Spirou

Denna artikel handlar om serien och seriefiguren. För serietidningen, se Le Journal de Spirou.

Marsupilami och Spirou tecknade av Franquin. © Dupuis/Franquin.

"Spirou" är en komisk äventyrsserie skapad av Rob-Vel, som första gången kunde läsas i det allra första numret av serietidningen Le Journal de Spirou den 24 april 1938. Därefter har bland andra Jijé, André Franquin, Greg, Yves Chaland, Fournier, Nic, Raoul Cauvin, Tome och Janry varit inkopplade på arbetet med figuren. Mest känd torde Franquins version vara, då denne allmänt anses ha utvecklat persongalleriet och skapat fler minnesvärda äventyr än någon annan.

Handling och figurgalleri

Ekorren Spip, Nicke och Spirou ur "Spirou i Tokyo" (2006) av José-Luis Munuera och Pedro Colombo. © Dupuis

Spirou är en piccoloklädd ung man som upplever äventyr världen över med sina vänner. Spirous bästa kompis Fantasio heter på svenska Nicke och förekommer även i tidiga avsnitt av serien "Gaston". Sedan Nicke introducerades i serien heter den på franska "Spirou et Fantasio", vilket visar att Nicke i det närmaste är en likvärdig huvudperson.

I det allra första avsnittet av serien, som publicerades 1938, jobbar Spirou som piccolo och hisspojke på det fiktiva hotellet Moustique Hotel. Ganska snart blev han dock i stället reporter, underförstått för Le Journal de Spirou, men han behöll länge piccolouniformen som en form av karaktäristiskt utmärkande klädsel. Med åren blev mindre och mindre av uniformsdelarna funnits kvar och i vissa serier som har publicerats är han visserligen fortfarande oftast klädd i rött, men klädseln är inte längre en fullständig piccolouniform. Serien har dock haft många olika tecknare, och hur uniformslik hans klädsel har varit tycks bero på vem som tecknar serien.

Spirous husdjur ekorren Spip fanns med nästan helt från början och kan som Spirous följeslagare ses som en ordlek, då namnet Spirou är vallonska (belgisk franska) för "ekorre" eller "busig, spjuveraktig". (Spirous namn har alltså ingen direkt koppling till det verkliga, grekiska förnamnet Spiro.)

Nicke kom med i serien 1944 och har sedan dess alltid funnits vid Spirous sida. Han och Spirou är bästa vänner, och även om han i början var avsedd att vara något äldre än Spirou, är det ofta Spirou som är den lugnare av dem, den som går mer metodiskt tillväga, medan Nicke har ett humör som ibland får honom att råka i trubbel.

När André Franquin skrev och tecknade serien, introducerades ett nytt husdjur till Spirou, marsupilamin Marsupilami. Eftersom Marsupilami var ett fantasidjur, kunde han utvecklas till att klara oerhörda saker och hjälpa Spirou och Nicke på alla sätt. Han överglänste snart Spip i rollen som animal sidekick till Spirou. När Franquin lämnade Spirou, försvann dock Marsupilami ur serien (utan att detta närmare förklarades för läsaren) och Spip har så småningom åter fått en något mer framträdande roll.

Återkommande bifigurer är greve de Champignac, de kvinnliga journalisterna Sickan och Ororea, invånarna i småstaden Champignac och trollkarlen Ito Kata. Under Franquins tid med serien förekom också Gaston som bifigur ibland. Ofta återkommande fiender är Ricke (Nickes kusin) och Zafir.

Spirou och Nicke lever som ungkarlar, de bor i en villa utanför storstaden där de jobbar och de upplever alla äventyr tillsammans och delar på det mesta. Äventyren har ibland sin grund i något journalistiskt uppdrag, ibland i någon uppfinning av greve de Champignac och ibland råkar de bara hamna i en underlig situation.

Historik

Tidig version av "Spirou"; Första bilden tecknad av Franquin ur hans första "Spirou"-serie – "Stridsvagnen" ("Le tank"), ursprungligen publicerad i "Spirou Almanach" 1947. © Dupuis.

Till skillnad från flera andra kända seriefigurer i fransk-belgisk tradition ägs rättigheterna till de flesta figurerna av förlaget Dupuis som utger tidningen och albumen, inte av upphovsmännen, vilket är en anledning till att serien haft så många olika upphovsmän.

Serien skapades av Rob-Vel 1938 som maskot för sin egen serietidning i Belgien, Journal de Spirou, i början som en ren skämtserie, men redan i nr. 28 gjordes serien om som en komisk äventyrsserie i fortsättningsform. 1939 lät han Spirou hitta ekorren Spip, som snabbt fick en huvudroll i serien.

