Skillnad mellan versioner av "Spirouförlaget"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m (bild)
m
Rad 1: Rad 1:
[[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]]
[[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]]
[[Bild:Elefantofonen.png|frame|[[Nicke (Fantasio)|Nicke]] och [[Gaston]] på [[Spirouförlaget]]. [[Elefantofon]]ens debut, ur "[[Gaston (seriealbum)|Gaston]]" av [[André Franquin]].  © Franquin]]
[[Bild:Elefantofonen.png|frame|[[Nicke (Fantasio)|Nicke]] och [[Gaston]] på [[Spirouförlaget]]. [[Elefantofon]]ens debut, ur "[[Gaston (seriealbum)|Gaston]]" av [[André Franquin]].  © Franquin]]
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats - eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' - den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.


I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös ''utom'' i det första, nummer- och namnlösa [[Gaston_(seriealbum)|Gaston-albumet från 1974]], där han omtalas som "direktör Söderström" - i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".
I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös ''utom'' i det första, nummer- och namnlösa [[Gaston_(seriealbum)|Gaston-albumet från 1974]], där han omtalas som "direktör Söderström" - i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".

Versionen från 9 augusti 2011 kl. 07.02

Nicke och GastonSpirouförlaget. Elefantofonens debut, ur "Gaston" av André Franquin. © Franquin

Spirouförlaget kallas, i den svenska översättningen, Gastons arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget Dupuis, det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen Le journal de Spirou – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.

I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös utom i det första, nummer- och namnlösa Gaston-albumet från 1974, där han omtalas som "direktör Söderström" - i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".

Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "Spirou".