Skillnad mellan versioner av "Spirouförlaget"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]] | [[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]] | ||
[[Bild:Gaston figurgalleri.jpg|thumb|400px|[[Spirouförlaget]]s anställda – tillika "[[Gaston]]"-seriens huvudsakliga figurgalleri – vid mitten av 1960-talet, tecknat av [[André Franquin]]. Övre raden: [[Jeanette]], | [[Bild:Gaston figurgalleri.jpg|thumb|400px|[[Spirouförlaget]]s anställda – tillika "[[Gaston]]"-seriens huvudsakliga figurgalleri – vid mitten av 1960-talet, tecknat av [[André Franquin]]. Övre raden: [[Jeanette]], Bert Präntare, Josef Mummel, Julius Stäfvert, Mildred Mysing, Ivan Streckman och [[Leon Mossberg]]. Nedre raden: [[Gaston]], [[Nicke (Fantasio)|Nicke]], den eftertraktade kunden direktör [[Darling Gyllenhammer]], Susanne, Yvonne och Sonja. © Franquin]] | ||
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades. | '''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades. | ||
Versionen från 20 oktober 2023 kl. 21.40
Spirouförlaget kallas, i den svenska översättningen, Gastons arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget Dupuis, det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen Le journal de Spirou – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.
I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös utom i det första, nummer- och namnlösa Gaston-albumet från 1974, där han omtalas som "direktör Söderström" – i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. I den senare översättningen av Gaston, som publiceras i tidningen Uti vår hage kallas han dock "direktör Dupuis". Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".
Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "Spirou".
