Stål-Långben
"Stål-Långben" (orig. "Super Goof") är en Disneyserie och superhjälteparodi med Långben i huvudrollen, skapad av Del Connell.
Grundpremiss
Långben blir superhjälte om han äter speciella jordnötter, s.k. stål-nötter, som växer på en buske i hans trädgård. Han äter jordnötterna utan att skala dem först, och så snart han har fått i sig en sådan oskalad nöt så förvandlas hans kläder till superhjältedräkten han bär som Stål-Långben och han får flygförmåga och superstyrka. Nötens påverkan håller bara i sig en viss tid. För att klara sig utan att nödvändigtvis vara i närheten av sin buske, brukar Långben därför förvara några nötter i sin mössa.
Historik
Stål-Långben som koncept dyker upp för första gången 1965 i "Plumpen möter Stål-Långben"[1]. Här är han egentligen inte den figur som han snart kommer att bli – i själva verket är det Långben som har fått för sig att han har superkrafter och klär ut sig i underkläder och en gammal potatissäck. Ett par månader senare, i "En hjälpare och stjälpare"[2], debuterar dock en Stål-Långben med faktiska superkrafter, som i denna enda serie sägs sitta i hjältens trikåer.
Dessa två första serier gjordes av Del Connell (manus) och Paul Murry (bild). Därefter, i oktober 1965, publicerades det första numret av serietidningen Super Goof, i vilken stål-jordnötterna introduceras som källan till hjältens superkrafter. Även denna serie, "Tjuven i Zanzipar"[3], tecknades av Murry, men manuset skrevs av Bob Ogle. Murry lämnade tidningen efter dess sjätte nummer, och Ogle skrev bara en handfull avsnitt av serien, men Super Goof fortsatte att publiceras, med serier av andra serieskapare, t.o.m. 1984, då det 74:e och sista numret utkom.
I de amerikanska serierna är Stål-Långbens vanligaste antagonister desamma som i samtida Musse-serier – Svarte Petter, Emil Örn och Spökplumpen – men till skillnad från Musse så stångar han sitt huvud även mot Björnligan. Vid sidan av den egna tidningen gästspelade Stål-Långben även i andra disneyserier och -tidningar under samma period.
1966 fick Stål-Långben en sidekick, Stål-Gilbert (Super Gilly i original), Långbens brorson Gilbert som, efter att ha avslöjat hemligheten med stål-jordnötterna i äventyret "Stål-Långben i blåsväder",[4] vid återkommande tillfällen använder sin hjärna för att bistå sin farbror.
Under Super Goof-tidingens sista år, fr.o.m. #53 (1979), publicerades även serien "Tales of Mighty Knight", vars titelfigur är en medeltida version av Stål-Långben och förfader till Långben. Serien, som är opublicerad på svenska, följer bonden Långben, som får superkrafter efter att ha träffats av blixten, och i rollen som Mighty Knight bekämpar ondskan tillsammans med sin vän och vapendragare Mårten Gås, och den trogne springaren Sir Hay Burner. Serien skapades av "Stål-Långben"-skaparen Del Connell och tecknades av Pete Alvarado.
Efter att den amerikanska produktionen lagts ned, har nya "Stål-Långben"-serier producerats främst i Brasilien, Danmark, Italien, och (huvudsakligen i korta skämtserier) Frankrike, samt i det amerikanska "overseas"-programmet. I de brasilianska serierna blev han medlem i superhjältegruppen Club dos Heróis, tillsammans med bland andra Stål-Kalle och Bat Carioca, och i de italienska serierna har en liknande grupp – Ultraheroes – figurerat.
Flera andra av Disneys figurer har tillfälligt fått superkrafter av att äta av stål-jordnötterna: bland annat kan nämnas Stora Stygga Vargen[5], Ludde[6], José Carioca (på svenska kallad "Jacko"/"Stål-Jacko")[7], Klarabella Ko[8], Pluto[9], Piff och Puff[10] En skurk avslöjade en gång Stål-Långbens hemlighet, och stal alla nötterna, men tappade minnet i slutet av serien[11].
Hyllningar och parodier
- "Super-Kalsongben" i Pyton nr 8/1992.
Namn på olika språk
Fotnoter
- ↑ "The Phantom Blot meets Super Goof" av Paul Murry (teckningar) och Del Connell (manus) först publicerad i The Phantom Blot (serietidning) nr 2 1965. I Sverige publicerad i Walt Disney's Serier nr 11/1967 under titeln "Plumpen möter Stål-Långben". Historiekod: W PB 2-01
- ↑ "All's Well that Ends Awful" av Paul Murry (teckningar) och Del Connell (manus), ursprungligen publicerad i Donald Duck nr 102. I Sverige publicerad för första gången i Walt Disney's Serier nr 2 1969 under titeln "En hjälpare och stjälpare". Historiekod: W DD 102-03
- ↑ "The Thief of Zanzipar" av Paul Murry (teckningar) och Del Connell (manus) först publicerad i Super Goof nr 1 1965. I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 22-23/1967 under titeln "Tjuven i Zanzipar". . Historiekod: W SG 1-02
- ↑ "The Twister Resisters" av Paul Murry och publiceras för första gången i Super Goof nr 5, 1966. Publicerad i Sverige för första gången i Kalle Anka & C:o nr 9–10/1968 under titeln "Stål-Långben i blåsväder". Historiekod: W SG 5-02.
- ↑ "Super Goof Meets Super Bad Wolf" av Tony Strobl, från Super-Goof nr 6 (1967). I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 15/1969. Historiekod: W SG 6-03.
- ↑ "Super-Pup" av Al Hubbard, från Walt Disney's Comics and Stories nr 357 (1970). I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 19/1971 ,med titeln "Stål-valpen". Historiekod: W WDC 357-02.
- ↑ "Super-Amendoinzadas" av Waldyr Igayara de Souza, från Zé Carioca nr 821 (1967). Publicerad i Sverige i "Kalle Ankas Julkul 1971 under titeln "Guld på Månen". Historiekod: B ZC 821-C.
- ↑ "The Super-Change" av Josep Tello Gonzalez (bild) och Kaj Larsen (manus). Ursprungligen publicerad i Sverige i "Kalle Anka & C:o nr 48/1973 under titeln "Oförklarligt äventyr". Historiekod: D 2592.
- ↑ "The Boot On The Other Leg" av Josep Tello Gonzalez (bild) och Ebbe Iversen (manus). Publicerad i Sverige i "Kalle Anka & C:o nr 42/1973 under titeln "Pluto... den modige". Historiekod: D 2560.
- ↑ "Os Superesquilos" av Roberto O. Fukue, från Almanaque Disney nr 67 (1976). Bara publicerad i Brasilien. Historiekod: B 760138.
- ↑ "Super Goof Meets the Unpunchables" av av Tony Strobl, från Super-Goof nr 07 (1967). I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 3–5/1973 under titeln "De oslagbara". Historiekod: W SG 6-03.