Skillnad mellan versioner av "Spirouförlaget"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
Rad 3: Rad 3:
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.


I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös ''utom'' i det första, nummer- och namnlösa [[Gaston_(seriealbum)|Gaston-albumet från 1974]], där han omtalas som "direktör Söderström" – i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".
I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös ''utom'' i det första, nummer- och namnlösa [[Gaston_(seriealbum)|Gaston-albumet från 1974]], där han omtalas som "direktör Söderström" – i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. I den senare översättningen av '''Gaston''', som publiceras i tidningen ''[[Uti vår hage]]'' kallas han dock "direktör Dupuis". Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".


Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "[[Spirou]]".
Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "[[Spirou]]".

Versionen från 23 mars 2012 kl. 23.03

Nicke och GastonSpirouförlaget. Elefantofonens debut, ur "Gaston" av André Franquin. © Franquin

Spirouförlaget kallas, i den svenska översättningen, Gastons arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget Dupuis, det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen Le journal de Spirou – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.

I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös utom i det första, nummer- och namnlösa Gaston-albumet från 1974, där han omtalas som "direktör Söderström" – i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. I den senare översättningen av Gaston, som publiceras i tidningen Uti vår hage kallas han dock "direktör Dupuis". Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".

Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "Spirou".