Skillnad mellan versioner av "Noshörningens horn"
E.G. (diskussion | bidrag) m (→Personer) |
Wakuran (diskussion | bidrag) (→{{land|Sverige}}: +Skandinaviskt omslag.) |
||
| Rad 33: | Rad 33: | ||
=== {{land|Sverige}} === | === {{land|Sverige}} === | ||
Det svenska albumet gavs ut 1975 av [[Carlsen/if]] och är det 8:e albumet i denna utgivning. | Det svenska albumet gavs ut 1975 av [[Carlsen/if]] och är det 8:e albumet i denna utgivning. | ||
Den skandinaviska utgåvan fick ett nytecknat omslag av [[Peter Madsen]]. Kuriöst nog hade de olika upplagorna två olika versioner av i stort sett samma motiv.<REF>[http://spiroureporter.net/2014/01/10/its-official-horn-of-the-rhinoceros/ It’s Official: Horn of the Rhinoceros] - Spiroureporter.net, engelska.</REF> | |||
=== Före och efter === | === Före och efter === | ||
Nuvarande version från 7 november 2017 kl. 02.05
"Noshörningens horn" är album nummer 8 i serien "Spirous äventyr", en svensk albumserie med den belgiska serien "Spirou". Det är skrivet och tecknat av André Franquin och hette "La corne du rhinocéros" i original.
Handling
Nicke vill skriva "ett Topp-reportage" för tidningen Veckoaktuellt. Under arbetet med reportaget möter Spirou och Nicke personer från tidigare äventyr och de får en uppgift de måste lösa. Detta för dem till Nordafrika, det påhittade landet Sidi-Bou-bouk och staden Bab-el-bled. Därifrån tvingas de söderut till landet M´saragba, som sägs ligga vid gränsen till Zaire. Som lön för all sin möda belönas de till sist med en av de första prototyperna till den nya framhjulsdrivna turbobilen: Turbot Noshörning I.
Figurer
- Spirou
- Nicke
- Spip
- Rulle – från "Spirou och arvingarna".
- Sickan – för första gången.
- Toothbrush – skurkchef.
- Skurk 2 – underhuggare utan namn.
- Polis – sägs vara en hyllning till Georges Simenons Kommissarie Maigret.
- Martin – från "Spirou och arvingarna".
- Vägvisaren – afrikansk pojke utan namn.
- Matabaternas kung
- Handelsmannen – misslyckad vit handelsman.
Synen på afrikanerna
Precis som i andra äldre seriealbum ger Noshörningens horn uttryck för en syn på svarta afrikaner och andra icke-västerlänningar, som i dag kan betraktas som högst tveksam. Ett exempel, som man förvisso kan ha olika åsikter om, gäller episoden där de rasande hjältarna handgripligen hindrar en inföding från att skjuta en antilop med pilbåge; det är förvisso välkänt att djurvännen Franquin avskydde jakt, men det handlar ju faktiskt om afrikanernas traditionella sätt att försörja sig och inte om någon nöjesjakt. Ett annat exempel gäller språket; i Sture Hegerfors' svenska översättning innehåller karaktären Vägvisarens (se ovan) tankebubbla orden "Mej inte gå!" – huruvida det är Franquin eller Hegerfors som ska klandras är ju frågan[Faktahjälp behövs], men den svarte afrikanen skildras alltså som så primitiv att han inte ens kan tänka på ordentligt språk!
Utgivning
Belgien
Äventyret publicerades ursprungligen som följetong i den belgiska serietidningen Le Journal de Spirou nr 764–797, under åren 1952–53. Fram till Spirou nr 787 hade äventyret namnet "Turbotraction". Den franska albumutgåvan kom 1955 och är det 6:e albumet i serien.
1970 skulle albumet nytryckas. Franquin fick teckna om flera sidor eftersom tryckfilmerna försvunnit och man inte kunde finna alla original. Vittorio Leonardo assisterade Franquin vid detta arbete. [1]
Sverige
Det svenska albumet gavs ut 1975 av Carlsen/if och är det 8:e albumet i denna utgivning.
Den skandinaviska utgåvan fick ett nytecknat omslag av Peter Madsen. Kuriöst nog hade de olika upplagorna två olika versioner av i stort sett samma motiv.[2]
Före och efter
"Noshörningens horn" föregås av "Marsupilami blir kidnappad". Det efterföljande äventyret är "Diktatorn och champinjonen".
Fotnoter
- ↑ "Samtal med Numa Sadoul", från förordet i "Spirou 1952–1954".
- ↑ It’s Official: Horn of the Rhinoceros - Spiroureporter.net, engelska.
