Batman

För den svenska tidningen Batman, se Batman (svensk serietidning) samt Batman – Mörkrets riddare.
För den svenska tidningen Läderlappen, se Läderlappen (serietidning) samt Läderlappen och Robin.

---

Batman i Neal Adams tappning. © DC Comics.

"Batman" (tidigare Läderlappen på svenska), hjälteserie skapad av Bob Kane och Bill Finger för tidningen Detective Comics 1939. Följande år tilldelades serien en egenbetitlad serietidning, och såväl Detective Comics som Batman tillhör alltjämt förlaget DC Comics centraltitlar. Serien, som är en av världens mest kända, har också publicerats i en mängd ytterligare tidningar och serieromaner, och även överförts till ett flertal andra medier.

Grundpremiss

Seriens titelfigur Batman är en maskerad brottsbekämpare, utan superhjältekrafter, men i fysisk toppform och med en mängd tekniska hjälpmedel till sitt förfogande.

Som barn blev miljardären Bruce Wayne föräldralös efter att hans föräldrar mördats under ett rån, och den unge Bruce svor att viga sitt liv åt att bekämpa brott. Efter många års hård mental och fysisk träning runt om i världen återvände Bruce Wayne till sin hemstad Gotham City och maskerade sig som en mänsklig fladdermus – Batman. Under sitt lyxiga hem Wayne Manor en bit utanför Gotham inredde han en grotta, Batcave, som fick tjäna som hans hemliga bas. Som Batman fann han en allierad i Gothams poliskommissarie, Jim Gordon, medan betjänten Alfred blev hans förtrogne och en av få utvalda att känna till hans hemliga identitet. När den unge cirkusgymnasten Dick Graysons föräldrar mördades, blev han Bruce Waynes skyddsling, och, under namnet Robin, Batmans sidekick.

Historik

Bakgrund

Förlaget National Comics (sedermera DC Comics) rönte 1938 stora framgångar med superhjälteserien "Superman", som blev huvudnummer i förlagets ena flaggskepp, Action Comics. Dess andra stora titel, Detective Comics, hade publicerats sedan 1937, men saknade ännu en tydlig huvudserie. I #27 (maj 1939) debuterade dock "världens främsta detektiv" ("the world's greatest detective"), Batman, som därefter varit tidningens självklara huvudfigur.

Den unge tecknaren Bob Kane arbetade tillsammans med manusförfattaren Bill Finger fram figuren "Batman" – en mörk och hämndlysten brottsbekämpare. De lät sig inspireras av pulplitteraturen och figurer som The Shadow, Fantomen, Sherlock Holmes, och Zorro, liksom av filmen "The Bat Whispers" (1930), i vilken en maskerad skurk iklädde sig fladdermusdräkt och kallade sig för "The Bat". Designen till Batmans fladdermusformade kappa inspirerades av ritningar av Leonardo Da Vinci, och hjältens civila namn hämtades från det skottske kung Robert I, kallad Robert the Bruce, och den amerikanske generalen Anthony Wayne.

Bob Kane signerade själv de tidigaste serierna, men det skulle dröja till 1970-talet innan DC konsekvent började skriva ut seriernas ursprungliga upphovhovsmän. "Batman"-serierna förseddes då med texten "Batman created by Bob Kane". Fingers roll var känd, men det skulle dröja till 2015 innan den officiella texten ändrades till "Batman created by Bob Kane with Bill Finger".

1939-1964

Det första året

Debutserien "The Case of the Chemical Syndicate" (på svenska som "Fallet med det kemiska syndikatet") introducerade utöver titelfiguren också kommissarie Gordon, och slutade med skurkens våldsamma död. Batman var även vid sina nästkommande framträdande en rätt obehaglig figur som inte drog sig för att döda gangsters och använda vapen, och i rollen som Bruce Wayne inledde han ett kärleksförhållande med skådespelerskan Julie Madison, vars debut skedde i Detective #31 (september 1939)

Serien etablerades dock snart i en något snällare form; de mörkaste dragen tonades ner, och i Detective #38 (april 1940) introducerades en ung sidekick vid namn Robin, "mirakelpojken" ("the boy wonder"'), Bruce Waynes skyddsling Richard "Dick" Grayson i det civila. Redan i #31 introducerades dock som skulle komma att bli Batmans huvudsakliga vapen, batarangerna, som innebar att han kunde avväpna sina fiender utan att använda skjutvapen; i #33 avslöjades bakgrundshistorien om hur den unge Bruce blev föräldralös, växte upp, och antog Batmanidentiteten; och i #35 introducerades den första Batmobilen.

