik Fjun smörar för Generalen för att få dennes respekt, utan framgång.
- Kockis sätter sig på matsalens tak och tjurar eftersom mannarna inte gillar hans mat.
Upprepade gånger har Walker kritiserats för stereotypa skildringar av kvinnor och minoriteter – däribland den mentalt obegåvade Nollan, den "dumma blondinen" Fröken Fröjd, den afroamerikanska, färgstarke Fänrik Flip och den asiatiske överpresterande Korpral Yo. Walker har delvis tagit till sig den kritiken och ändrat på sina upplägg (t.ex. gjort Fröken Fröjd mer kompetent och tagit bort de flagranta skämten med Generalen som dreglar över henne), men säger samtidigt att "den politiska korrektheten har tagit överhanden i USA".[1]
Serien har alltid varit en traditionell skämtserie med en (vanligtvis) tämligen enkel humor, men i och med intåget i det militära blev den även en kommentar mot fåniga regler och paragrafrytteri. Walker vill själv inte beskriva serien som en "antikrigsserie", men erkänner villigt att de militära dumheterna i serien har verklighetsbakgrund i Walkers egen militärtid.[1] Befäl som den nitiske, argsinte och hårdföre Schassen och den måttligt kompetente ledaren General Svammelman förkroppsligar den militära byråkratin, medan Knasen med sin lathet och sin förmåga att ifrågasätta har fått rollen som den passive motståndsmannen.
Figurgalleri
"Knasen" har under sin långa levnad förlänats ett rikt figurgalleri. Sedan Träsklägret blev seriens primära scen 1951, har dess fokus varit lägrets soldater och befäl, samt övrig armépersonal och andra relaterade figurer. Vissa av dessa har utfasats, men majoriteten fortlever.
Träsklägrets meniga soldater
Namn | Originalnamn | Karaktär | Debut |
---|---|---|---|
Knasen | Private Carl James "Beetle" Bailey | Lat beväring | 1950 |
Jägarn | Private "Killer" Diller | Kvinnojägare och Knasens bäste vän | 1951 |
Klirr | Private Cosmo | Hasardspelare och "fixare" | |
Nollan | Private Zero | Korkad rekryt | |
Fröken Nöjd | Private Blips | Kvinnlig (och feministisk) beväring, som främst fått agera sekreterare åt generalen | |
Rocky | Private Rocky | Slacker med brylkräm i håret och noll auktoritetsrespekt | 1958 |
Plato | Private Plato | Intellektuell amatörfilosof, i tal som skrift | |
Julius | Private Julius Plewer | Småsint och barnslig beväring, och sedermera generalens chaufför |
Träsklägrets befäl
Namn | Originalnamn | Karaktär | Debut |
---|---|---|---|
Sergeant Orville "Schassen" Snorkel | Sergeant Orville Snorkel | Gormande, våldsam sergeant | 1951 |
General Amos Svammelman | General Amos T. Halftrack | Inkompetent, ibland sexistisk general | 1951 |
Kaptenen | Captain Sam Scabbard | Hårdfört befäl | 1951 |
Majoren | Major Greenbrass | Generalens golfpartner och svåger | |
Fänrik Fjun | Lieutenant Sonny Fuzz | Ung fänrik med pipig röst och ingen skäggväxt som utan framgång kräver respekt | 1956 |
Fänrik Flip | Lieutenant Jack Flap | Träsklägrets förste svarta befäl. | 1970 |
Sergeant Lisa Lugg | Sergeant Louise Lugg | Kvinnlig gormande sergeant; omväxlande antagonist och flickvänsämne för Schassen | 1986 |
Korpral Yo | Corporal Yo | Hårt arbetande och överpresterande korpral med asiatiskt ursprung | 1990 |
Övriga figurer på och runt Träsklägret
Namn | Originalnamn | Karaktär | Debut |
---|---|---|---|
Kockis | Cornelius "Cookie" Jowls | Träsklägrets sluskige kock | 1952 |
Otto | Otto | Schassens hund med mänskliga drag; en kopia av husse | 1956 |
Pastorn | Chaplain Staneglass | Lägrets välmenande själavårdare | |
Märta Svammelman | Martha Halftrack | Generalens huskors till hustru | |
Doktor Bonkus | Doctor Bonkus | Lägrets egensinnige psykiatriker | |
Fröken Fröjd | Miss Buxley | Generalens blonda, yppiga sekreterare, sedermera Knasens (tredje) flickvän | 1971 |
