Le Journal de Spirou
- För huvudserien, se "Spirou".
 Den här artikeln är utsedd till månadens samarbete. Hjälp till att utveckla och komplettera artikeln före månadens slut. |
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Le Journal de Spirou, belgisk veckovis utkommande antologiserietidning utgiven av Dupuis. Tidningen startade 1938 och har haft löpande numrering sedan starten. I början av 2006, vid nummer 3537, bytte den namn till Spirou Hebdo.
En stor mängd belgiska och franska serier har debuterat för den här tidningen, däribland titelserien "Spirou" av Rob-Vel m.fl., "Lucky Luke" av Morris m.fl., "Johan och Pellevin" samt "Smurferna" av Peyo, "Natascha" av Walthery och "Gaston" av André Franquin. Tidningen populariserade även den s.k. Marcinelle-stilen.
Början
Tidningen grundades i april 1938, som Le journal de Spirou, av den etablerade tidningsförläggaren Jean Dupuis som satte sina unga söner Paul och Charles Dupuis i ledningen för denna tidning, riktad till en ung publik.[1] Tanken var att konkurrera på den marknad som hade visat sig lönsam för den veckoutgivna franska serietidningen Le Journal de Mickey och den i Belgien varje vecka utkommande dagstidningsbilagan Le Petit Vingtième, som innehöll "Tintin".
Ursprungligen var varje utgåva endast åtta sidor lång, och innehöll, förutom titelserien, framför allt amerikanska serier som "Stålmannen", men även Fernand Dineurs "Tim och Tommy", som - precis som titelserien - hade skapats till premiärnumret. I oktober började man också ge ut den nederländskspråkiga editionen Robbedoes för Belgiens flamländska befolkning.[2]
Historik
Under andra världskriget, när Tyskland ockuperade Belgien, försvann de amerikanska serierna från tidningen, och Spirous skapare Rob-Vel lämnade över titelserien till Jijé. Tillsammans med Dineur och Sirius svarade Jije för merparten av tidningens innehåll under krigsåren.
Efter kriget kortades titeln till enbart Spirou, och flera nya, ännu relativt okända, serieskapare anlitades: André Franquin, Morris, Victor Hubinon, Jean-Michel Charlier och Eddy Paape. Med dessa inleddes tidningens guldålder, och Dupuis började samla de mest populära serierna i album. Under 1950-talet tillkom serieskapare som Peyo, Jean Roba, Maurice Tillieux, Jidéhem och Will.
Fram till oktober 1965 hade tidningen en seriesida på förstasidan istället för omslag. Länge var det alltid en Spirou-sida, senare andra serier (oftast Gaston).
1968 brukar räknas som ett "katastrofår" för tidningen, Yvan Delporte lämnade sitt jobb som chefredaktör, Franquin lämnade över arbetet på serien "Spirou" till Fournier, och populära tecknare som Jijé, Morris och Paape lämnade tidningen för arbete på annat håll.
Tidningen fortsatte dock vara framgångsrik under hela 70-talet, med nya skapelser som "Isabelle" (av Will m.fl.), "Yoko Tsuno" (av Roger Leloup, som upplärd på Studios Hergé behöll sin ligne claire-stil) och "Natascha" (av Walthery m.fl.). 1967 börjar Raoul Cauvin arbeta för tidningen, som snabbt inleder en rad succéer som "Blårockarna" och "Sammy" m.fl.
Kuriosa
Serien "Gaston" antas utspela sig på Le Journal de Spirous redaktion. Eftersom denna tidning inte finns i Sverige har dock den svenske översättaren valt att kalla Gastons arbetsplats för Spirouförlaget.
Källor
- ↑ BD Paradisio.com - Le Journal Spirou a 60 ans !
franska
- ↑ 6Bears.com franska
Mer om Le Journal de Spirou
- Paul Gravett: "Spirou 70 år" (Bild & Bubbla nr 3/2008, s. 12–14)
Se även
Externa länkar
- Le journal de Spirou (officiell webbplats)
- Tout Spirou (inofficiell webbplats)
- Bilder av omslagen till flera Le Journal de Spirou från 1938 och framåt.
- Lambiek - Comiclopedia: Spirou
Artikeln, i den version den hade den 2012-06-07, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Le Journal de Spirou.
