Skillnad mellan versioner av "DC:s universum"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 61: | Rad 61: | ||
Genom händelserna ''[[Convergence]]'' och återskapandet av ett oändligt multiversum har – åtminstone i teorin – alla världar som figurerat sedan multiversum-konceptet etablerades på 1960-talet återskapats. | Genom händelserna ''[[Convergence]]'' och återskapandet av ett oändligt multiversum har – åtminstone i teorin – alla världar som figurerat sedan multiversum-konceptet etablerades på 1960-talet återskapats. | ||
2017–2018 publicerades ''[[Dark Nights: Metal]]'' vilket expanderade multiversum-begreppet ytterligare geon att introducera ett "mörkt multiversum" – ett slags antites till hela den verklighet som presenterats tidigare. | |||
Andra serier som etablerats som separata verkligheter inom multiversat är [[Frank Miller]]s "[[Dark Knight Universe]]", serieromanerna "[[DC: Earth One]]", [[Amalgam Comics|Amalgam]]- och [[Tangent Comics|Tangent]]-serierna, samt serier baserade på filmer och [[merchandise]]. | |||
==Hjältar i olika versioner== | ==Hjältar i olika versioner== | ||
Versionen från 23 juni 2020 kl. 11.46
Ej att förväxla med serieboken "DC:s universum – Klassiska serier av Alan Moore".
DC:s universum är det fiktiva universum (eller snarare "multiversum" – flera parallella verkligheter) där flertalet av förlaget DC Comics seriefigurer lever och verkar. En stor del av figurgalleriet består av superhjältar som Batman och Superman, men tidsmässigt sträcker de sig från stenåldersmänniskan Anthro till superhjältegruppen Legion of Super-Heroes i det trettioförsta århundradet.
Termen används också som namn på den serieproduktion som utgör merparten av DC:s utgivning, alltsedan det första numret av New Fun Comics från 1935.
Figurgalleri
DC:s universum består huvudsakligen av persongalleriet i ett flertal superhjälteserier, varav de främsta inkluderar "Superman" (skapad 1938), "Batman" (1939), "The Flash" (1940; nyversion 1956), "Green Lantern" (1940; nyversion 1959), "Wonder Woman" (1941), "Green Arrow" (1941) och "Aquaman" (1941), samt "Justice League" (1960, baserad på "Justice Society of America" från 1940) som har samlat flera av titelfigurerna från övriga serier, samt ytterligare hjältar som Martian Manhunter, Black Canary, Atom och Hawkman, samt nyare tillskott som bland annat The Ray, Vixen, och Firestorm, med flera.
I "Teen Titans" (1965) har många av superhjältarnas sidekicks – inte minst Batmans Robin – fått träda fram i ljuset, tillsammans med andra yngre hjältar som bland andra Cyborg och Starfire.
Bland de många superskurkar som befolkar dessa serier märks Lex Luthor, Joker, Brainiac, Captain Cold, Black Manta, Two-Face, Solomon Grundy, Sinestro, Harley Quinn, Deathstroke, Bane, Bizarro, Ra's Al Ghul, Vandal Savage och Gorilla Grodd.
Under trettio-, fyrtio-, och femtiotalet var dock en stor del av DC:s produktion inte superhjälteserier, utan serier av andra genrer. Förlagets äldsta ännu återkommande seriefigur är detektiven/magikern Doctor Occult, ursprungligen hjälte i en självbetitlad serie med premiär i New Fun Comics #6 från 1935, som alltjämt dyker upp som bifigur i superhjälteserierna. Även flera andra tidiga seriefigurer skapade för serier utanför superhjältegenren har sedermera införlivats i DC-universumet: bland annat kan nämnas detektiver som Slam Bradley (1937), Johnny Peril (1947), Roy Raymond (1949), och Dr. Thirteen (1951); historiska hjältar som Viking Prince (1955) och Silent Knight (1955); västernhjältar som Tomahawk (1947) och Pow-Wow Smith (1949); världskrigshjältar som Boy Commandos (1942) och Sgt. Rock (1959); magiker som Sargon (1941) och Phantom Stranger (1952); djungelhjälten Congo Bill (1940; förvandlades sedermera till superhjälten Congorilla); science fiction-hjälten Tommy Tomorrow (1947); och t.o.m. titelfiguren från tonårshumorserien "Binky" (1948).