Bella | Bella | Lisa Luggs bastanta katt | 1986 |
Sajber | Specialist Chip Gizmo | Datasnille på expeditionen | 2002 |
Utfasade figurer från Träsklägret
Namn | Originalnamn | Karaktär | Debut |
---|---|---|---|
Britta | Buzz | Knasens första flickvän, debuterade redan i collegeversionen | 1950 |
Burken | Canteen | Matglad beväring | 1951 |
Bammy | Bammy | Sydstatare | 1951 |
Ormöga | Snake Eyes | Storspelande rekryt, som sedermera ersattes av Klirr | 1951 |
Glyttis | Fireball | Oerfaren fumlig beväring, sedermera ersatt av Nollan | 1951 |
Ozone | Ozone | Storvuxen och korkad beväring | |
Bunny | Bunny Piper | Knasens andra flickvän | 1959 |
Viggarn | Moocher | Snyltare | |
Farsan | Pop | Gift menig som brukade gå hem från Schassens rytande till hustruns gnat |
På college
I och med att Knasen tog värvning i mars 1951 byttes majoriteten av seriens persongalleri ut; dessförinnan befolkades serien jämte Knasen av studenter och lärare. Jämte Knasen var det enbart flickvännen Britta som överlevde övergången till arméversionen, men Bill, Bulan, Nollan och Biceps återkom en sista gång i strippen från 5 januari 1963.
Namn | Originalnamn | Kommentar | Debut |
---|---|---|---|
Bill | Bitter Bill | 1950 | |
Bulan | Diamond Jim | 1950 | |
Nollan | Freshman | Ej samma Nollan som i arméversionen | 1950 |
Biceps | Sweatsock | 1950 | |
Plato | Plato | Prototyp till Plato i arméversionen, som dock introducerades först ett decennium senare | 1950 |
Professorn | Professor Jesse Wrench | 1950 |
Publicering
USA
Dagspress
Dagsstrippen debuterade den 4 september 1950. Söndagssidan startade 1952. Båda har producerats och publicerats oavbrutet sedan starten.
Serietidningar
Serietidningar med specialtecknade avsnitt (d.v.s. inte samlade dagsstrippar som varit huvudnumret i den svenska tidningen) har getts ut i USA under åren 1953–94. De tidigaste avsnitten gjordes av Mort Walker själv, men snart tog andra serietecknare över arbetet. Serietidningen Beetle Bailey gavs ut, i tur och ordning, av:
- Dell Comics 1956–62
- Gold Key Comics 1962–66
- King Comics 1966–68
- Charlton Comics 1969–76, 1978–80
- Harvey Comics 1992–94
Seriealbum
Åtskilliga samlingar av dagsstrippar och söndagssidor har getts ut i USA från åtminstone 1958 och framåt, bland annat av Dell Comics, Ace Tempo/Grosset & Dunlap, Charter Books, Jove Books, Tor Books, och Comicana.
Gästspel
- Knasen (och även andra figurer i serien, såsom Kockis) har gästspelat i Walkers andra serie "Familjen Flax".
- Knasen och Schassen medverkade båda i serien "Blondie" då Blondie och Dagobert firade 75-årsjubileum 2005.
Sverige
"Knasen" har i Sverige publicerats i dagspress, veckopress, i serietidningar, seriealbum och seriepockets.
Fram till mitten av 1980-talet användes ofta den svenska titeln "Nr 13 Wilmer" eller kort och gott "Wilmer". Dagens Nyheter var en av de sista tidningarna som höll fast vid namnet "Wilmer"; deras namnbyte till "Knasen" skedde den 2 februari 1987 i en svensktecknad specialstripp där Wilmers föräldrar besöker Träsklägret under "Arméns föräldradag". Modern uttrycker sin stolthet över Wilmer och fäller en rörd tår över att "Vår lille 'Knasen' har blivit stora karln!" varefter hela regementet brister ut i ett gemensamt gapskratt över smeknamnet. Från och med denna stripp kallades serien "Knasen" även i DN.
Serietidningen Knasen
- Se huvudartikel: Knasen (serietidning)
Den svenska serietidningen Knasen startades 1970 och gavs ut av Semic Press. Förutom titelserien har tidningen innehållit en mängd biserier, oftast hämtade från amerikansk dagspress. 1996 övertogs tidningen av Egmont Serieförlaget i och med förlagets uppköp av Semic.