Det glada fyrtiotalet

I april 1940 utkom det första numret av serietidningen Batman, vilket bland annat innebar debuten för två av seriens främsta skurkar: ärkefienden Joker och den vackra inbrottstjuven Catwoman. Dessa två kom tillsammans med gangsterledaren Penguin, vilken introducerades i Detective #58 (december 1941), att utgöra seriens primära antagonister under de nästkommande åren.

I Batman #1 fanns dessutom, för sista gången på närmare femtio år, en scen där titelfiguren skjuter ihjäl sina motståndare – på redaktören Whitney Ellsworths uttalade order skulle Batman i fortsättningen varken använda skjutvapen eller döda, och i #4 (december 1940) nämns denna princip för första gången. Senare i serien skulle hjältens aversionen gentemot skjutvapen förklaras vara en följd av traumat efter mordet på föräldrarna. I Batman #4 nämns även namnet Gotham City för första gången, och efter Detective #49 (mars 1941) försvann Julie Madison ur Bruces liv, och ersattes av en ny flickvän, Linda Page, från och med Batman #5 (april 1941) till Detective #73 (mars 1943).

I februari 1941 debuterade World's Finest Comics, med "Batman" som ett stående inslag, och under de kommande decennierna publicerades nya "Batman"-serier följdaktligen i tre parallella titlar. Utöver detta publicerades dessutom "Robin" i egna äventyr i Star Spangled Comics från 1947 till 1952. För att upprätthålla produktionen anlitades flera ytterligare serieskapare, varav bland annat manusförfattarna Don Cameron och Edmond Hamilton och tecknarna Jerry Robinson och Dick Sprang blev inflytelserika.

Vid tiden för andra världskrigets slut hade seriens grundläggande element etablerats, inklusive betjänten Alfred med debut i Batman #16 (april 1943) och tillhållet Batcave i Detective #83 (januari 1944 – redan under 1943 hade den dock dykt upp såväl i den första filmatiseringen, som i dagspressversionen av serien). Nya redaktionella direktiv föranledde nu en skiftning från det första decenniets pulpinspirerade och samhällskritiska serier, till en mer "fantasieggande" familjetillvänd tematik, där Batman skulle gestaltas som en respektabel medborgare och trygg fadersfigur, och hans värld skulle vara äventyrlig men aldrig skrämmande. Professor Carter Nichols debuterade i Batman #24 (augusti 1944), och därmed introducerades science fiction-teman som tidsresor på allvar i serien, och några år senare fick Bruce Wayne ett platonsk kärleksintresse när den Lois Lane-liknande reporten Vicki Vale introducerades i Batman #49 (oktober 1948).

Dagstrippserien "Batman and Robin"

Se huvudartikel Batman (dagspressversionen)

Från 1943 till 1946 publicerades dagpresserien "Batman and Robin" som såväl dagsstrippar och söndagssida, tecknad och skriven av samma upphovsmän som serietidningsversionen och distribuerad av McClure Syndicate. Kitchen Sink Press har samlat och publicerat hela produktionen i fyra inbundna böcker.

1953 producerade illusionisten och pulpförfattaren Walter B. Gibson en andra, kortlivad, söndagssideversion av "Batman and Robin" för sin veckotidning Arrow, the Family Comic Weekly.

De första filmatiseringarna

Se även Batman i andra medier

1943 visades den femton avsnitt långa följetongen "The Batman" på amerikanska biografer, med Lewis Wilson som Batman, Douglas Croft som Robin, William Austin som Alfred, och Shirley Patterson som Linda Page. 1949 följde en andra följetong, "Batman and Robin" – även den femton avsnitt lång – med Robert Lowery som Batman, Johnny Duncan som Robin, Eric Wilton som Alfred, Lyle Talbot som kommissarie Gordon, och Jane Adams som Vicki Vale.

Efterkrigstiden och dess regleringar

Under det sena fyrtiotalet falnade intresset för superhjältegenren, men "Batman" var en av relativt få serier som alltjämt fortsatte publiceras. Det, ur "Batman"-perspektiv, tydligaste tecknet på det hårdnande klimatet var att World's Finest från och med #71 (juli 1954) lät sina två superhjälteserier, "Batman" och "Superman" gå samman till en serie – "Superman & Batman", i vilka de två hjältarna samarbetade.

