Skillnad mellan versioner av "Rolf Gohs"
Schaeder (diskussion | bidrag) (→Den tidiga karriären: Kompletterat med seriens upphovsmän) |
Hoff (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 85: | Rad 85: | ||
Enligt egen utsago ville han 2001 färdigställa några filosofiska kortfilmer om konst och konstnärskap. | Enligt egen utsago ville han 2001 färdigställa några filosofiska kortfilmer om konst och konstnärskap. | ||
[[Cobolt]] har givit ut "[[Rolf Gohs: Ett tecknarliv]]" (ISBN 9789187861628) (2017). | |||
== Utmärkelser == | == Utmärkelser == | ||
Versionen från 31 maj 2022 kl. 08.42
| Rolf Gohs | |
| Född: | ∗ 1933-10-26 |
|---|---|
| Död: | † 2020-08-23 (86 år) |
| Land: |  Estland |
 Polen | |
 Sverige | |
| Språk: | svenska |
| Grupp(er): | Team Fantomen |
| Serier i urval | |
| "Mystiska 2:an" | |
| "Dom oskyldiga" | |
| "Kilroy" | |
| "Fantomen" | |
Rolf Gohs (26 oktober 1933–23 augusti 2020), serieskapare som är mest känd för sin ungdomsserie "Mystiska 2:an" och för sina omslag till den svenska serietidningen Fantomen. Född i Estland och uppväxt i Polen under andra världskriget. Flyttade till Sverige vid 13 års ålder. Arrangerade 1979 och några efterföljande år, tillsammans med Cristian Hammarström, i Seriefrämjandets regi ungdomsläger med serietema.
Den tidiga karriären
Ankommen till Sverige upptäckte Gohs för första gången tecknade serier och han bestämde sig tidigt för att bli serietecknare. Vid 16 års ålder hoppade han av realskolan och började arbeta på Centerförlaget som ateljétecknare (tillsammans med bland andra Nils Egerbrandt).
Seriedebuten kom när den unge Gohs fick hoppa in som tecknare på Seriemagasinets "Kilroy". Upphovsmännen till denna ursprungligen italienska serie (1946-48) var Cesare Solini (manus under pseudonymen Phil Anderson) och Antonio Canale, (teckningar under pseudonymen Tony Chan). [1] Tony Chan, hade av personliga skäl inte färdigställt mer material av serien (den svenska redaktionen skyllde rentav på att han var död, vilket inte var fallet), så en svensk produktion var nödvändig för att möta läsarnas krav på fler avsnitt. Strax därefter fick han även göra några egna serier åt Centerförlaget, såsom science fiction-serien "Mannen från Claa" och skräckserien "Dödens fågel".
Under några år övergick Gohs till att arbeta med illustrationer (främst i tidskriften Levande Livet), fotografering och film. Hans kortfilm "Statyetten" från den här tiden blev prisbelönt.
Han återvände till seriernas värld under 1960-talet, då han fick alltfler uppdrag av Semic. Bland annat gjorde han omslag till svenska Fantomen och tecknade även ett par äventyr av tidningens huvudserie (bland de första av de licensproducerade Fantomen-avsnitten i Sverige). Tillsammans med Börje Nilsson gjorde han på uppdrag av Semic en dagspressversion av "Pelle Svanslös".
Inter Art
1969 startade Gohs tillsammans med redaktörerna Per-Anders Jonsson och Janne Brydner förlaget Inter Art som gav ut två serietidningar. Den ena var Kilroy, en svensk licensproduktion av den serie som Gohs en gång hade debuterat på. Den här gången var han dock inte själv inblandad i själva produktionen. Den andra var Mystiska 2:an, med en helt ny originalserie av Gohs. Serien utspelades i Stockholmsmiljö och rörde sig kring två killar i de nedre tonåren vid namn Stefan och Sacho.
På grund av ekonomiska svårigheter var de tre tvungna att lägga ner förlaget redan efter sex månader. Semic Press köpte emellertid upp det och fortsatte utgivningen av Mystiska 2:an i ytterligare tre år.
"Mystiska 2:an"
"Mystiska 2:an" var på många sätt en milstolpe, inte bara för Gohs. Ursprungligen var serien en relativt renodlad äventyrsserie, men den utvecklades snart till att handla mer om sociala budskap och mänskliga relationer. Gohs hade på allvar infört realismen i den svenska serietraditionen, dels genom sitt sociala patos, dels genom den fotografiska teckningsteknik han numera använde (och som onekligen var inspirerad av hans fotograferande). Lägg därtill ett för sin tid ovanligt expressivt användande av svartvita kontraster, extrema vinklar och diagonalkompositioner.
Serien blev en mindre internationell framgång under 70-talet. Särskilt Gohs välgjorda teckningar fick ett positivt gensvar.
Förutom serietidningen som hölls vid liv åren 1970–1973, så förekom "Mystiska 2:an" även som dagsstripp, och några äventyr publicerades i den svenska Fantomen-tidningen. Men framför allt var det i albumform serien kom till sin rätt. Fyra album kom ut på olika förlag åren 1974–1982, plus ett samlingsalbum 1986.
Sista äventyret med "Mystiska 2:an" hette "Fågelön" och publicerades 1985 i den kortlivade vuxenserietidningen Comet. Historien (som var skriven av Gohs, med dialog av Stefan Stenudd) handlar om en kärleksrelation mellan en ung pojke och en vuxen man vilket gav upphov till en del kontroverser - så till den grad att förlaget stoppade tidningen från att säljas i affärerna. Det avsnittet var det medvetet utformade slutet på serien Mystiska 2:an.
Senare år
Under decennierna efter "Mystiska 2:an" arbetade Gohs främst med att teckna omslag till Fantomen (vilket han gjorde från 1957 till 2012) och andra tidningar som Agent X9 och Seriemagasinet. 1985 publicerades hans skräckserie "Blodsmak" i vuxensatsningen Comet, samma tidning som publicerade det sista avsnittet av "Mystiska 2:an". I början av 2000-talet färdigställde han serien "Dom oskyldiga" om barnkorståget på 1200-talet. Ursprungligen var den tänkt för albumpublicering, men till sist publicerades den som biserie i Fantomen.
Enligt egen utsago ville han 2001 färdigställa några filosofiska kortfilmer om konst och konstnärskap.
Cobolt har givit ut "Rolf Gohs: Ett tecknarliv" (ISBN 9789187861628) (2017).
Utmärkelser
- Adamsonstatyetten 1972
- 91:an-stipendiet 1984
- ↑ Rolf Gohs, blogg av Roger Schaeder på [[1]] (2020-09-09)