1939 skapades även figuren Fantasio (Nicke) för Journal de Spirou som journalist för avdelningen "Voyez-vous les erreurs?" ("Ser ni felen?") av Jean Doisy, inledningsvis svår att känna igen som den Nicke vi känner idag, eftersom han då hade brunt hår och inga direkta kopplingar till själva serien.

När Rob-Vel lämnade serien började upphovsmännen avlösa varandra. 1944 tog Jijé på allvar över serien efter ett kort inhopp 1940-1941, designade om Nicke inspirerad av figuren Alexander i "Blondie", och lät honom snabbt bli en huvudfigur vid sidan om Spirou. Han utvecklade även teckningsstilen till att bli klarare och slängigare. 1946 lät han sin lärjunge Franquin ta över serien, som länge fortsatte i liknande stil som sin läromästare.

1950 påbörjade Franquin sitt första längre äventyr planerat för albummarknaden "Trollkarlen i Champignac", där han slutligen kastat av sig oket efter Jijé och utvecklat sin egen, mer ligne claire-artade stil, introducerade småstaden Champignac som miljö och förde in den viktiga birollskaraktären greve Champignac. Här inleddes på allvar seriens klassiska period. Under nästan 20 år producerade Franquin serien för tidningen Spirou, tillsammans med medarbetare som Greg och Jidéhem, och introducerade även figurer som Zafir och Ricke, tills han 1968 tröttnade och fokuserade på sina egna skapelser "Gaston" och "Marsupilami".

När Franquin lämnade serien 1969 togs den över av Fournier, som fortsatte den fram till 1979. Fournier skapade bifigurerna Ito Kata och Ororea. I Fourniers första äventyr medverkade Marsupilami, som dock tecknades av Franquin som hade skapat figuren. Det var Marsupilamis sista framträdande i serien "Spirou". Försvinnandet förklarades aldrig i seriens narrativ. Figuren fick därefter en egen albumserie som övervakas av Franquin.

Från och med 1980 togs serien över av den framgångsrika manusförfattaren Raoul Cauvin, med teckningar av Nic Broca, samtidigt som man körde parallella versioner i kortare äventyr av dels Tomé och Janry, dels Yves Chaland. Cauvins och Brocas version togs dock inte väl emot, och efter tre äventyr beslutades det 1983 att Tomé och Janry skulle ta över serien, vilka skapade en framgångsrik produktion av serien fram till 1998, då experimentet att modernisera serien i en mer realistisk tappning med albumet "Drömfabriken" visserligen lovordades av kritikerna, men inte togs väl emot av läsekretsen, och blev det enda albumet i denna stil.

Efter det svaga mottagandet dröjde det tills 2004 innan tidningen började producera längre äventyr igen, nu med Jean-David Morvan och José-Luis Munuera vid spakarna. Dupuis valde dock att avbryta samarbetet p.g.a. dåliga försäljningssiffror^[1], och teamet tvingades lämna serien 2008.

Fr.o.m. 2006 började tidningen medvetet satsa på att låta olika manusförfattare och tecknare köra sin egen tolkning av karaktären i olika one-shots, även om man samtidigt 2010 bestämde sig för att ge Yoann och Vehlmann huvudansvaret för serien i den reguljära versionen.

Tome & Janry har även gjort en humoristisk barnversion av serien kallad "Den unge Spirou".

Utgivning

Tome & Janrys kortlivade, mer realistiska version av "Spirou". © Dupuis.

Se även: Kronologisk lista över Spirou-avsnitt

/ Belgien/Frankrike

Serien publiceras vanligtvis ursprungligen i Journal de Spirou eller dess sidotitlar, för att sedan samlas i album (notera att Journal de Spirou övergick till fortlöpande numrering 1946). Undantaget är ett fåtal episoder som gick som följetong i dagstidningen Parisien Libéré. Det finns dock ett antal episoder som aldrig samlats i album utan endast förekommit i tidningen. Förutom den reguljära albumserien finns en s.k. Hors Série som samlar en del av de kortare episoderna.

En sidotitel med namnet Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke lanserades 2006. Tanken är att det ska vara olika kreatörer som står bakom varje album.

Spinoff-serien "Den unge Spirou" ges ut i egna album sedan 1990.

Sverige

Serien har länge varit populär i Sverige. I Rekord-Magasinet gick den redan på 1950-talet under namnet "Spirre". Franquins version repriseras sedan 2004 i tidningen Fantomen. En majoritet av albumen har dessutom kommit ut på svenska under titeln "Spirous äventyr".

Den svenska utgivningen är i stort sett baserad på den franska albumutgivningen, men i viss omkastad ordning. Ett noterbart undantag är dock svenskt album 24; "Jag, Marsupilami". Denna är en samling av korta "Marsupilami"-avsnitt och saknar motsvarighet i den franska Spirou-utgivningen.