Serien mötte ytterligare motvind i och med psykologen Fredric Werthams uppmärksammade och hörsammade protester mot seriermediet. "Batman" tilhörde de serier som fick statuera exempel i Werthams "Seduction of the Innocent", där det bland annat hävdades att Batman och Robin hade ett homosexuellt och pedofilt förhållande. Seriebranchens svar på dessa anklagelser blev den 1954 inrättade Comics Code Authority, som i syfte att att försöka dämpa protesterna och den eskalerande moralpaniken, skulle garantera serietidningar fria från våldsförhärligande och sexuella anspelningar.

Som en följd av de tematiska begränsningarna kom "Batman", i likhet med många andra serier under mitten av 1950-talet, under ledning av den nya redaktören Jack Schiff allt mer att förlita sig på enklare science fiction-historier, med absurda rymdvarelser, gigantiska insekter, tidsresor, och osannolika skurkar. Catwoman försvann från serien efter Detective #211 (september 1954), och Joker och Penguin blev sällsyntare. Nya figurer som Ace the Bat-Hound (1955), Batwoman (1956), Bat-Mite (1959) och Batgirl (1961) introducerades, men resultatet var likväl en såväl kvalitetsmässig som upplagemässig nedgång. 1960 blev Batman en av huvudfigurerna i "Justice League of America", vilket dock inte hjälpte hans egna titlar märkbart. Vid mitten av 1960-talet var förlaget berett att lägga ner "Batman"-produktionen, men i ett senkommet försök att rädda serien blev redaktör Schiff 1964 ersatt av den välsedde Julius Schwartz.

Tidiga versioner av framtida superskurkar

Under seriens första 15 år var trion Joker, Penguin, och Catwoman seriens utan jämförelse främsta antagonister, och även efter Comic Code-regleringen fortsatte de två förstnämnda att vara de mest frekvent förekommande. Ett flertal ytterligare skurkar, som senare skulle återkomma i större roller, debuterade dock också under detta seriens första kvartssekel, även om de sällan gjorde fler än ett par, tre framträdanden. Främst bland dessa märks Two-Face och Clayface, två alias som dock användes av flera av Batmans motståndare:

• Two-Face Harvey Dent (kallad Harvey Kent vid sina tre första framträdanden) mötte Batman i Detective #66 (augusti 1942), #68 (oktober 1942), och #80 (oktober 1943), samt i Batman #81 (februari 1954). Dent medverkade också (som rehabiliterad) i Batman #50 (december 1948) och #68 (december 1951), samt i Detective #187 (september 1952), då andra skurkar tillfälligt nyttjade Two-Face-identiteten.
• Den första av Batmans motståndare att anta namnet Clayface, Basil Karlo, medverkade i Detective #40 (juni 1940) och #49 (mars 1941), och den andra, Matt Hagen, i Detective #298 (december 1961), #304 (juni 1962) och #312 (februari 1963), samt i Batman #159 (november 1963), och World's Finest #140 (mars 1964) och #144 (september 1964).

Ytterligare skurkar som figurerade i enstaka avsnitt under dessa år, för att därefter försvinna från serien under (i merparten fall) över ett decennium, inkluderar framför allt:

• Hugo Strange (medverkade i Detective #36 (februari 1940), Batman #1 (april 1940) och Detective #46 (december 1940))
• Scarecrow (World's Finest #3 (hösten 1941) och Detective #73 (mars 1943))
• Cavalier (Detective #81 (november 1943), Batman #22 (april 1944), Detective #89 (juli 1944) och Batman #26 (december 1944))
• Riddler (Detective #140 (oktober 1948) och #142 (december 1948))
• Mad Hatter (Batman #49 (oktober 1948), Detective #230 (april 1956) och Batman #161(februari 1964))
• Deadshot (Batman #9 (juni 1950))
• Killer Moth (Batman #63 (februari 1951) och #64 (april 1951), samt Detective #173 (juli 1951))
• Signalman (Batman #112 (december 1957), #124 (juni 1959) och #139 (april 1961))
• Calendar Man (Detective #259 (september 1958))
• Mr. Freeze (under namnet "Mr. Zero") (Batman #121 (februari 1959))
• Catman (Detective #311(januari 1963), #318 (augusti 1963) och #325 (mars 1964))

Utöver detta etablerades en handfull brottslingar som skulle komma att återkomma många gånger under årets lopp, huvudsakligen i återblickar: Joe Chill, rånaren som avlossade skotten som dödade Bruce Waynes föräldrar; Boss Zucco, gangsterkungen som lät döda Dick Graysons föräldrar; och Boss Maroni, gangsterkungen som ärrade Two-Face.

1964-1986

"The New Look"

Batman och ett par kollegor. Atom, Flash och Green Lantern. © DC Comics.