Under det sena 1960-talet och 1970-talet breddades förlaget utgivning på nytt både med flera nya superhjälteserier men också titlar i andra genrar som dock likväl utspelar sig i DC:s universum; här märks den postapokalyptiska "Kamandi" (1972), västernserierna "Jonah Hex" (1972) och "Scalphunter" (1977), skräcktidningen Doorway to Nightmare med Madame Xanadu (1978) och bröderna Cain (1968) och Abel (1969) från skräckserietidningen House of Mystery, samt Jack Kirbys science fiction-projekt "The Fourth World" (1970 – ursprungligen dock en helt separat serievärld, som först senare gick upp i DC:s universum). Dessutom introducerades några av de skräck- och fantasyseriefigurer som på 1990-talet skulle ge upphov till vuxenetiketten Vertigo, bl.a. "Swamp Thing" (1971) och "Shade the Changing Man" (1977). Dessa, liksom även långlivade Vertigo-titlar som "Hellblazer" (1988) och Neil Gaimans "Sandman" (1989), utspelas alltjämt i DC:s universum, men har under stora delar av sin historia inte interagerat med det. Redaktionellt har detta då varit ett medvetet drag.
Genom uppköp har även figurer skapade för andra förlag – Quality Comics (t.ex. Plastic Man), Fawcett (t.ex. Shazam), Charlton Comics (t.ex. Blue Beetle), WildStorm (t.ex. Grifter) med flera – inkorporerats i DC:s universum.
Historik
Uppkomst
Superhjältegenren uppstod i och med serier som "Superman" (1938) och "Batman" (1939). DC Comics, som på den tiden hette National Periodical Publications, låg bakom många av dem och redan 1940 samanfördes flera hjältar från olika separata serier för första gången i en serie som publicerades i serietidningen All Star Comics: "Justice Society of America". Härigenom visades att förlagets superhjältar levde i samma verklighet, men under de första decennierna skrevs de flesta serierna om de individuella superhjältarnas äventyr utan att bry sig så mycket om någon gemensam kontinuitet.
DC introducerade under 1950- och 1960-talen nya hjältar baserade på äldre, nedlagda, figurers förmågor och superhjältenamn, men med helt andra civila identiteter och bakgrundshistorier. Så småningom förklarade man att de olika generationerna fanns i olika dimensioner. Jorden i respektive dimension numrerades, så att de blev Earth-1, Earth-2 och så vidare. Detta möjliggjorde också för superhjältar från de olika kontinuiteterna att understundom träffa varandra och hjälpa varandra mot gemensamma hot.
Crisis on Infinite Earths
Med ett ständigt ökande antal olika dimensioner och ökade krav från läsarna att den gemensamma kanoniska kontinuiteten mellan alla versioner åtminstone någorlunda skulle hålla ihop logiskt, blev serieförfattarnas jobb svårare. Några superhjältar hade också utvecklats på ett sätt som man ångrade, till exempel hade Superman med tiden blivit så pass mäktig att det var svårt att hitta på spännande hot för honom att utmanas av. Man kände att retcons bara kunde användas till en viss gräns och att det sammanlagda multiversumets komplexitet kunde skrämma bort potentiella nya läsare. För att råda bot på detta, bestämde man sig för att göra en stor reboot av hela DC:s universum.
För att omskapa och förenkla DC:s universum, publicerades således Crisis on Infinite Earths 1985-1986. Genom denna serie försvann alla parallella världar från DC:s kanoniska universum och ersattes med ett enda universum. Efter Crisis on Infinite Earths var också Supermans krafter reducerade så att de mer liknade de krafter han hade haft vid seriens början 1938 och flera superhjältar, superskurkar och andra bifigurer fanns över huvud taget inte längre kvar.
Även om Crisis on Infinite Earths således löste en del av de problem man hade upplevt med det tidigare DC:s universum, upptäckte man dock snart att det fanns andra problem som hade uppstått i stället. Till exempel hade man tidigare kunnat förklara hur seriefigurerna kunde uppfattas som att de aldrig åldrades trots att tiden går och att de serier som utspelar sig i framtiden i viss mån hade tidigare berättelser som grundförutsättningar. Bland annat detta har lett fram till ytterligare omstöpningar av universumet.
1990-talet
Genom den nya miniserien Zero Hour (1994) gjorde man en ny genomgripande förändring av DC:s universum. Genom denna tog man itu med några av de lösa ändar som inte hade knutits ihop i och med Crisis on Infinite Earths, till exempel vilken version av Hawkman som skulle räknas som kanonisk och vilken inspiration som egentligen ledde till superhjältegruppen Legion of Super-Heroes bildande.
I seriesviten "The Kingdom" (1999) återinfördes ett koncept som liknade det tidigare multiversumet med flera dimensioner. Här kallades fenomenet dock "hypertime" (hypertid). Denna berättelse tog också itu med några av diskrepanserna i DC:s universum, dock utan att totalt omskapa det.
