Spirou

Denna artikel handlar om serien och seriefiguren. För serietidningen, se Le Journal de Spirou.

Marsupilami och Spirou tecknade av Franquin. © Dupuis/Franquin.

"Spirou" är en komisk äventyrsserie skapad av Rob-Vel, som första gången kunde läsas i tidningen Journal de Spirou den 24 april 1938. Därefter har bl.a. Jijé, André Franquin, Greg, Yves Chaland, Fournier, Nic, Raoul Cauvin, Tome och Janry varit inkopplade på arbetet med figuren. Mest känd torde Franquins version vara, då denne allmänt anses ha utvecklat persongalleriet och skapat fler minnesvärda äventyr än någon annan.

Handling och figurgalleri

Ekorren Spip, Nicke och Spirou ur "Spirou i Tokyo" (2006) av José-Luis Munuera och Pedro Colombo. © Dupuis

Spirou är en piccoloklädd ung man som upplever äventyr världen över med sina vänner. Spirous bästa kompis Fantasio heter på svenska Nicke och förekommer även i tidiga avsnitt av serien "Gaston". Sedan Nicke introducerades i serien heter den på franska "Spirou et Fantasio", vilket visar att Nicke i det närmaste är en likvärdig huvudperson.

I det allra första avsnittet av serien, som publicerades 1938, jobbar Spirou som piccolo och hisspojke på det fiktiva hotellet Moustique Hotel. Ganska snart blev han dock i stället reporter, underförstått för Le Journal de Spirou, men han behöll länge piccolouniformen som en form av karaktäristiskt utmärkande klädsel. Med åren blev mindre och mindre av uniformsdelarna funnits kvar och i vissa serier som har publicerats är han visserligen fortfarande oftast klädd i rött, men klädseln är inte längre en fullständig piccolouniform. Serien har dock haft många olika tecknare, och hur uniformslik hans klädsel har varit tycks bero på vem som tecknar serien.

Spirous husdjur ekorren Spip fanns med redan från början och kan som Spirous följeslagare ses som en ordlek, då namnet Spirou är vallonska (belgisk franska) för "ekorre" eller "busig, spjuveraktig". (Spirous namn har alltså ingen direkt koppling till det verkliga, grekiska förnamnet Spiro.)

Nicke kom med i serien 1944 och har sedan dess alltid funnits vid Spirous sida. Han och Spirou är bästa vänner, och även om han i början var avsedd att vara något äldre än Spirou, är det ofta Spirou som är den lugnare av dem, den som går mer metodiskt tillväga, medan Nicke har ett humör som ibland får honom att råka i trubbel.

När André Franquin skrev och tecknade serien, introducerades ett nytt husdjur till Spirou, marsupilamin Marsupilami. Eftersom Marsupilami var ett fantasidjur, kunde han utvecklas till att klara oerhörda saker och hjälpa Spirou och Nicke på alla sätt. Han överglänste snart Spip i rollen som animal sidekick till Spirou. När Franquin lämnade Spirou, försvann dock Marsupilami ur serien (utan att detta närmare förklarades för läsaren) och Spip har så småningom åter fått en något mer framträdande roll.

Återkommande bifigurer är greve de Champignac, de kvinnliga journalisterna Sickan och Ororea, invånarna i småstaden Champignac och trollkarlen Ito Kata. Under Franquins tid med serien förekom också Gaston som bifigur ibland. Ofta återkommande fiender är Ricke (Nickes kusin) och Zafir.

Spirou och Nicke lever som ungkarlar, de bor i en villa utanför storstaden där de jobbar och de upplever alla äventyr tillsammans och delar på det mesta. Äventyren har ibland sin grund i något journalistiskt uppdrag, ibland i någon uppfinning av greve de Champignac och ibland råkar de bara hamna i en underlig situation.

Historik

Tidig version av "Spirou"; Första bilden tecknad av Franquin ur hans första "Spirou"-serie – "Stridsvagnen" ("Le tank"), ursprungligen publicerad i "Spirou Almanach" 1947. © Dupuis.

Till skillnad från flera andra kända seriefigurer i fransk-belgisk tradition ägs rättigheterna till de flesta figurerna av förlaget Dupuis som utger tidningen och albumen, inte av upphovsmännen, vilket är en anledning till att serien haft så många olika upphovsmän.