Under Julius Schwartz redaktörskap byttes hela det kreativa teamet bakom "Batman"-serien ut. Carmine Infantino uppdaterade seriens tecknarstil och titelfigurens utseende, och scifi-motiven och de utsvävande manusen ersattes av mer verklighetsnära historier, ofta skrivna i syfte att lyfta fram Batmans detektivådra. Gardner Fox, Robert Kanigher och John Broome blev nu seriens huvudförfattare, medan Infantino och Sheldon Moldoff tecknade, med assistans av tuscharna Joe Giella och Sid Greene.

Flertalet av seriens etablerade bifigurer – Batwoman, Batgirl, Bat-Hound, Bat-Mite, Vicki Vale och professor Nichols – försvann i ett slag, utan kommentarer. I Schwartz första Batman-nummer (Batman #164 (juni 1964)) introducerades istället detektivföreningen The Mystery Analysts of Gotham City, vars medlemmar bland annat omfattade både Batman och kommissarie Gordon. Samma månad (Detective #328 (juni 1964)) publicerades Bill Fingers sista "Batman"-manus, i vilket Alfred dör, och hans roll som passupp till hjälteduon fylls av Dick Graysons moster Harriet Cooper.

Joker och Penguin fortsatte sina brottsliga karriärer, och Riddler gjorde comeback (Batman #171). Över lag var dock de flesta av Batmans motståndare nu huvudsakligen bankrånare, utpressare, och andra mindre iögonenfallande brottslingar. Ett av de tidigaste nytillskotten var Outsider, som ständigt lurade i kulisserna, utom räckhåll för hjältarna. Bland övriga mer långlivade skurkar som debuterade under denna period märks Blockbuster (Detective #345 (november 1965)), Cluemaster (Detective #351 (april 1966)), och – framför allt – Poison Ivy (Batman #181 (juni 1966)).

Trots de nya kreatörernas bristande erfarenhet av Batman-mytologin (bland annat slutade Schwartz första nummer, Detective #327, med att Batman arresterade skurkarna under pistolhot – ett misstag som Schwartz tvingades be om ursäkt för på tidningens insändarsidor) så räddade Batmans så kallade "New Look" tidningen från nedläggning, och upplagesiffrorna vände uppåt igen. 1965 tillkom ytterligare en "Batman"-tidning, i och med att "The Brave and the Bold" från och med #59 (maj 1965) kom att låta varje nummer handla om en team-up mellan Batman och någon av förlagets övriga figurer.

Batmania!

Se även Batman (tv-serie)

När tv-serien "Batman", med Adam West i titelrollen och Burt Ward som Robin, fick premiär i januari 1966, nådde seriens popularitet nya höjder, och man började tala om en "batmania" (Batman-mani) i USA. Merchandiseproduktionen blev snabbt omfattande, en ny dagspressversion av serien (skapad av serietidningskreatörerna och distribuerad av Ledger Syndicate) började publiceras, och sommaren 1966 gick en långfilm baserad på tv-serien upp på biograferna.

Tv-seriens kitschiga version av hjältarna, med färgglada skurkar, bombastiska repliker, och en rejält självironisk glimt i ögat, kom snart också att prägla serietidningarna. Jämte Joker, Penguin och Riddler återintroducerade tv-serien även de äldre skurkarna Catwoman, Mr. Freeze, och Mad Hatter. Dessa återvände nu också till serietidningarna (i Detective #369, Detective #373, respektive Batman #201), tillsammans med andra färgstarka skurkar som Killer Moth (Detective #359) och Scarecrow (Batman #189). Även Alfred – som aldrig dött i tv-serien – återkom i serierna (Detective #356) när det visade sig vara han som, under minnesförlust men vid liv, var Outsider. Med Batmans hjälp återfick han såväl sitt minne som sin position på Wayne Manor. En ny Batgirl, i det civila kommissarie Gordons dotter Barbara, introducerades simultant i tidningen (Detective #359 (januari 1967)) och i tv-serien.

Efter tre år hade dock Batman-manin lagt sig, tv-serien gick i graven (dagstrippserien pågick dock ända till 1972), och Schwartz behövde nyskapa serien igen. Resultatet blev att än en gång byta ut dess kreativa team.

Realism och skräck på sjuttiotalet

Sommaren 1968 (Detective #378 och Batman #204) publicerades de första serierna av den nye huvudförfattaren Frank Robbins, med bild av de nya tecknarna Bob Brown och Irv Novick. 1969 tillkom tuscharen Dick Giordano och 1970 följde manusförfattaren Dennis O'Neil och tecknaren Neal Adams.