2000-talet
I Infinite Crisis (2005-2006), 52 (2006-2007) och Final Crisis (2008) återuppstod och introducerades ett nytt multiversum, denna gång begränsat till 52 parallella världar. Ytterligare en omdaning genomfördes i Flashpoint (2011) i vilken de 52 världarna ersattes av 52 nya, "The New 52", och i och med Convergence (2015) existerar återigen ett oändligt muliversum, där även de världar som gick under i och med Crisis on Infinite Earths och Flashpoint har återuppstått.
Den primära jorden
Sedan det som sedermera skulle komma att kallas DC:s universum intrucerades i More Fun Comics 1935 har fyra versioner av världen agerat huvudscen för DC-serierna, var och en med en separat version av dess hjältar.
- "Jorden" (seriernas primära huvudscen från 1935 till 1950-talet) – Ursprungligen, under serietidningarnas guldålder, existerade inte konceptet multiversum i DC-serierna. Samtliga serier förmodades utspela sig i samma värld utan att gå närmare in på detaljerna.
- "Earth-1" (seriernas primära huvudscen från 1950-talet till 1986) – Intresset för superhjältegenren mattades efter andra världskriget, och de flesta avslutades. På 1950-talet började intresset dock pyra på nytt, och serieskaparna återuppväckte flera av de nedlagda serierna, men i nyare version; serietidningarnas silverålder hade inletts.
Med start 1961 började guldålderns hjältar dyka upp på nytt och mötte sina moderna motsvarigheter, vilket redaktörer och författare förklarade med att de äldre seriehjältarna levde i en parallell verklighet, på en parallell jord. Den värld som de moderna hjältarna befolkade fick namnet Earth-1, medan guldålderns hjältars hemvärld fick namnet Earth-2; därmed hade konceptet multiversum introducerats. - "New Earth" (seriernas primära huvudscen från 1986 till 2011, från och med 2007 alternativt kallad "Earth-0") – I och med Crisis on Infinite Earths-miniserien från 1985-1986 kollapsade superhjältarnas tillvaro, inklusive Earth-1, och fram trädde en ny värd, med en enda verklighet, och en enda jord, "New Earth", utan multiversum. Superhjältarna fick uppfräshade bakgrundshistorier, utan ballasten av 50 års allt mer invecklade trådar.
När ett nytt multiversum, med 52 parallella värdar, uppstod i och med miniserien Infinite Crisis (2005-2006) och 52 (2006-2007) fortfor "New Earth" att vara seriernas primära arena. Dock användes nu även ibland namnet "Earth-0", för att särskilja den från övriga 51 parallellväldar. - "Prime Earth" (seriernas primära huvudscen sedan 2011. Även kallad "Earth-0") – I och med miniserien Flashpoint (2011) kollapsade multiversumet ännu en gång och ett nytt uppträdde, även detta med 52 parallella världar, "The New 52". Den huvudsakliga jorden, i det huvudsakliga universumet, där merparten av serierna utspelade sig, fick heta "Prime Earth", och serieskaparna gavs än en gång möjlighet att fräsha upp seriefigurerna och deras bakgrundshistoria.
I och med miniserien Convergence (2015) återuppstod ett oändligt multiversum, där även de världar som gick under i och med Crisis on Infinite Earths och Flashpoint har återuppstått. Flertalet serier utspelar sig dock alltjämnt på "Prime Earth", också under den nuvarande (2017) etiketten "DC Rebirth".
Alternativa världar
Från multiversumets etablerande på 1960-talet, till dess kollaps i Crisis on Infinite Earths, etablerades flera ytterligare parallellvärldar. Många figurerade enbart i s.k. "Imaginary Stories", engåsberättelser som utspelade sig utanför seriens ordinarie kanon. Andra värdar kom att bli mer stablit etablerade:
- Earth-S förklarades vara den värld där Captain Marvel och andra superhjältar ursprungligen ägda av Fawcett Comics huserade. Fawcett hade avslutat sin superhjälteutgivning 1953, och 1972 inledde DC en licensproduktion av Fawcetts serier. Senare, på 1990-talet, köpte DC slutligen figurerna.
- Earth-X var en värld där andra världskriget aldrig upphörde, och befolkades av många av de figurer som hade skapats av Quality Comics på 1940-talet. DC köpte upp Qualitys figurer efter dess nedläggning, och inledde en nyproduktion 1973. Bland dessa figureråterfinns Blackhawk, Freedom Fighters, och Uncle Sam.
