Stål-Kalle

Stål-Kalle på omslaget till "Jag Stål-Kalle" från 1981. Omslaget tecknat av Marco Rota © Disney och Richters.

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

"Stål-Kalle" ("Paperinik" i original) är en ursprungligen italiensk disneyserie i vilken Kalle Ankas antar ett superhjälte-alter ego, en hemlig identitet som huvudsakligen skapades för att låta Kalle hämnas nattetid på folk som behandlade honom illa under dagtid, såsom Joakim von Anka och Alexander Lukas. Det svenska namnet är baserat på Stålmannen.

Historik

Bakgrund

Den klassiska Stål-Kalle i en rafflande scen tecknad av Mårdøn Smet. © Disney

Stål-Kalle skapades 1969 då Elisa Penna, redaktör på italienska Topolino föreslog konceptet för Guido Martina som skrev ett manus som tecknades av legenden Giovan Battista Carpi.

I en intervju med den italienska ankisten Luca Boschi, då hon fortfarande var ansvarig på Disney/Mondadori, sade Penna att inspirationen till Stål-Kalle kom från den italienska tv-serie- och filmhjälten "Dorellik". "Dorellik" var en ensam hjälte med hemlig identitet och ungefär samma koncept som serierna "Diabolik", "Satanik", etc. som kom ut under samma tidsperiod. Alla mer eller mindre inspirerade av varandra och ursprungligen från böckerna om Fantômas av Marcel Allain och Pierre Souvestre. "Dorellik" var dock en parodi på samma koncept. Som serien sedan utvecklades så blev även influenserna fler och fler, framför allt märks figurerna Batman, Spider-Man, Zorro och James Bond.

"Stål-Kalle" publicerades för första gången i Topolino nr 706-707 1969. En bild på honom fanns dock med redan i nr 705 som försmak av "nästa nummer".

Handling

Kalle vinner av misstag en gammal ruin, Villa Rosa, som visar sig ha tillhört gentlemannatjuven Fantomius - egentligen är det Alexander Lukas som vunnit, men brevet delas ut fel av posten. I villan hittar Kalle en svart dräkt och utrustning som tillhört Fantomius och med hjälp av dessa hämnas han på Alexander och Farbror Joakim. Kalle gör Villa Rosa till sitt högkvarter och tar senare hjälp av Oppfinnar-Jocke att skapa Stål-Kalles fantastiska utrustning. Senare gräver han även ut ett hemligt utrymme under huset för att ha ett högkvarter som ligger mer centralt i Ankeborg. Ingången till den hemliga Stål-Kalle-grottan är en hiss kamouflerad av garderoben i Kalles sovrum.

I sina första serier var Stål-Kalle inte en traditionell superhjälte, utan snarare en hämnare som hämnades oförrätter mot Kalle, ibland med påtagligt olagliga metoder. Möjligen för att undvika att göra om Kalle till en skurk permanent, tonade manusförfattarna med tiden ner denna aspekt och förvandlade honom till en mer traditionell superhjälte som bekämpar brott i Ankeborg.

I "Stål-Kalle tar revansch" avslöjar Kalle för Oppfinnar-Jocke att det är han som är ankan bakom Stål-Kalle. Från och med nu blir Jocke och hans uppfinningar en aldrig sinande källa när Stål-Kalle behöver nya hjälpmedel.

1973 fick även Kajsa ett superhjältealias i och med Stål-Kajsa (Paperinika). Debuten skedde i "Paperinika e il filo di Arianna", 1973, på svenska som "Ariadnetråden", 1978, där även Oppfinnar-Jockes rival Geniala debuterar i rollen som Stål-Kajsas teknikutvecklare.

Jämte redan existerande antagonister som Björnligan och Magica de Hex har Stål-Kalle sedan 1990-talet fått lära känna flera nya återkommande superskurkar, inklusive:

hypnotisören Spectrus (1990)
avfallsterroristen Skräp-Ivar (Inquinator, 1991)
den vackra inbrottsjuven Lola Lurk (Lola Duck, 1996)
förklädnadsexperten Förvandlaren (Il Trasformista, 1997)
androiden Elektron (1997)
det kriminella geniet Osynligen mannen (Mr. Invisible, 2007)
Elektra, med krafta att kontrollera elektricitet (Zafire, 2007)
den galne vetenskapsmannen Doktor Hackebiff (Dr. Hach-Mac, 2007)
tvillingbröderna Bill och Dill (Twin Boys, 2007)
Oppfinnar-Jockes onda klon Doktor Tocke-Jocke (Mad Ducktor, 2011)

Sedan 2006 har Stål-Kalle fått återkommande hjälp av magikern Trollanko (Mago Papernova).