Denna nya generation serieskapare – av vilka framförallt paret O'Neil och Adams kom att bli stilbildande – ville dels göra serien angelägen för sin samtid, men fann också inspiration i Kanes och Fingers ursprungliga koncept. Batman framstod på nytt som en skräckinjagande skuggvarelse för de brottslingar som mötte honom, och hans värld blev hårdare och intensivare – dess faror mer påtagliga, och döden reellt närvarande.

Seriens "dynamiska duo" splittras när den nu nästan vuxne Dick Grayson flyttar från Gotham City för att studera på Hudson University (Detective #217). Därmed lämnas Batman utan Robin för första gången sedan seriens allra första år, och i samband med detta flyttar Bruce Wayne in till stan, till en takvåning i företaget Wayne Foundations byggnadskomplex, under vilket han inreder en ny Batcave. Även Mystery Analysts of Gotham City och moster Harriet försvann från serierna, men nytillskott kom i form av detektiven Jason Bard (Detective #392 (oktober 1969)), som inleder ett förhållande med Barbara Gordon, och den nitiska statstjänstemannen Arthur Reeves (Detective #399 (maj, 1970) som ger Batman byråkratiska besvär.

Samtidigt träder en ny generation, mer komplexa, antagonister in på banan: främst Robbins tragiska men bestialiska monster Man-Bat (Detective #400 (juni 1970)), och O'Neils närmast odödlige Ra's al Ghul (Batman #232 (juni 1971)), ledare för det månghundraåriga yrkesmördarsällskapet League of Assassins. Även Ra's konfliktfyllda med livsfarliga dotter Talia al Ghul, (Detective #411 (maj 1971)), och Robbins undflyende Spook (Detective #434 (april 1973)) tillkom under denna period. De kostymklädda superskurkar som varit ett bärande inslag under sextiotalet försvann dock helt – med två klassiska serieavsnitt som undantag: Harvey Dent återintroducerades i rollen som den schizofrene Two-Face (Batman #234) och Joker återgick till sin ursprungliga roll som vansinnig mördare (Batman #251).

Vid årskiftet 1973/1974 lämnade Addams, Robbins och Brown serien. Samtidigt lämnade Schwartz tillfälligt över redaktörsskapet (och manusförfattandet) för Detective till Archie Goodwin, men redan ett år senare var han tillbaka. Under tiden fortsatte O'Neill att skriva manus till Batman, och återintroducerade 1974-1975 flera av seriens klassiska skurkar: jämte Joker och Two-Face återkom också Catwoman (#256), Penguin (#257), Scarecrow (#262), och Riddler (#263), anpassade till den nya tiden. Nu introducerades också mentalsjukhuset Arkham (#258).

1986-2011

Nästa stora omdaning för figuren kom 1986, då Frank Millers epos "The Dark Knight Returns" slog ner som en bomb i serievärlden med sitt unika bildberättande. Detta var en framtidsvision om en åldrande Bruce Wayne och dennes återkomst som Batman efter 10 års "pension". En vital, nyskapande och våldsam serie som kom att påverka figuren för många år framöver, både som serie och på film. Därefter fick Miller skriva om hela bakgrundshistorien, vilket han gjorde i "Batman: Year One" (svensk titel "Batman: År Ett"). Där får man se hur allting började, en mer djuplodande och realistisk skildring av hur en föräldralös människa förvandlas till en förklädd hämnare..

The New 52

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

DC Rebirth

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Publicering på svenska

I Sverige har serien "Batman"/"Läderlappen" publicerats i serietidningarna Veckans Äventyr, Läderlappen, Gigant, Supermagasinet, Stålmannen, Batman, Månadens Äventyr, DC-Serier, Läderlappen och Robin, Batman – Mörkrets riddare, Batman Special, Super-Team, Magnum Comics och Magnum Special. I slutet på 1960-talet publicerades serien i Aftonbladet. Han har även förekommit i ett flertal seriealbum samt i pocketen "Batman Strikes".

Batman på olika språk

På många språk används det engelska namnet på Batman, och så är numera också fallet på svenska. Batman publicerades från början i många decennier under namnet Läderlappen på svenska, och många svenska serieläsare kallar fortfarande figuren så. "Batman" är engelska för "fladdermusman" och läderlapp är en art av fladdermöss.

Batman används på riktigt som ett efternamn i engelskspråkiga länder, men har då troligen ett annat ursprung: det engelska ordet batman kan också stå för en menig soldat som tjänade som betjänt åt en högre officer i gamla tider, motsvarande vad som på svenska kallades kalfaktor, men eftersom sådana batmen inte användes i den amerikanska militären är det inte så troligt att det direkt ligger bakom seriefigurens namn.