Crisis on Infinite Earths innebar att alla parallella världar smälte ihop till en enda, New Earth. Alternativa skildringar av samma sort som "Imaginary Stories" började dock åter produceras 1991. Nu fick de benämningen "Elseworlds", men till skillnad från tidigare sades inte dessa serier existera tillsammans med den primära kanon på något plan.
När det nya muliversumet etablerades i och med 52 kom New Earth att kallas Earth-0, och kompletterades av nya Earth-1, Earth-2, o.s.v. til Earth-51.
I och med Flashpoint etablerades ett nytt, tredje, multiversum med 52 nya parallella verkligheter, "The New 52". Prime-Earth blev den primära, och kompletterades även denna gång av nya Earth-1 tille Earth 52.
Genom händelserna Convergence och återskapandet av ett oändligt multiversum har – åtminstone i teorin – alla världar som figurerat sedan multiversum-konceptet etablerades på 1960-talet återskapats.
2017–2018 publicerades Dark Nights: Metal vilket expanderade multiversum-begreppet ytterligare geon att introducera ett "mörkt multiversum" – ett slags antites till hela den verklighet som presenterats tidigare.
Andra serier som etablerats som separata verkligheter inom multiversat är Frank Millers "Dark Knight Universe", serieromanerna "DC: Earth One", Amalgam- och Tangent-serierna, samt serier baserade på filmer och merchandise.
Hjältar i olika versioner
Så som serierna har utvecklats finns DC:s främsta figurer idag i fyra huvudsakliga tappningar: en från guldåldern (retroaktivt ofta refererad till som Earth-2-inkarnationen, huvudfigur t.o.m. 1950-talet), en från silveråldern (Earth-1-inkarnationen, huvudfigur från 1950-talet till 1986), en post-"Crisis of Infinite Earth"-version (New Earth-inkarnationen, huvudfigur 1986-2011), och en från "The New 52"-eran (Prime Earth-inkarnationen, huvudfigur sedan 2011). Härtill kommer ytterligare versioner från andra parallella världar, vilka dock vanligen enbart förekommit som bifigurer, samt "Imaginary Stories"/"Elseworlds"-tolkningar och versioner skapade för tv-serier, filmer, tv-spel, barnserier, etc. Från och med Convergence existerar samtliga dessa versioner parallellt i olika delar av multiversumet, men "Prime Earth"-inkarnationen är för närvarande (2018) den huvudsakliga i serietidningarna.
Det kan dock noteras att för figurgalleriet i de av förlagets superhjälteserier som fortsatte publiceras utan avbrott mellan guldåldern och silveråldern – "Superman", "Batman", "Wonder Woman", "Green Arrow", och "Aquaman" – saknas en uttalad övergång från Earth-2-inkarnationen till Earth-1-inkarnationen. "Wonder Woman" genomgick en reboot i samband med den mångårige tecknaren Harry G. Peters död 1958 (Wonder Woman #98); "Batman" fick en något mindre påtaglig reboot i samband med att Julius Schwartz blev ny Batman-redaktör 1964 (Detective Comics #327 och Batman #164); och produktionen av "Green Arrow"-serien avslutades 1964 (World's Finest #140) varefter figuren återkom som Green Lanterns parhäst 1970 (Green Lantern & Green Arrow #76). Dessa händelser har kommit att ses som startskottet för respektive series Earth-1-inkarnation (men det görs inte utan logiska motsättningar: i Justice League of America figurerade Batman och Green Arrow t.ex. jämte Earth-1-inkarnationen av de övriga hjältarna kontinuerligt sedan #1 (1960) respektive #4 (1961)). För "Superman" och "Aquaman" finns ingen tydlig gränsdragning, men gällande "Aquaman" så har 1950-talets introduktion av flera nya fasta element i serien, varav det första var bläckfisk-sidekicken Topo 1956 (Adventure Comics #229), setts som markörer för Earth-2-versionens etablering.
Också noterbart är att vissa superhjältealias har axlats av flera personer under en och samma kontinuitet; t.ex. ersattes Bruce Waynes skyddsling Dick Grayson av Jason Todd i rollen som Batmans sidekick Robin 1983, i samband med att Grayson antog superhjälteidentiteten Nightwing.
I andra medier
Begreppet multiversum har periodvis kommit att inkludera andra medier, inte minst spelfilm och animationer, antingen som en del av seriernas multiversum eller med egna multiversum. På 1990-talet etablerades DC Animated Universe, och under 2010-talet har Arrowverse använt sig av samma terminologi. Arrowverse hade 2019-2020 ett eget "Crisis on Infinite Earth", där flera andra DC-filmatiseringar, inklusive bl.a. "Smallville" och flertalet biofilmstiseringar, förklaras existera som parallella verkligheter.