2008 publicerades den omfattande, och i Sverige opublicerade, seriesviten "Ultraheroes" i vilken Eta Beta samlar en superhjältegrupp bestående av Stål-Kalle, Stål-Långben, Stål-Kajsa, Batank, Joakims alterego Stål-Hatten (Tuba Mascherata, från en serie med samma namn från 1987, historiekod I TL 1632-A), samt Alexander Lukas och Mårten Gås under de nya hemliga identiteterna Quadrifoglio och Iron Ciccius.

Sedan 2007 har "Stål-Kalle" an avläggare i och med Marco Gervasios serie om föregångaren, gentlemannatjuven Fantomius äventyr under det tidiga 1900-talet.

Utanför den italienska produktionen

1979 debuterade Stål-Kalle i de brasilianska disneyserierna, där han under 1980-talet kom att ingå i superhjältegruppen Clube dos Heróis, tillsammans med bland andra Stål-Långben, Stål-Kajsa, Batank och Bat Carioca. Vid mitten av 1980-talet skrev Patrick Galliano en handfull Stål-Kalle-serier för den franska marknaden (varav flertalet samlades i det svenska seriealbumet "Stål-Kalle på nya uppdrag").

Inom ramen för den danska disneyserieproduktionen producerades enstaka "Stål-Kalle"-serier redan på 1980-talet (inledningsvis dock enbart omtecknade italienska manus). Under 2000-talet har produktionen växt något, bland annat har Mårdøn Smet tecknat en handfull uppmärksammade avsnitt, och 2017 publicerades en svit serier som introducerar superskurken Doktor Darkus.

Nyversionen

Huvudartikel: Stål-Kalle (PKNA)

1996 debuterade en moderniserad version av serien, skapad av Alessandro Sisti och publicerad av Disney Italia i en egen tidning, Paperinik New Adventures, inledningsvis med manus av Francesco Artibani och bild av Claudio Sciarrone.

Serien, som på svenska publicerades i serietidningen Stål-Kalle, har en mörkare ton, är mer actionbetonad, och etablerar en mer ambitiös övergripande handlig, med influenser från Marvel Comics superhjälteserier. Utöver Kalle/Stål-Kalle är figurgalleriet i huvudsak nytt, även om framför allt farbror Joakim dyker upp i enstaka avsnitt.

Efter att ha genomgått ett par omdaningar lades serien ner 2005. Därefter har enstaka nya avsnitt publicerats.

Stål-Kalle i Sverige

Den första serien med Stål-Kalle som nådde Sverige blev "Minnesförlust" (Historiekod: I TL 743-AP), som publicerades i Kalle Ankas julkul 1972. Vid den här tiden redigerade man dock ofta de italienska serierna innan de trycktes i Sverige, något som också blev fallet med denna serie, och Stål-Kalles medverkan i serien ströks.

Istället skulle det dröja ända till 1978 och "Kalle Ankas Pocket 28: Stål-Kalle i farten", som helt fylldes med Stål-Kalle-serier, innan figuren blev känd för den svenska publiken. Översättaren till denna bok är Ingrid Emond, som alltså var den som gav Stål-Kalle sitt svenska namn. "Stål-Kalle i farten" följdes upp av "Kalle Ankas Pocket 32: Stål-Kalle går i fällan" (1980), '"Kalle Ankas Pocket 38: Stål-Kalle på nya äventyr" (1981) och "Kalle Ankas Pocket 43: Stål-Kalle slår till igen" (1982). 1982 utkom även "jag-boken" "Jag Stål-Kalle", som samlar åtta av de äldsta serierna med Stål-Kalle, däribland ursprungsserien "Stål-Kalle och den hemska hämnaren" (Historiekod: I TL 706-A ), som här fick sin svenska premiär, och ovan nämnda "Minnesförlust", nu i intakt skick och med titeln "Stål-Kalle tar revansch". Andra tidiga svenska uppträdanden av Stål-Kalle skedde i fem nummer av Farbror Joakim: 11/1978, 1 & 5/1979, samt 5 & 9/1980.

Efter "Jag Stål-Kalle" kom ut har figuren varit ett stående inslag i "Kalle Ankas Pocket", Farbror Joakim och andra svenska tidningar.

Publicering

Italien

Paperinik e altri supereroi kom ut med 139 nummer 1993–2005 och innehåller utöver Stål-Kalle-serier även serier med Stål-Långben, brasilianska superhjälteserier med Bat Carioca, Batank, mfl.)