Batmans alter ego heter Bruce Wayne, men vid översättning till spanska har han ibland fått namnet Bruno Díaz.

Arabiska: باتمان	Azerbadjanska: Betmen	Bulgariska: Батман (Batman)
Bengaliska: ব্যাটম্যান	Bosniska: Batman	Engelska: Batman
Estniska: Batman	Finska: Batman/Lepakkomies	Franska: Batman
Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Gaeliska: Batman	Grekiska: Μπάτμαν (Batman)	Hebreiska: באטמן
Hindi: बैटमैन	Indonesiska: Batman	Isländska: Batman/Leðurblökumaðurinn
Italienska: Batman	Japanska: バットマン (Battoman)	Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Javanesiska: Batman
Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Kambodjanska: ბეტმენი	Katalanska: Batman	Kinesiska: 蝙蝠俠
Koreanska: 배트맨	Kroatiska: Batman	Latin: Batman
Lettiska: Betmens	Litauiska: Betmenas	Makedonska: Бетмен (Betmen)
Malajiska: Batman	Nederländska: Batman	Norska: tidigare Lynvingen (Blixtvingen), numera Batman
Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Occitanska: Batman	Persiska: بتمن	Polska: Batman
Portugisiska: Batman	Rumänska: Batman	Ryska: Бэтмен (Betmen)
Serbiska: Бетмен (Betmen)	Spanska: Batman	Svenska: Batman/Läderlappen
Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Tagalog: Batman	Fil:LANDET/SPRÅKET HITTADES INTE. Tatariska: Бэтмен (Betmen)	Thailändska: แบทแมน
Tjeckiska: Batman	Turkiska: Batman	Tyska: Batman
Ukrainska: Бетмен (Betmen)	Ungerska: Batman	Vietnamesiska: Người Dơi
Walesiska: Batman

Hyllningar och parodier

• Batboy and Rubin från MAD Magazine
• Black Noir från "The Boys" av Garth Ennis och Darick Robertson
• The Hound and the Pup från "Top 10" av Alan Moore och Gene Ha
• The Knight and the Squire från "The Pro" av Garth Ennis, Amanda Conner och Jimmy Palmiotti
• Knight Watchman från "Big Bang Comics"
• Midnight Mink, homosexuell och hebefil batmansatir från Rick Veitchs "Bratpack", har en tonårsmedhjälpare vid namn Chippy.
• Midnighter från "Stormwatch" och "The Authority" har i stort sett samma förmågor och ursprung som Batman. Han har även ett homosexuellt förhållande med Apollo, som i sin tur är en pastisch på Stålmannen.
• Nighthawk, pastisch och motsvarighet i "Squadron Supreme" (Marvel Comics)
• Private Eye, rå parodi från "Marshal Law" av Pat Mills och Kevin O'Neill

Mer om Batman

• Magnus Knutsson: "Läderlappen och Ödet" (Thud nr 34)

• Peter Johansson: "Frank Miller gör vad han måste göra" (Bild & Bubbla nr 2/1988)

• Daniel Atterbom: "Millers mästerverk till Läderlapp slog inte" (Bild & Bubbla nr 2/1988)
• Petter Karlsson: "En äkta hjälte med slängkappa och skivstång" (Expressen Fredag 1988-10-14)
• N.N.: En fladdermusman slår till (notis i Bild & Bubbla nr 3–4/1989)
• Per A.J. Andersson: En lansering som heter duga! (notis i Bild & Bubbla nr 3–4/1989)

• Daniel Atterbom: "Läderlappens nio liv" (Bild & Bubbla nr 3–4/1989)

• Olof Siverbo: "En psykopat med långa öron" (Bild & Bubbla nr 3–4/1989)
• Olof Siverbo: Sevärd – men inte bra (notis i Bild & Bubbla nr 3–4/1989)

• Ola Larsmo: "Avfärda inte masskulturen – det finns radikala pärlor" (Bild & Bubbla nr 3-4/1989)

• Daniel Atterbom: "Norman Breyfogle, Batmantecknare" (Bild & Bubbla nr 4/1991)
• Per Mortensen: "53-årig psykopat med hämndbegär" (Dagens Nyheter, Kultur & Nöjen 1992-07-30, s. 1)

• Anders Björkelid: "Dårhusets nyckel" (Bild & Bubbla nr 4/1992)

• David Haglund: "Batman på film – illasittande läderhuvor och lönnfeta skådisar" (Bild & Bubbla nr 4/1999)

• David Haglund: "Batman på film – biografsuccéer och »dark deco»" (Bild & Bubbla nr 1/2000)

