Skillnad mellan versioner av "Elongated Man"
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 41: | Rad 41: | ||
I DC:s [[miniserie]] ”[[Identity Crisis]]” från 2004 mördades Sue Dibny brutalt av [[Jean Loring]] och därmed försvann en viktig del av det som gjorde denna töjbara hjälte unik. Ralph lade trikåerna och sin Gingold på hyllan och övervägde självmord. I den årslånga serien "[[52]]" från 2006–2007 kom han tillbaka som en av seriens huvudkaraktärer, dock utan sin dräkt. Genom att söka sig till diverse magiker i DC:s värld tycktes Ralph planera skrupellöst för att hämta tillbaka Sue ifrån de döda, men det visade sig senare att det hela var ett spel från hans sida. Med sin detektivförmåga hade han insett att det den onde magikern [[Felix Faust]] försökte få Ralph att försaka sin själ. Genom att sätta sin egen motplan i verket och offra sitt liv, besegrade Ralph både Faust och självaste djävulen [[Neron]]. | I DC:s [[miniserie]] ”[[Identity Crisis]]” från 2004 mördades Sue Dibny brutalt av [[Jean Loring]] och därmed försvann en viktig del av det som gjorde denna töjbara hjälte unik. Ralph lade trikåerna och sin Gingold på hyllan och övervägde självmord. I den årslånga serien "[[52]]" från 2006–2007 kom han tillbaka som en av seriens huvudkaraktärer, dock utan sin dräkt. Genom att söka sig till diverse magiker i DC:s värld tycktes Ralph planera skrupellöst för att hämta tillbaka Sue ifrån de döda, men det visade sig senare att det hela var ett spel från hans sida. Med sin detektivförmåga hade han insett att det den onde magikern [[Felix Faust]] försökte få Ralph att försaka sin själ. Genom att sätta sin egen motplan i verket och offra sitt liv, besegrade Ralph både Faust och självaste djävulen [[Neron]]. | ||
Historien får ett lyckligt slut. I sista numret av ''52'' är Ralph och Sue återförenade i spökform. Och de har återigen börjat ägna sig åt det de gör bäst; lösa brott och mysterier. I ett [[DC:s universum|DC-universum]] fyllt av övernaturlig ondska kommer ett spökande detektivpar att behövas. | Historien får ett lyckligt slut. I sista numret av ''52'' är Ralph och Sue återförenade i spökform. Och de har återigen börjat ägna sig åt det de gör bäst; lösa brott och mysterier. I ett [[DC:s universum|DC-universum]] fyllt av övernaturlig ondska kommer ett spökande detektivpar troligen att behövas. De har redan synts till i titlar som ''[[Outsiders]]'' och ''[[Reign in Hell]]''. | ||
==Karaktären== | ==Karaktären== | ||
Versionen från 11 februari 2009 kl. 22.26
Elongated Man (även känd som Gummimannen på svenska), amerikansk superhjälte skapad 1960 Av John Broome och Carmine Infantino, på uppdrag av redaktören Julius Schwartz. Seriefiguren ägs av DC Comics.
Publicering
Elongated Man dök upp för första gången som bifigur i serien ”Blixten” (amerikanska Flash nummer 112, 1960). Efter ytterligare några framträdanden i ’’Flash’’ blev han så populär att han 1964 fick en egen andraserie i Batman-tidningen Detective Comics.
I början av 70-talet gick Elongated Man med i den populära supergruppen Justice League of America (Lagens Väktare). Även efter det att hans egen slot i Detective blivit nedlagd fortsatte han att gästspela i såväl Justice League som andra superhjältetitlar under de följande decennierna, inklusive en viktig biroll i James Robinsons kritikerrosade Starman i slutet av 90-talet.
1991 kom Elongated Mans sista serie på egen hand, miniserien Elongated Man: Europe ´92 av Gerard Jones, Mike Parobeck och Ty Templeton.
Då Grant Morrison förnyade Justice League-tidningen i slutet av 90-talet lämnades Elongated Man utanför och istället var det den mer kände Plastic Man som fick en mer framträdande roll i gruppen såväl som i DC:s universum.
Under senare år har Ralph fått mer betydande roller i crossoverserier som "Identity Crisis" och "52".
I Sverige
På svenska har Gummimannen synts till – både som bifigur och i sina egna serier – i Gigant och Stålmannen under 70- och 80-talen.
