Skillnad mellan versioner av "Knasen"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 33: Rad 33:


I början av 1980-talet producerade Walker-studion serietidningsavsnitt direkt för den danska serietidningen ''[[Basserne]]''. Dessa tecknades av [[Bob Gustafson]] och publicerades även i den svenska ''Knasen''-tidningen.<ref>[[Janne Lundström]]: "[[Bakom serierutan]]: Knasen i utlandet" (''Knasen'' nr 16/1981).</ref>
I början av 1980-talet producerade Walker-studion serietidningsavsnitt direkt för den danska serietidningen ''[[Basserne]]''. Dessa tecknades av [[Bob Gustafson]] och publicerades även i den svenska ''Knasen''-tidningen.<ref>[[Janne Lundström]]: "[[Bakom serierutan]]: Knasen i utlandet" (''Knasen'' nr 16/1981).</ref>
Senare har den norska tidningen ''[[Billy (norsk serietidning)|Billy]]'' producerat eget material av bl.a. [[Sam Klein]] och [[Henrik Rehr]], vilka också publicerats i Sverige.


==Handling==
==Handling==

Versionen från 10 maj 2020 kl. 00.29

Denna artikel handlar om serien "Knasen". För den svenska serietidningen med samma namn, se Knasen (serietidning).


"Knasen" ("Beetle Bailey" i original, på svenska även känd som "Nr 13 Wilmer", "Wilmer" eller "Nr 13 Knasen"), amerikansk humorserie för dagspress, skapad 1950 av Mort Walker.


Historik

Knasens skapare Mort Walker föddes 1923 i El Dorado, Kansas, USA. Redan som barn var han en begåvad tecknare och sålde sina skämtteckningar. En period på college avbröts av att han blev inkallad under andra världskriget. Både collegetiden och militärtjänsten skulle sätta sina spår på hans tecknande och på den framtida serien "Knasen".

1948 flyttade Walker till New York och försökte försörja sig som skämttecknare. En av hans återkommande figurer var en ung collegestudent vid namn Spider, som med tiden skulle evolvera till Knasen. I slutet av 1940-talet började Walker bygga en serie kring Spider och 1950 blev den accepterad av syndikatet King Features. Den allra första dagsstrippen publicerades den 4 september 1950, men vid det laget hade både Spider och serien fått namnet "Beetle Bailey".

I början gjorde inte denna collegeserie något större väsen av sig. Vid starten publicerades den enbart i tolv dagstidningar och efter ett halvår endast i tjugofem, en så låg siffra att King Features under en period övervägde att lägga ner serien.[1] Först när Walker våren 1951 lät huvudfiguren lämna college och ta värvning (mitt under brinnande Koreakrig), hittade serien sin form, en form som vi till stora delar känner igen än idag. Seriens popularitet växte långsamt men stadigt under följande år. 1952 introducerade man en söndagssida, och 1954 blev Knasens syster och hennes man huvudfigurerna i en egen serie – "Familjen Flax", skriven av Walker och tecknad av Dik Browne. 1956 fick Beetle Bailey en egen serietidning med specialskrivna längre avsnitt, utgiven av Dell Comics (se nedan).

Idag är "Knasen" en av världens mest lästa serier. I början av 2000-talet rapporterades att den publicerades i cirka 1800 dagstidningar i 52 länder över hela världen.[1]

Upphovsmän

Dagstidningsversion

I början tecknade Mort Walker alla avsnitt på egen hand (även de specialgjorda serietidningsavsnitten), men med tiden skaffade han sig en stab av medarbetare för produktionen av såväl "Knasen" som hans övriga serier. 1954 tog Walker hjälp av Dik Browne och Frank Roberge. Jerry Dumas anställdes 1956, svenskättlingen Bob Gustafson sällade sig till staben 1963 och Bud Jones 1968. Frank Johnson tillkom i början av 1970-talet. Walker var till nyligen[när?] alltid huvudansvarig för "Knasen", medan de övriga medarbetarna ansvarade för andra serier eller enskilda moment, men idékläckandet arbetade de med gemensamt för alla Walkers serier.

Under 1980-talet tog flera av Walkers söner successivt över ansvaret för produktionen av serien. Neal Walker, Brian Walker och Greg Walker har alla arbetat med "Knasen". Greg är idag krediterad som upphovsman jämte sin far. Även sönerna Morgan Walker och Ned Walker arbetar eller har arbetat med pappa Morts serier, och har troligtvis bidragit även till "Knasen" om än i mindre utsträckning.

Serietidningsversion

Serietidningsversionen har haft sin egen parallella historia eftersom de flesta avsnitten gjorts på licens. Mort Walker gjorde de allra första avsnitten för Dells tidning, men därefter har merparten av serietidningshistorierna producerats av andra än Walker och medlemmarna i dennes stab. (Frank Johnson tecknade dock serietidningsversionen innan han blev en del av Walkers tecknarstudio.)