• Claes Reimerthi: "Gudaskymning – »Dark Knight» och samtiden" (Bild & Bubbla nr 1/2011, s. 27–39)

Recensioner

• Caj Byqvist: "Läderlappen: Jakten på den fruktade Ra’s Al Ghul" (Bild & Bubbla nr 2/1979)

• Lars Andreasson: Gigant nr 1–7/1983 (Bild & Bubbla nr 3/1984)

• Isabella Nilsson: "Batman: År ett" (Bild & Bubbla nr 3/1990)

• Daniel Atterbom: "Videovåld" ur Batman nr 8/90 (Bild & Bubbla nr 4/1990, s. 28–29)

• Anders Nordström: Magnum Special nr 1/1993: "Judgement on Gotham" (Bild & Bubbla nr 1/1993)

• Morten Harper: Gigant nr 3/2004 [norsk utgåva] (Bild & Bubbla nr 2/2004)

Se även

• Batmans fiender
• Batmania

Externa länkar

• The Origin of Batman (officiell webbsida) Seriebiografi hos DC Comics
• Who drew Batman? (fansajt) Förteckning över kända Batman-tecknare

Serietidningen Gigant

 

Serier 

 

1963–1985 

Arak | Atom | Blixten | Blixtpojken | Camelot 3000 | Deadman (Gengångaren) | Facklan | Fahrd barbaren & Mouser | Flygarässet | Fnattiga Femman | Främlingen | Gröna Lyktan | Gröna Lyktan och Gröna Pilen | Gröna Pilen (Röda Pilen) | Gummimannen | Homer | Höken (Falken) | Hökens julsaga | Jemm | Johnny Kvick | Jon, Vikingaprinsen | Jägaren | Jägaren från Mars | Kana – ninjamästaren | Kong | Lagens Väktare | Läderlappen | Läderlappen & Hulken | Metallmännen | Metamorfo | Midnattsmannen | Mirakelkvinnan | Plastmannen | Robin | Stjärnmannen | Styrka Atari | Stålflickan | Stålmannen | Stålmannen och Läderlappen | Supersönerna | Super-Ville | Svarta Fågeln | Svarta Skuggan | Tonårsgänget | Tor | Trasmonstret | Träskmannen | Vattenmannen | Vigilante (I) | Vigilante (II) | Ödesdoktorn

2001 

Batman | Batman/Daredevil | Deathblow/Wolverine | Green Lantern/Silver Surfer | Impulse | Legion | Superman | Superman vs. Aliens | Superman/Gen-13 | Superman mot Terminator

Personer 

 

Chefredaktörer 1963–1985 

Peter Tillberg | Mats Nyberg | Cristian Hammarström |

Chefredaktörer 2001 

Janne Eriksson

Relaterat 

 

DC Comics | Centerförlaget | Williams förlag | Semic Press | Egmont Serieförlaget

Serietidningen Magnum Comics

 

Serier 

 

Ace Trucking Co | Akira | Aliens | Axa | Batman: Black & White | Bernard Prince | Betty Brisk | Big Dave | Blondinen | Bogie Man | Bozz | Bruno Brazil | Cannon | Cat Claw | Claudia Brücken | Cops | Crack | Creepy | Death | Dedd Man | Delta 99 | Dick Herisson | Dieter Lumpen | Doktor Sfinx | Dragger | Earthspace | Frank Cappa | Gringos | Hellblazer | Hombre | Jerome Block | JT-Freud | Judge Anderson | Judge Dredd | Knights of Pendragon | Kristallskallen | Liftarens guide till galaxen | Lobo | Miguel Muerte | Mutant Chronicles | Nan-Hai | Ozono | Osynliga Handen | Peter Kampf visste | Pollux | Preacher | Punisher | Rogue Trooper | Skizz | Steve Canyon | Stjärnornas fångar | Stormy & Iceberg | Strontium Dog | Swifty's Return | Taxi | Tharg's Time Twisters | The Trouble with Girls | Tyranny Rex | V for Vendetta | Valhardi | Vamp | Vamps | Det varma kriget | Vår man i Banana | White Trash | Zenith | Zetari | Zirk

Serier som endast publicerades i Magnum Special 

Batman vs. Judge Dredd | Camelot 3000 | Jeremiah | Nemesis the Warlock | Outcasts | Remo | Ronin

Personer 

 

I redaktionen 

Fredrik Claesson | Klas Danielsson | TinTin Essler | Ewa Garcia Folmer | Martin Johansson | Mats Liljerehn | Erik Nilsson | Lena Ollmark | Lena Sjöberg | Peter Sparring | Jonas Svensson