Övriga serietidningar
- Knasen Specialutgåva (utgiven till prenumeranter 1996–1998, och som bilaga i modertidningen 1999-2008. Totalt 43 nummer)
- Schassen och Knasen (repristidning, 1998–2008)
Som biserie
- Blondie
- Serie-Pressen (version Ⅰ, 1971)
- Lilla Fridolf (tidvis med titeln "Ur Knasens dagbok")
- Cheese Comics (reklamtidning, 1991)
Seriealbum
- "Roabok" nr 3: "Skratta med Knasen och Schassen" (1962)
- "Nr 13 Wilmer", julalbum som kom ut 1969–1971.
- "Serie-Pocket" nr 1, 14, 25, 36, 47, 61, 69, 98, 109, 121, 134 och 143.
- "Knasen succéalbum" nr 1–43. Utgavs ut som julalbum 1978–2019, samt med ytterligare ett nummer (nr. 7) 1983.
- "Samlade serierariteter" nr 8, 9 och 10 (1986) samt nr 14 och 15 (1987)
- "Knasen – det är jag!" (1988) hårda pärmar.
- "Knasen – klassiska söndagssidor", hårda pärmar, kom ut med två nummer 1992 och 1995.
- "Alfapocket" nr 2 "Det luktar Knasen, Otto!" (1993) och nr 5 "Fräckisarna som stannade på skiss-stadiet" (1994)
- "Knasen Sommarspecial" kom ut med fem nummer 2000–2005.
- "Knasen 1950–2000" (2000) inbunden jubileumsbok.
- "Knasen – Den kompletta samlingen strippar och söndagssidor", lyxutgåva med hårda pärmar som gavs ut i 15 volymer 2007–2010 och omfattar åren 1950–1980.
- "Knasen Pocket", pocketformat, tolv nummer 2009–2010.
- "Knasen – Samlade årgångar", samlar hela årgångar av tidningen, men enbart en volym, 1970, utgavs (2014)
- "Knasen – Berättelser från träsklägret" Vol. 1 (2015)
- "Knasen 70 år" (2020), jubileumsalbum i mjukpärk
- "Knasen" julalbum, utgivet sedan 2021
Antologialbum
- "Comics – den stora serieboken" nr 1 (1970) (under titeln "Nr 13 Wilmer")
- "Serieboken" (1986)
- "Comics – den nya stora serieboken" (1993)
Dagspress
- Dagens Nyheter (fram till 1987 under titeln "Wilmer")
- Aftonbladet Serier (1990–?)
Veckopress
Finland
I Finland har serien 1958-1998 haft en egen finskspråkig serietidning, Masi.
Brasilien
I Brasilien har "Knasen" publicerats i serietidningar utgivna av förlaget Rio Gráfica e Editora. Serien har varit så populär att förlaget har licensproducerat eget material, huvudsakligen skrivet och tecknat av Evaldo de Oliveira.
Knasen på olika språk
Namnet på originalspråket markerat med fet stil.
Knasen i andra medier
Film
1962–63 producerades 50 animerade kortfilmer baserade på serien av Paramount Pictures. Dessa ingick i samlingen "Comic Kings", ett samarbete mellan Paramount och King Features Syndicate och som även inkluderade tecknade filmer med seriefigurer som Lilla Lotta, Krazy Kat och Tjalle Tvärvigg. Filmerna visades två i taget och släpptes i samma veva både på bio och TV. I TV-showen "Beetle Bailey and His Friends" visades både Knasen-animationerna och filmerna med de andra King Features-figurerna. Vissa avsnitt har tidigare släppts på både VHS och DVD, men 2007 kom DVD-samlingen "Beetle Bailey: The Complete Collection" ut. I Sverige har några av filmerna gått på bio och getts ut på köpvideo (VHS). Regissör var Seymour Kneitel. Knasen (och även Generalen) röstskådespelades av Howard Morris, medan Allen Melvin stod för Schassens repliker.[3]
Musikal
En musikal baserad på "Knasen" kom 1982, författad av Mort Walker själv, med sångnummer av Neil och Gretchen Gould. Den spelades en kortare tid på The Candlewood Theater i Connecticut. Greg Whalen spelade Knasen och Joe Paparone Schassen.[3]
Hyllningar och parodier
- "Knasen" har åtskilliga gånger parodierats i MAD Magazine och Svenska Mad. I aprilnumret av amerikanska MAD 1969 förekommer en klassisk parodi där Schassen och Kaptenen rycker av Knasens mössa och avslöjar att det står "Get out of Viet Nam" tatuerat i pannan på honom. Andra exempel förekommer i Svenska Mad 9/1964 ("Nr 13 Wilbur"), 7–8/1969 ("Om Wilmer analyserades" av Frank Jacobs och Bob Clarke) och 10/1969 (nakenparodi av Jack Rickard och Lou Silverstone).