I början av 1980-talet producerade Walker-studion serietidningsavsnitt direkt för den danska serietidningen Basserne. Dessa tecknades av Bob Gustafson och publicerades även i den svenska Knasen-tidningen.[2]

Senare har den norska tidningen Billy producerat eget material av bl.a. Sam Klein och Henrik Rehr, vilka också publicerats i Sverige.

Handling

"Knasen" utspelades från början i college-miljö, men efter bara ett par månader ryckte huvudpersonen in i militärtjänsten med anledning av Koreakriget och där har han stannat. Serien har dock aldrig skildrat krig, utan det närmsta den kommer är fältövningar.

Serien kretsar kring den extremt late beväringen Knasen (Beetle Bailey), hans lumparvänner och överordnade som är stationerade i det gudsförgätna Träsklägret (Camp Swampy). En av de främsta bifigurerna är den gormande, våldsamme och överviktige antagonisten Sergeant "Schassen" Snorkel. I den innersta kretsen av figurer finns även den kvinnojagande Jägarn (Killer), den måttligt begåvade Nollan (Zero), intellektuelle amatörfilosofen Plato, den sluskige Kockis (Cookie), den inte så kompetente General Svammelman (General Halftrack) och generalens blonda bombnedslag till sekreterare, Fröken Fröjd (Miss Buxley).

Knasens tillvaro består till stor del av att undvika arbete och ta sig en tupplur då och då, samt att ifrågasätta militära regler och reta Schassen så mycket det bara går. Schassen besvarar detta med handräckningsarbete samt både verbal och fysisk misshandel. Soldaterna i serien tycks aldrig vara ute i väpnad konflikt, om man inte räknar de simulerade övningarna och manövrarna. Det är oklart vilken vapengren av armén Träsklägret tillhör, då dess militärer varierande tycks tillhöra artilleriet, infanteriet, stridsvagns- och fallskärmstrupper.

"Knasen" innehåller många återkommande skämt (s.k. running gags). Bland de situationer som har varierats i oändlighet kan nämnas:

  • Knasen retar Schassen till vansinne och är i sista rutan sönderslagen till en trasig hög av brutna ben och utslagna tänder.
  • Schassen hänger hjälplös i en smal trädgren efter att ha ramlat ner i ett stup.
  • General Svammelman väntar på telefonsamtal från Pentagon, som aldrig ringer.
  • Generalen observerar en udda händelse (vanligtvis med en naturlig förklaring) och utbrister "vad nu då?"
  • Generalen dreglar över sin (i början inkompetenta) sekreterare, Fröken Fröjd.
  • Fänrik Fjun smörar för Generalen för att få dennes respekt, utan framgång.
  • Kockis sätter sig på matsalens tak och tjurar eftersom mannarna inte gillar hans mat.

Upprepade gånger har Walker kritiserats för stereotypa skildringar av kvinnor och minoriteter – däribland de mentalt obegåvade bassarna Nollan och Ozone, den "dumma blondinen" Fröken Fröjd, den afroamerikanska, färgstarke Fänrik Flip och den asiatiske överpresterande Korpral Yo. Walker har delvis tagit till sig den kritiken och ändrat på sina upplägg (t.ex. gjort Fröken Fröjd mer kompetent och tagit bort de flagranta skämten med Generalen som dreglar över henne), men säger samtidigt att "den politiska korrektheten har tagit överhanden i USA".[1]

Serien har alltid varit en traditionell skämtserie med en (vanligtvis) tämligen enkel humor, men i och med intåget i det militära blev den även en kommentar mot fåniga regler och paragrafrytteri. Walker vill själv inte beskriva serien som en "antikrigsserie", men erkänner villigt att de militära dumheterna i serien har verklighetsbakgrund i Walkers egen militärtid.[1] Befäl som den nitiske, argsinte och hårdföre Schassen och den måttligt kompetente ledaren General Svammelman förkroppsligar den militära byråkratin, medan Knasen med sin lathet och sin förmåga att ifrågasätta har fått rollen som den passive motståndsmannen.

Figurgalleri

"Knasen" har under sin sextio år långa levnad förlänats ett rikt galleri av bifigurer. Många av dem finns inte längre med i serien.

