Skillnad mellan versioner av "Lobo (DC)"
Wakuran (diskussion | bidrag) (→Handling: +booze and babes!) |
Helgonet (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 31: | Rad 31: | ||
{{spoiler}} | {{spoiler}} | ||
Under 2006 | Under 2006 återvände Lobo i DC:s jättesatsning "[[52]]" efter en tids frånvaro. Här hade han funnit religionen, lämnat prisjägarkarriären, våldet och spriten bakom sig och blivit en osannolik ärkebiskop i rymden. Han hade nyligen tagit på sig uppdraget att hjälpa de rymdvilla [[superhjältar]]na [[Animal Man]], [[Adam Strange]] och [[Starfire]] att återvända hem. Numera är han dock återigen en våldsam antihjälte. | ||
== Hyllningar och parodier == | == Hyllningar och parodier == | ||
Nuvarande version från 30 juni 2013 kl. 09.54
Ej att förväxla med västernhjälten Lobo från Dell.
Lobo skapades av Roger Slifer och Keith Giffen som en psykotisk parodisk bifigur i DC Comics "Omega Men", men efter en mindre makeover hamnade han i Giffens "Justice League" och "L.E.G.I.O.N." där han blev så populär hos läsarna att han fick slå sig lös i den egna miniserien Lobo 1990. Det extremt våldsamma manuset skrevs av Giffen och Alan Grant och illustrerades detaljerat av Simon Bisley. Därefter rullade det på med en formidabel uppsjö av specialare och miniserier med Lobo, obligatoriska gästspel i de flesta DC-titlarna, och 1995 slutligen en reguljär egen tidning med nedtonat våld. Den reguljära tidningen lades ner 1999, men en ung kopia av Lobo figurerade ett tag i "Young Justice" tills Keith Giffen återvände till serien med Lobo Unbound 2003.
Lobo har aldrig varit menad som en särskilt seriös serie, men satiren och det vansinnigt överdrivna extremvåldet har gett den en ansenlig samling hängivna fans.
Svensk utgivning
Har publicerats på svenska i L.E.G.I.O.N. och Lobo och Magnum Comics.
Handling
Lobo är ett typiskt exempel på en antihjälte: han mördade hela befolkningen på sin planet för att få vara unik, men står ändå oftast på de godas sida vare sig han menade det eller ej.
Lobo är en intergalaktisk prisjägare som kuskar runt på en rymdchopper och gör vad som helst för pengar, som han efteråt gärna slösar bort på öl och kvinnor. Trots sin låga natur har han ett märkligt sinne för heder som gör att han alltid håller sina avtal, oavsett konsekvenserna för honom själv. (Till exempel var han länge med i rymdpolisstyrkan L.E.G.I.O.N. för att hans heder bjöd honom detta.)
Lobo har få vänner – ofta för att han valt att inkassera prispengarna på dem eller för att han råkat ha ihjäl dem när han var full eller arg. Hans enda ömma punkt är rymddelfinerna som han matar och vårdar. Ibland har han också sällskap av sin hund, Dawg.
Spoiler-varning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!
Under 2006 återvände Lobo i DC:s jättesatsning "52" efter en tids frånvaro. Här hade han funnit religionen, lämnat prisjägarkarriären, våldet och spriten bakom sig och blivit en osannolik ärkebiskop i rymden. Han hade nyligen tagit på sig uppdraget att hjälpa de rymdvilla superhjältarna Animal Man, Adam Strange och Starfire att återvända hem. Numera är han dock återigen en våldsam antihjälte.
Hyllningar och parodier
- Lobo the Duck är en pastisch från Amalgam Comics som är en blandning av Lobo och Howard the Duck.
Recensioner
- Karl-Erik Lindkvist: L.E.G.I.O.N. & Lobo nr 1/92 (Bild & Bubbla nr 1/1993)
