Skillnad mellan versioner av "Spirouförlaget"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 1: Rad 1:
[[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]]
[[Kategori:Fiktiva miljöer i serier]]
[[Bild:Elefantofonen.png|frame|[[Nicke (Fantasio)|Nicke]] och [[Gaston]] [[Spirouförlaget]]. [[Elefantofon]]ens debut, ur "[[Gaston (seriealbum)|Gaston]]" av [[André Franquin]].  © Franquin]]
[[Bild:Gaston figurgalleri.jpg|frame|[[Spirouförlaget]]s anställda vid mitten av 1960-talet, tecknat av [[André Franquin]]. Övre raden: [[Jeanette]], Lundin, herr Persson, vaktmästaren, städerskan, Pettersson och [[Mossberg]]. Nedre raden: [[Gaston]], [[Nicke (Fantasio)|Nicke]], den eftertraktade kunden [[direktör Gyllenhammer]], Susanne, Yvonne och Sonja.  © Franquin]]
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.
'''Spirouförlaget''' kallas, i den svenska översättningen, [[Gaston]]s arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget [[Dupuis]], det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen ''[[Le journal de Spirou]]'' – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.



Versionen från 13 oktober 2023 kl. 22.01

Spirouförlagets anställda vid mitten av 1960-talet, tecknat av André Franquin. Övre raden: Jeanette, Lundin, herr Persson, vaktmästaren, städerskan, Pettersson och Mossberg. Nedre raden: Gaston, Nicke, den eftertraktade kunden direktör Gyllenhammer, Susanne, Yvonne och Sonja. © Franquin

Spirouförlaget kallas, i den svenska översättningen, Gastons arbetsplats – eller snarare; den plats där det är meningen att Gaston ska jobba, men där han i själva verket ägnar sin mesta tid åt att lata sig, hitta på egenartade uppfinningar och ställa till med katastrofer i största allmänhet. I det franska originalet är Gaston i stället anställd på det autentiska förlaget Dupuis, det vill säga det förlag som ger ut just serietidningen Le journal de Spirou – den tidning i vilken serien "Gaston" ursprungligen publicerades.

I det franska originalet omnämns också den högste chef man aldrig får se som "Monsieur Dupuis"; i den svenska översättningen är han namnlös utom i det första, nummer- och namnlösa Gaston-albumet från 1974, där han omtalas som "direktör Söderström" – i den senare utgåvan av detta album från 1982 är han namnlös. I den senare översättningen av Gaston, som publiceras i tidningen Uti vår hage kallas han dock "direktör Dupuis". Namnet Dupuis går också igen i dörrhandtagen på förlagets ytterdörrar som är utformade som ett stort "D".

Spirouförlaget förekommer och nämns även i den svenska översättningen av "Spirou".