På college

Namn Originalnamn Karaktär Debut i serien
Knasen/Wilmer Beetle Bailey Lat collegestudent 1950
Nollan Freshman (Ej samma Nollan som i arméversionen.) 1950
Bulan Diamond Jim 1950
Biceps Sweatsock 1950
Plato Plato (Tveksamt om det är samma Plato som i arméversionen.) 1950
Bill Bitter Bill 1950
Professorn Professor Jesse Wrench 1950
Britta/Bunny Buzz/Bunny Knasens flickvän 1950

I armén

Namn Originalnamn Karaktär Debut i serien
Knasen/Wilmer Beetle Bailey Lat beväring 1950
Burken Canteen 1951
Sergeant Orville "Schassen" Snorkel Sarge Orville Snorkel Gormande, våldsam sergeant 1951
General Amos Svammelman/General Spårlös General Amos T. Halftrack Inkompetent, ibland sexistisk general 1951
Bammy 1951
Generalens fru Märta Martha Halftrack Generalens huskors till hustru
Kaptenen Captain Jack/Sam Scabbard 1951
Majoren Major Greenbrass
Pastorn Chaplain Staneglass
Doktorn Doctor Bonkus  
Bunny Bunny Knasens flickvän, samma som i collegeversionen
Jägarn/Killer "Killer" Diller Kvinnojägare 1951
Ozone Ozone Storvuxen och korkad beväring
Viggarn Snyltare
Ormöga Snake Eyes 1951
Glyttis Fireball 1951
Kockis Cookie Träsklägrets kock 1952
Plato/Platon Plato Intellektuell amatörfilosof, i tal som skrift
Fänrik Fjun/Löjtnant Fjun Lieutenant Sonny Fuzz Ung fänrik med pipig röst och ingen skäggväxt som utan framgång kräver respekt 1956
Rocky/Vilder Rocky Rocker/slacker med brylkräm i håret och noll auktoritetsrespekt 1958
Farsan Pop Gift menig som brukade gå hem från Schassens rytande till hustruns gnat.
Klirr/Cosmo Cosmo Hasardspelare som alltid vinner och dealare som alltid kan erbjuda rätt varor
Nollan Zero Korkad rekryt
Otto Otto Schassens hund med mänskliga drag. En kopia av husse.
Fänrik Flip/Löjtnant Flap Lieutenant Jack Flap Träsklägrets förste svarta befäl. 1970
Fröken Nöjd/Fröken Olsson Private Blips Generalens mindre yppiga sekreterare
Fröken Fröjd/Fröken Topp/Fröken Alm Miss Buxley Generalens blonda, yppiga sekreterare 1971-11-17
Julius Julius Plewer Generalens barnsliga chaufför.
Sergeant Lisa Lugg Sgt. Louise Lugg Kvinnlig gormande sergeant. Varierande antagonist och flickvänsämne för Schassen. 1986
Bella Bella Lisa Luggs bastanta katt. 1986
Korpral Yo Corporal Yo Korpral med asiatiskt ursprung. Hårt arbetande och överpresterande. 1990
Sajber Chip Gizmo Datasnille på expeditionen 2002

Publicering

Mini usa.gif USA

Dagspress

Dagsstrippen debuterade den 4 september 1950. Söndagssidan startade 1952. Båda har producerats och publicerats oavbrutet sedan starten.

Serietidningar

Serietidningar med specialtecknade avsnitt (d.v.s. inte samlade dagsstrippar som varit huvudnumret i den svenska tidningen) har getts ut i USA under åren 1953–94. De tidigaste avsnitten gjordes av Mort Walker själv, men snart tog andra serietecknare över arbetet. Serietidningen Beetle Bailey gavs ut, i tur och ordning, av:

Seriealbum

Åtskilliga samlingar av dagsstrippar och söndagssidor har getts ut i USA från åtminstone 1958 och framåt, bland annat av Dell Comics, Ace Tempo/Grosset & Dunlap, Charter Books, Jove Books, Tor Books, och Comicana.

Gästspel

  • Knasen (och även andra figurer i serien, såsom Kockis) har gästspelat i Walkers andra serie "Familjen Flax".
  • Knasen och Schassen medverkade båda i serien "Blondie" då Blondie och Dagobert firade 75-årsjubileum 2005.

Mini sverige.gif Sverige

"Knasen" har i Sverige publicerats i dagspress, veckopress, i serietidningar, seriealbum och seriepockets. Fram till mitten av 1980-talet användes ofta den svenska titeln "Nr 13 Wilmer" eller kort och gott "Wilmer".

Serietidningen Knasen

Se huvudartikel: Knasen (serietidning)
Knasen nr 18/2007. © Egmont Kärnan AB/KFS

Den svenska serietidningen Knasen startades 1970 och gavs ut av Semic Press. Förutom titelserien har tidningen innehållit en mängd biserier, oftast hämtade från amerikansk dagspress. 1996 övertogs tidningen av Egmont Serieförlaget i och med förlagets uppköp av Semic.

Publicering i övriga serietidningar

Seriealbum

"Knasen – det är jag!" © KFS/SEMIC/Bulls

Antologialbum

Dagspress

Veckopress

Mini finland.gif Finland

I Finland har serien 1958-1998 haft en egen finskspråkig serietidning, Masi.