Serien skapades av Rob-Vel 1938 som maskot för sin egen serietidning i Belgien, Journal de Spirou, i början som en ren skämtserie, men redan i nr. 28 gjordes serien om som en komisk äventyrsserie i fortsättningsform. 1939 låter han Spirou hitta ekorren Spip, som snabbt får en huvudroll i serien.

1939 skapas även figuren Fantasio (Nicke) för Spirou som journalist för avdelningen "Voyez-vous les erreurs?" ("Ser ni felen?") av Jean Doisy, inledningsvis svår att känna igen som den Nicke vi känner idag med brunt hår.

När Rob-Vel lämnade serien började upphovsmännen avlösa varandra. 1944 tar Jijé på allvar över serien efter ett kort inhopp 1940-1941, designar om Nicke inspirerad av figuren Alexander i "Blondie", och låter honom snabbt bli en huvudfigur. Han utvecklar även teckningsstilen till att bli klarare och slängigare. 1946 låter han sin lärjunge Franquin ta över serien, och han fortsätter länge i liknande stil som sin läromästare.

1950 påbörjar Franquin sitt första längre äventyr planerat för albummarknaden "Trollkarlen i Champignac", där han slutligen kastat av sig oket efter Jijé och utvecklat sin egen, mer ligne claire-artade stil, introducerar staden Champignac som miljö och för in den viktiga birollskaraktären Greve Champignac. Här inleds på allvar seriens klassiska period. Under nästan 20 år producerar Franquin serien för tidningen Spirou och introducerar även karaktärer som Zafir och Ricke, tillsammans med medarbetare som Greg och Jidéhem, tills han 1968 tröttnar för att fokusera på sina egna skapelser "Gaston" och "Marsupilami".

När Franquin lämnade serien 1969 tas serien över av Fournier, som fortsätter den fram till 1979. Fournier skapar även birollskaraktärerna Ito Kata och Ororea. I Fourniers första äventyr medverkar Marsupilami, som dock tecknades av Franquin som hade skapat figuren. Det var Marsupilamis sista framträdande i serien "Spirou". Figuren fick därefter en egen albumserie som övervakades av Franquin.

Trots ett relativt gott mottagande blev det inga fler album i denna stil. Serien gjordes efter det, för några år, återigen i en mer klassisk tappning av Jean-David Morvan och José-Luis Munuera. Dupuis valde dock att avbryta samarbetet p.g.a. dåliga försäljningssiffror, ^[1] och albumet "På uppdrag av Z", på svenska hösten 2009, blev deras sista.

Tome & Janry har även gjort en humoristisk barnversion av serien kallad "Den unge Spirou".

Från och med 1980 tas serien över av den framgångsrika manusförfattaren Raoul Cauvin, med teckningar av Nic Broca, samtidigt som man kör parallella versioner i kortare äventyr av dels Tome och Janry, dels Yves Chaland. Cauvins och Brocas version tas dock inte emot väl, och efter tre äventyr beslutas 1983 dock att Tome och Janry ska ta över serien, och skapar en framgångsrik produktion av serien fram till 1998, då experimentet med en mer realistisk och mörk version av konceptet inte tas väl emot av läsekretsen.

Efter att i mer 10 år ha producerat serien i en Franquin-liknande stil gjorde duon 1998 ett försök att modernisera serien i en mer realistisk tappning med albumet "Drömfabriken".

Efter det svaga mottagandet dröjer det tills 2004 innan tidningen börjar producera längre äventyr igen, nu med Morvan och Munuera bakom spakarna. Teamet lyckas dock inte leva upp till förväntningarna och lämnar serien 2008. Fr.o.m. 2006 börjar tidningen medvetet satsa på att låta olika manusförfattare och tecknare köra sin egen tolkning av karaktären i olika one-shots, även om man samtidigt 2010 bestämmer sig för att ge Yoann och Vehlmann huvudansvaret för serien i den reguljära versionen.

Utgivning

Tome & Janrys kortlivade, mer realistiska version av "Spirou". © Dupuis.