Handling
Från början är han lycksökaren Ralph Dibny som helst av allt vill bli berömd. Ständigt fascinerad av ormmänniskor på circus försöker han lära sig deras hemligheter. Då han inser att alla de ormmänniskor han stöter på är förtjusta i en läskedryck vid namn ”Gingold”, gör han egna experiment med den sällsynta gingo-frukten som läsken görs av. Efter att ha druckit ett koncentrat från frukten får han förmågan att töja ut sin kropp (eller delar av sin kropp) till otroliga längder. Lägg därtill att hans näsa kan känna lukten av ett mysterium och växer ut och vibrerar när något är på tok!
Efter ett obligatoriskt missförstånd med Blixten som först tror att Ralph är en skurk, sätter de fast en rånarliga och blir därefter bästa vänner.
Idén kan tyckas krystad även för en superhjälte, och till yttermera visso är Elongated Man från början inte mycket mer än ett plagiat av Jack Coles Plastic Man. Redaktören Schwartz har senare erkänt att han inte hade skapat en ny gummihjälte om han känt till att DC Comics faktiskt ägde rättigheterna till serien ”Plastic Man” vid tillfället.
Trots det uppenbara plagiatet får man säga att Elongated Man växte ifrån, om än inte förbi, sin förebild. Efter ytterligare några framträdanden i ’’Flash’’ blev han så populär att han 1964 fick en egen andraserie i Batman-tidningen Detective Comics. Här blev han framför allt känd som en detektiv (om än en trikåklädd sådan) som reste runt i världen med sin fru Sue och löste små och stora, men alltid fantasieggande mysterier.
Spoiler-varning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!
I DC:s miniserie ”Identity Crisis” från 2004 mördades Sue Dibny brutalt av Jean Loring och därmed försvann en viktig del av det som gjorde denna töjbara hjälte unik. Ralph lade trikåerna och sin Gingold på hyllan och övervägde självmord. I den årslånga serien "52" från 2006–2007 kom han tillbaka som en av seriens huvudkaraktärer, dock utan sin dräkt. Genom att söka sig till diverse magiker i DC:s värld tycktes Ralph planera skrupellöst för att hämta tillbaka Sue ifrån de döda, men det visade sig senare att det hela var ett spel från hans sida. Med sin detektivförmåga hade han insett att det den onde magikern Felix Faust försökte få Ralph att försaka sin själ. Genom att sätta sin egen motplan i verket och offra sitt liv, besegrade Ralph både Faust och självaste djävulen Neron.
Historien får ett lyckligt slut. I sista numret av 52 är Ralph och Sue återförenade i spökform. Och de har återigen börjat ägna sig åt det de gör bäst; lösa brott och mysterier. I ett DC-universum fyllt av övernaturlig ondska kommer ett spökande detektivpar troligen att behövas. De har redan synts till i titlar som Outsiders och Reign in Hell.
Karaktären
Ralph har alltid varit en underdog i DC:s universum och inte någon av förlagets storsäljare, men lyckades ändå nå en viss kultstatus. Serieskapare som James Robinson, Gerry Conway, Chuck Dixon, Grant Morrison, Mark Waid och J.M. DeMatteis har alla bedyrat hur mycket de älskar figuren.
Elongated Man var länge en unik superhjälte av flera orsaker. Dels var hans motiv att bli hjälte allt annat än nobla – Ralph ville ha ära och berömmelse. En annan viktig detalj var att han tidigt slängde sin mask och avslöjade sin identitet för hela världen, en av de första trikåhjältar som gjorde det. En tredje faktor var att Ralph, trots sina krafter, inte var en superhjälte i första hand, utan en detektiv. Han deduktiva förmåga var imponerande, och förutom Batman räknades han som den främste detektiven hos DC. Lägg därtill en god portion humor som de flesta av DC:s hjältar saknade – under den här tiden var Marvels författare mycket mer benägna att låta sina hjältar ta sig själva på lite mindre allvar.
Ej heller att förglömma – kanske det viktigaste av allt – var att Ralph var en av de få hjältar som var gifta. Hans maka Sue var en ovanligt stark kvinnofigur för sin tid och alltid en vital del i hans historier.
Hyllningar och parodier
- The Shape, pastisch och motsvarighet i "Squadron Supreme" (Marvel Comics)
Externa länkar
- Elongated Man-presentation från the Unofficial Guide to the DC Universe
- Dibny Dirt (Michael Hutchisons fansajt)