Mini brasilien.gif Brasilien

I Brasilien har "Knasen" publicerats i serietidningar utgivna av förlaget Rio Gráfica e Editora. Serien har varit så populär att förlaget har licensproducerat eget material, huvudsakligen skrivet och tecknat av Evaldo de Oliveira.

Kuriosa

  • Knasen är yngre bror till Lois i "Familjen Flax", en annan av Walkers skapelser. Lois och hennes man Hi (Max Flax) bröt sig ut till sin egen serie 1954.
  • Dagens Nyheter var en av de sista tidningarna som använde titeln "Wilmer" i Sverige; deras namnbyte till "Knasen" skedde i början av 1987 i en svensktecknad specialstripp där Wilmers föräldrar besöker Träsklägret under "Arméns föräldradag". Modern uttrycker sin stolthet över Wilmer och fäller en rörd tår över att "Vår lille 'Knasen' har blivit stora karln!" varefter hela regementet brister ut i ett gemensamt gapskratt över smeknamnet. Från och med denna stripp kallades serien "Knasen" även i DN.
  • De senaste femtio åren har Knasens ögon aldrig visats i bild, då mössan, hjälmen eller luggen alltid hänger i vägen. I en opublicerad stripp från 1950 förekom han dock "demaskerad".

Knasen på olika språk

Namnet på originalspråket markerat med fet stil.

Språk Serien "Knasen" Figuren Knasen
Mini danmark.gif Danska "Basserne" Jens Fup
Mini usa.gif Engelska "Beetle Bailey" Beetle Bailey
Mini finland.gif Finska "Masi" Masi
Mini nederlanderna.gif Nederländska "Flippie Flink" Flippie Flink
Mini norge.gif Norska "Billy" Billy
Mini portugal.gif Portugisiska "Recruta Zero" Zero
Mini sverige.gif Svenska "Knasen", "Nr. 13 Wilmer" Knasen, Wilmer
Mini turkiet.gif Turkiska "Hasbi Tembeler" Hasbi Tembel Er
Mini tyskland.gif Tyska "Flippi Flink", "Beetle Bailey" Flippi Flink, Beetle Bailey

Knasen i andra medier

Film

1962–63 producerades 50 animerade kortfilmer baserade på serien av Paramount Pictures. Dessa ingick i samlingen "Comic Kings", ett samarbete mellan Paramount och King Features Syndicate och som även inkluderade tecknade filmer med seriefigurer som Lilla Lotta, Krazy Kat och Tjalle Tvärvigg. Filmerna visades två i taget och släpptes i samma veva både på bio och TV. I TV-showen "Beetle Bailey and His Friends" visades både Knasen-animationerna och filmerna med de andra King Features-figurerna. Vissa avsnitt har tidigare släppts på både VHS och DVD, men 2007 kom DVD-samlingen "Beetle Bailey: The Complete Collection" ut. I Sverige har några av filmerna gått på bio och getts ut på köpvideo (VHS). Regissör var Seymour Kneitel. Knasen (och även Generalen) röstskådespelades av Howard Morris, medan Allen Melvin stod för Schassens repliker.[3]

Musikal

En musikal baserad på "Knasen" kom 1982, författad av Mort Walker själv, med sångnummer av Neil och Gretchen Gould. Den spelades en kortare tid på The Candlewood Theater i Connecticut. Greg Whalen spelade Knasen och Joe Paparone Schassen.[3]

Hyllningar och parodier

  • "Knasen" har åtskilliga gånger parodierats i MAD Magazine och Svenska Mad. I aprilnumret av amerikanska MAD 1969 förekommer en klassisk parodi där Schassen och Kaptenen rycker av Knasens mössa och avslöjar att det står "Get out of Viet Nam" tatuerat i pannan på honom. Andra exempel förekommer i Svenska Mad 9/1964 ("Nr 13 Wilbur"), 7–8/1969 ("Om Wilmer analyserades" av Frank Jacobs och Bob Clarke) och 10/1969 (nakenparodi av Jack Rickard och Lou Silverstone).
  • "Fjasen" i Pyton nr 8/1992.

Se även

Mer om Knasen

  • "Begynnelsen till Wilmer" (Thud nr 25, s. 10)
  • "Knasen" (Thud nr 25, s. 10–13)

Recensioner

Externa länkar

Fotnoter

  1. 1.0 1.1 1.2 1.3 Peter Hartung: "Möte med Mr Walker" (Bild & Bubbla 3/2001, s. 4–19)
  2. Janne Lundström: "Bakom serierutan: Knasen i utlandet" (Knasen nr 16/1981).
  3. 3.0 3.1 David Haglund och Peter Nilsson: ”Knasen på film och scen” (Bild & Bubbla 3/2001, s. 18)