Se även: Kronologisk lista över Spirou-avsnitt

/ Belgien/Frankrike

Serien publiceras vanligtvis ursprungligen i Journal de Spirou eller dess sidotitlar, för att sedan samlas i album (notera att Journal de Spirou övergick till fortlöpande numrering 1946). Undantaget är ett fåtal episoder som gick som följetong i dagstidningen Parisien Libéré. Det finns dock ett antal episoder som aldrig samlats i album utan endast förekommit i tidningen. Förutom den reguljära albumserien finns en s.k. Hors Série som samlar en del av de kortare episoderna.

En sidotitel med namnet Spirou One-Shot lanserades 2006. Tanken är att det ska vara olika kreatörer som står bakom varje album.

Spinoff-serien "Den unge Spirou" ges ut i egna album sedan 1990.

Sverige

Serien har länge varit populär i Sverige. I Rekord-Magasinet gick den redan på 1950-talet under namnet "Spirre". Franquins version repriseras sedan 2004 i tidningen Fantomen. En majoritet av albumen har dessutom kommit ut på svenska under titeln "Spirous äventyr".

Den svenska utgivningen är i stort sett baserad på den franska albumutgivningen, men i viss omkastad ordning. Ett noterbart undantag är dock svenskt album 24; "Jag, Marsupilami". Denna är en samling av korta "Marsupilami"-avsnitt och saknar motsvarighet i den franska Spirou-utgivningen.

Franquinsamlingen

Under 2008 inleddes även en kronologisk utgivning av framför allt Franquins äventyr i inbundna volymer, parallellt med en reprisering av utvalda album.

Utgivna samlingsvolymer

Titel	Utgiven	Innehåll (album)	ISBN
"Spirou 1938–1946"	aug 2009	diverse korta historier	ISBN 978-91-7405-271-8
"Spirou 1946–1950"	apr 2008	Roboten Rupert De svarta hattarna plus diverse korta historier	ISBN 978-91-7134-903-3
"Spirou 1950–1952"	jun 2008	Trollkarlen i Champignac Spirou och arvingarna Marsupilami blir kidnappad	ISBN 978-91-7134-878-4
"Spirou 1952–1954"	aug 2008	Noshörningens horn Diktatorn och champinjonen Det falska ansiktet	ISBN 978-91-7134-904-0
"Spirou 1954–1956"	okt 2008	Vrakmysteriet Tystnadens pirater Gorillan och guldgruvan	ISBN 978-91-7134-905-7
"Spirou 1956–1958"	dec 2008	Familjen Marsupilami Besökaren från urtiden plus diverse korta historier	ISBN 978-91-7134-906-4
"Spirou 1958–1959"	apr 2009	Buddhas fånge Tembo Tabou Undervattensmysteriet	ISBN 978-91-7405-250-3
"Spirou 1959–1960"	nov 2009	Z som i Zafir Skuggan av Z plus en kortare historia	ISBN 978-91-7405-272-5
"Spirou 1961–1968"	april 2010	Högt spel i Bretzelburg Ur spår! Raffel med Zafir Bravo the Brothers	ISBN 978-91-7405-351-7

Tidningen Le Journal de Spirou

Se artikeln Le Journal de Spirou.

"Spirou" i andra medier

Editions Dupuis animationsbolag Dupuis Audiovisuel ligger bakom de tecknade TV-serierna om Spirou och ekorren Spip.

Michel Gauthier regiserade och övervakade produktionen av den tecknade TV-serien "Spirou" från 1992. Totalt blev det 52 avsnitt på vardera 26 minuter, vilkas manus baserades på albumhistorier av Tome och Janry. För de franska rösterna stod Thor Bishopric (Spirou) och Teddy Lee Dillon (Fantasio/Nicke). Serien har också dubbats till svenska och tre VHS med vardera två avsnitt gavs ut på 90-talet; "Virusmysteriet & Odödlighetens ö", "Dårarnas dal & Snömannen slår tillbaka", "Den försvunna skogen & Fossilandia". Filmerna visades också under 1998 i TV 3:s morgonblock för barn.

Gauthier har dessutom gjort 120 avsnitt av "A tout’ Spip", om och med den egensinninge lille ekorren. Varje avsnitt är ca åtta sekunder och är avsett som pausprogram.