Batman

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Batman (Läderlappen) i Neal Adams tappning. © DC Comics.

"Batman", hjälteserie skapad av Bob Kane m.fl. 1939. Även känd som Läderlappen i Sverige.

Batman är en seriehjälte som kan räknas till världens mest populära. Serien handlar i korthet om miljonären Bruce Wayne, vars föräldrar mördades av en rånare när han var barn. Den unge Bruce svor på sina föräldrars grav att hämnas föräldrarnas död och bekämpa brott. Efter många års hård mental och fysisk träning runt om i världen återvände Bruce Wayne till sin hemstad Gotham City och maskerade sig till en mänsklig fladdermus – Batman. I sitt lyxiga palats Wayne Manor en bit utanför Gotham inredde han en grotta, Batcave, under huset som fick tjäna som hemlig bas för hans brottsbekämpning. Som sin högra hand hade Bruce betjänten Alfred Pennyworth, som tjänat familjen Wayne sedan innan Bruce var född. Efter ett tag tog han även en annan föräldralös pojke under sina vingar och gjorde honom till sin medhjälpare under namnet Robin.

Historik

Efter att "Superman" (Stålmannen) rönt stora framgångar på serietidningsförlaget DC Comics i USA ville man ha en ny hjälte. Uppdraget gick till den unge tecknaren Bob Kane, som tillsammans med manusförfattaren Bill Finger skapade Batman – en mörk och hämndlysten brottsbekämpare. Kane lät sig inspireras av existerande seriefigurer såsom The Shadow och Zorro och lånade designen till Batmans fladdermusformade mantel/kappa från ritningar av Leonardo Da Vinci. En av de främsta inspirationskällorna sägs vara filmen "The Bat Whispers" (1930), i vilken en maskerad skurk var iklädd fladdermusdräkt och kallades för "The Bat".

År 1939 såg Batman dagens ljus för första gången, i serietidningen Detective Comics nummer 27. Det första äventyret hette "The Case of the Chemical Syndicate".

Batman var till en början en rätt obehaglig figur som inte drog sig för att döda gangsters och även använde vapen. Men då serien snabbt växte i popularitet ändrades detta till att bli mer barnvänligt och en "side-kick" vid namn Robin, alias Richard "Dick" Grayson, introducerades. Populariteten bara ökade ända fram till 1950-talet då vissa grupperingar i det amerikanska samhället började bedriva en kampanj mot serier, som ansågs vara moraliskt tvivelaktiga. Psykologen Fredric Wertham ledde kampen och menade att Batman och Robin hade ett homosexuellt och pedofilt förhållande. Som ett svar på dessa påhopp och för att tysta protesterna och moralpaniken så skapade seriebranschen The Comics Code Authority – en organisation som skulle motverka våld, naket och andra på den tiden upprörande element i serietidningar. Detta skulle visa sig leda till en total urvattning av Batman-serien och snart slogs den en gång fruktade Batman mot rymdvarelser, gigantiska insekter och allt mer fåniga skurkar. Denna, som de flesta bedömare anser, nedgång i kvalitet och ett helt odynamiskt, stundtals rent skrattretande uselt innehåll i serien skulle i stort hålla i sig från mitten av 1950-talet och ända fram till slutet av 1960-talet. Redaktören Julius Schwartz, manusförfattaren Gardner Fox och tecknaren Carmine Infantino m.fl. gjorde visserligen ett försök att återbörda serien till dess detektivrötter under mitten av 60-talet, men populariteten hos den samtida och kitschinriktade tv-serien med "Batman" medförde att serien snart tog efter de clownerier som tv-publiken var van vid.

Den i Batman-sammanhang legendariske tecknaren Neal Adams vände trenden och förde Batman tillbaka till de mörka rötterna, vilket han gjorde tillsammans med författaren Dennis O'Neil och tuscharen Dick Giordano, en trio som skapade några av de mer minnesvärda serieavsnitten i Batmans historia. Med en för tiden nyskapande teckningsstil och ett mera realistiskt och författarmässigt starkt innehåll lyckades Batman ta sig upp på fötter igen och serien fick en ny storhetsperiod under 1970-talet.

Nästa stora omdaning för figuren kom 1986, då Frank Millers epos "The Dark Knight Returns" slog ner som en bomb i serievärlden med sitt unika bildberättande. Detta var en framtidsvision om en åldrande Bruce Wayne och dennes återkomst som Batman efter 10 års "pension". En vital, nyskapande och våldsam serie som kom att påverka figuren för många år framöver, både som serie och på film. Därefter fick Miller skriva om hela bakgrundshistorien, vilket han gjorde i "Batman: Year One" (svensk titel "Batman: År Ett"). Där får man se hur allting började, en mer djuplodande och realistisk skildring av hur en föräldralös människa förvandlas till en förklädd hämnare.

Sedan slutet av 1980-talet har Batman setts i många olika skepnader och idag finns ett stort antal olika fristående serietitlar med olika seriefigurer ur Batmans värld. Idag är Batman en populärkulturell, eller rentav litterär, ikon av stora mått. Många tecknare och serieförfattare har tagit sig an honom och idag är det universum som Batman lever och verkar i stort och mångfacetterat.

Läderlappen och ett par kollegor. Atom, Blixten och Gröna Lyktan. © DC Comics.

Batman på svenska

I Sverige har serien "Batman"/"Läderlappen" publicerats i tidningarna Veckans Äventyr, Läderlappen, Gigant, Supermagasinet, Stålmannen, Batman, Månadens Äventyr, DC-Serier, Läderlappen och Robin, Batman - Mörkrets Riddare, Batman Special, Super-Team, Magnum Comics och Magnum Special. Han har även förekommit i ett flertal seriealbum samt i pocketen "Batman Strikes".

Batman i andra medier

Se separat artikel

Artiklar i Bild & Bubbla

  • Magnus Knutsson: Läderlappen och Ödet (Thud 34)
  • Peter Johansson: Frank Miller gör vad han måste göra (B&B 2/1988)
  • Daniel Atterbom: Millers mästerverk till Läderlapp slog inte (B&B 2/1988)
  • XX: En fladdermusman slår till (notis i B&B 3–4/1989)
  • Per A J Andersson: En lansering som heter duga! (notis i B&B 3–4/1989)
  • Daniel Atterbom: Läderlappens nio liv (B&B 3–4/1989)
  • Olof Siverbo: En psykopat med långa öron (B&B 3–4/1989)
  • Olof Siverbo: Sevärd – men inte bra (notis i B&B 3–4/1989)
  • Ola Larsmo: Avfärda inte masskulturen – det finns radikala pärlor (B&B 3-4/1989)
  • Daniel Atterbom: Norman Breyfogle, Batmantecknare (B&B 4/1991)
  • Anders Björkelid: Dårhusets nyckel (B&B 4/1992)
  • David Haglund: Batman på film – illasittande läderhuvor och lönnfeta skådisar (B&B 4/1999)
  • David Haglund: Batman på film – biografsuccéer och "dark deco" (B&B 1/2000)

Recensioner i Bild & Bubbla

Se även

Externa länkar