- "Fjasen" i Pyton nr 8/1992.
Mer om Knasen
- Janne Lundström: "Mort Walker" (Thud nr 25, s. 4–5)
- Jerry Dumas: "Det roligas teknik" (Thud nr 25, s. 6–7)
- Göran Ribe: "Nr 13 Wilmer" (Thud nr 25, s. 8–9)
- "Begynnelsen till Wilmer" (Thud nr 25, s. 10)
- "Knasen" (Thud nr 25, s. 10–13)
- Rolf Geschwind: "Sedelärande, superhjältar, sopnedkast och söndagssidor" (Bild & Bubbla nr 1/1985, s. 14–18)
- Richard Marschall: "Mort Walker: ’Kul att göra serier åt Skandinavien’" (Bild & Bubbla nr 1/1986, s. 6–10)
- Daniel Atterbom: "Alf Thorsjö gör det näst bästa" (Bild & Bubbla nr 1/1986, s. 10–11)
- "Seriemagasin och långkalsonger" (Bild & Bubbla nr 5–6/1996, s. 28–41)
- Peter Hartung: "Möte med Mr Walker" (Bild & Bubbla nr 3/2001, s. 4–19)
- Peter Nilsson: "Mort Walker – En karriär i ett nötskal" (Bild & Bubbla nr 3/2001, s. 6–7)
- Fredrik Strömberg: "... och Affe är hans profet" (Bild & Bubbla nr 3/2001, s. 20–33)
- David Haglund: "Knasen på film och scen" (Bild & Bubbla nr 3/2001, s. 18)
- Janne Lundström: "Det roligas teknik", Alvglans 1984. ISBN 91-7556-035-6; 47, ISBN 91-7556-036-4.
- Patrik Abrahamsson: "Knasen jubilerar" (Serieblaskan nr 3/2010, s. 28–39)
Recensioner
- Daniel Atterbom: "Knasen: Det 9:e succéalbumet helt i färg!" (Bild & Bubbla nr 3–4/1985, s. 67)
- Henri Holmgren: "Knasen 1957" (Bild & Bubbla nr 2/1986, s. 31)
- Anders Nordström: "Knasen – klassiska söndagssidor 1960–1963" (Bild & Bubbla nr 2/1993, s. 31)
- Daniel Atterbom: "Alfabetapocket: Knasen – Det luktar Otto" (Bild & Bubbla nr 6/1993, s. 36)
- Helene Berglind: "Knasen: Fräckisarna som stannade på skiss–stadiet" (Bild & Bubbla nr 5–6/1994, s. 80)
- Daniel Atterbom: "Knasen – det 18:e succéalbumet i färg" (Bild & Bubbla nr 5–6/1994, s. 84)
- Karl-Erik Lindkvist: "Knasen 1950–2000" (Bild & Bubbla nr 4/2000, s. 110)
- Tomas Antila: "Knasen – Den kompletta samlingen 1950–62" (Bild & Bubbla nr 3/2008, s. 108)
- David Haglund: "Knasen Pocket” nr 1–2/2009 (Recension på Seriefrämjandets webbplats, juli 2009) Läs recensionen
- Henrik Halvarson: "Knasen – Den kompletta samlingen strippar och söndagssidor 1963–64" (Recension på Seriefrämjandets webbplats, oktober 2009) Läs recensionen
Externa länkar
- Beetle Bailey (officiell webbplats) [länkad 2010-08-30]
- Dagens "Beetle Bailey" hos King Features (officiell webbplats) [länkad 2010-08-30]
- MortWalker.com (Mort Walkers officiella webbplats) [länkad 2010-08-30]
Fotnoter
- ↑ 1.0 1.1 1.2 1.3 Peter Hartung: "Möte med Mr Walker" (Bild & Bubbla 3/2001, s. 4–19)
- ↑ Janne Lundström: "Bakom serierutan: Knasen i utlandet" (Knasen nr 16/1981).
- ↑ 3.0 3.1 David Haglund och Peter Nilsson: ”Knasen på film och scen” (Bild & Bubbla 3/2001, s. 18)