Franquinsamlingen

Under 2008 inleddes även en kronologisk utgivning av framför allt Franquins äventyr i inbundna volymer, parallellt med en reprisering av utvalda album.

Utgivna samlingsvolymer

De första utgivna på Egmont Kärnan, men från och med 2015 är utgivningen övertagen av Mooz.

Titel	Utgiven	Innehåll (album)	ISBN	Kommentar
"Spirou 1938–1946"	aug 2009	diverse korta historier	ISBN 978-91-7405-271-8	Av Rob-Vel och Jijé
"Spirou 1946–1950"	apr 2008	Roboten Rupert De svarta hattarna plus diverse korta historier	ISBN 978-91-7134-903-3	Av Franquin m.fl
"Spirou 1950–1952"	jun 2008	Trollkarlen i Champignac Spirou och arvingarna Marsupilami blir kidnappad	ISBN 978-91-7134-878-4	Av Franquin m.fl
"Spirou 1952–1954"	aug 2008	Noshörningens horn Diktatorn och champinjonen Det falska ansiktet	ISBN 978-91-7134-904-0	Av Franquin m.fl
"Spirou 1954–1956"	okt 2008	Vrakmysteriet Tystnadens pirater Gorillan och guldgruvan	ISBN 978-91-7134-905-7	Av Franquin m.fl
"Spirou 1956–1958"	dec 2008	Familjen Marsupilami Besökaren från urtiden plus diverse korta historier	ISBN 978-91-7134-906-4	Av Franquin m.fl
"Spirou 1958–1959"	apr 2009	Buddhas fånge Tembo Tabou Undervattensmysteriet	ISBN 978-91-7405-250-3	Av Franquin m.fl
"Spirou 1959–1960"	nov 2009	Z som i Zafir Skuggan av Z plus en kortare historia	ISBN 978-91-7405-272-5	Av Franquin m.fl
"Spirou 1961–1968"	april 2010	Högt spel i Bretzelburg Ur spår! Raffel med Zafir Bravo the Brothers	ISBN 978-91-7405-351-7	Av Franquin m.fl
"Spirou 1969–1972"	2016		9789187871238	Av Fournier
"Spirou 1972–1975"	2016		9789187871320	Av Fournier
"Spirou 1980–1983"	2017		9789187871337	Av Cauvin och Broca
"Spirou 1981–1983"	maj 2015	Virusmysteriet Spirou i Australien Stoppa Cyanida! Heja Spirou!	ISBN 978-91-8787-112-2	Av Tome och Janry
"Spirou 1984–1987"	maj 2016	Kometen och tidsmaskinen Z kommer tillbaka Spirou i New York	ISBN 978-91-8787-118-4	Av Tome och Janry
"Spirou 1988–1991"	2016		9789187871245	Av Tome och Janry
"Spirou 1992–1999"	2017		9788793564305	Av Tome och Janry

Tidningen Le Journal de Spirou

Se artikeln Le Journal de Spirou.

"Spirou" i andra medier

Editions Dupuis animationsbolag Dupuis Audiovisuel ligger bakom de tecknade TV-serierna om Spirou och ekorren Spip.

Michel Gauthier regiserade och övervakade produktionen av den tecknade TV-serien "Spirou" från 1992. Totalt blev det 52 avsnitt på vardera 26 minuter, vilkas manus baserades på albumhistorier av Tome och Janry. För de franska rösterna stod Thor Bishopric (Spirou) och Teddy Lee Dillon (Fantasio/Nicke). Serien har också dubbats till svenska (med Peter Sjöquist som Spirou, Dick Eriksson som Nicke och övriga röster av Johan Hedenberg, Per Sandborgh och Louise Raeder) och tre VHS med vardera två avsnitt gavs ut på 90-talet; "Virusmysteriet & Odödlighetens ö", "Dårarnas dal & Snömannen slår tillbaka", "Den försvunna skogen & Fossilandia". Filmerna visades också under 1998 i TV 3:s morgonblock för barn.

Gauthier har dessutom gjort 120 avsnitt av "A tout’ Spip", om och med den egensinninge lille ekorren. Varje avsnitt är ca åtta sekunder och är avsett som pausprogram.

"Spirou" på andra språk

Danska: "Splint & Co."
/ / Engelska: "Spirou & Fantasio" (Storbritannien tidigare: "Dickie & Birdbath")
Finska: "Piko ja Fantasio"
Isländska: "Svalur og félagar" / "Svalur og Valur"
Katalanska: "Espirú i Fantàstic"
Nederländska: "Robbedoes"
Norska: "Sprint"
Polska: "Przygody Sprycjana i Fantazjo"
Portugisiska: "Spirou e Fantásio"
Spanska: "Spirou y Fantasio"
Tyska: "Spirou und Fantasio" (Tidigare "Pit und Pikkolo", "Rotarin und Fantasio")