Relaterat 

 

Magnum Special | "Magnum album" | Magnus Karlson! | Pandora Press | Atlantic Förlag

Medlemmar i Justice Society of America

 

Medlemmar (alla inkarnationer) 

 

Amazing Man III | Atom I | Atom-Smasher | Black Canary I | Black Canary II | Captain Marvel I | Citizen Steel | Cyclone | Damage | Doctor Fate I | Doctor Fate III | Doctor Mid-Nite I | Doctor Mid-Nite II | Flash I | Green Lantern/Alan Scott | Hawkgirl I | Hawkgirl II | Hawkman I | Hourman I | Hourman II | Hourman III | Jakeem Thunder & Thunderbolt | Johnny Thunder & Thunderbolt | Judomaster III | Lance | Liberty Belle II | Lightning | Miss America | Mister Terrific I | Mister Terrific II | Obsidian | Power Girl | Red Tornado II | Sandman/Sandy Hawkins | Sandman/Wesley Dodds | The Spectre I | Stargirl | Starman I | Starman VII | Starman VIII | Star-Spangled Kid I | Superman (Earth-22 | Wildcat I | Wonder Woman/Hippolyta

Medlemmar i tidigare kontinuiteter 

 

Batman (Golden Age- och Jord 2-version) | Huntress II (Jord 2-version) | Robin (Jord 2-version) | Superman (Golden Age- och Jord 2-version) | Wonder Woman (Golden Age- och Jord 2-version)

Heders- och reservmedlemmar 

 

Airwave II | Alex Montez | Black Adam | Black Condor II | Doctor Occult | Fury I | Human Bomb I | "Iron" Munro | Jade | J. Edgar Hoover | Johnny Quick I | Kiku Thunder | Liberty Belle I | Nemesis II | Phantom Lady II | The Ray II | Red Tornado I | Shining Knight I | S.T.R.I.P.E. | Uncle Sam | Vigilante I | Vigilante III

Medlemmar i Justice League

 

Grundare 

 

Aquaman | Batman | Flash | Green Lantern | Superman | Wonder Woman | Martian Manhunter (i pre-Flashpoint-kontinuiteten) | Cyborg (i The New 52 och DC Rebirth)

Övriga medlemmar (alla inkarnationer) 

 

Amazing-Man II | Ambush Bug | Animal Man | Antaeus | Atom II | Aztek | Big Barda | Big Sir | Black Canary II | Black Lightning | Bloodwynd | Blue Beetle II | Blue Devil | Blue Jay | Booster Gold | Bulleteer | Captain Atom | Captain Marvel I | Cluemaster | Clock King | Coldcast | Congorilla | Crimson Fox I–II | Doctor Fate I–II | Doctor Light III | Donna Troy | Elongated Man | Faith | Fire | Firehawk | Firestorm I | Firestorm II | Flash III | Flash/Wally West | General Glory | Geo-Force | Green Arrow I | Green Arrow II | Green Lantern/G'nort | Green Lantern/Guy Gardner | Green Lantern/John Stewart | Green Lantern/Kyle Rayner | Guardian | Gypsy | Hawkgirl II | Hawkman I–III | Hawkwoman I–II | Hourman III | Huntress II | Ice | Icemaiden I | Jason Blood | Kasumi | Kilowog | Lightray | L-Ron | Major Disaster | Manitou Dawn | Manitou Raven | Maya | Maxima | Menagerie II | Metamorpho | The Mighty Bruce | Mikaal Tomas | Mister Miracle I | Mon-El | Multi-Man | Mystek | Naif al-Sheikh | Nightwing | Nuklon | Obsidian | Orion | Plastic Man | Power Girl | The Ray II | Red Arrow | Red Tornado II | Rocket Red #4 | Rocket Red #7 | Scarlet Skier | Shazam II | Silver Sorceress | Sister Superior | Starfire III | Steel II | Steel III | Super-Chief III | Supergirl/Kara Zor-El | Tasmanian Devil | Tomorrow Woman | Triumph | Vibe | Vixen | Wonder Woman/Hippolyta | The Wonder Twins | Zatanna | Zauriel

Heders- och reservmedlemmar 

 

Agent Liberty | Black Condor II | Bronze Tiger | Captain Comet | Catherine Cobert | Creeper | Dale Gunn | Flash I | Hannibal Martin | Inspector Camus | Jade | Jesse Quick | Lobo | Maxwell Lord | Moon Maiden | Oberon | Oracle | Phantom Stranger | Plastique | Resurrection Man | Retro | Rolf Heimlich | Sargon the Sorcerer | Snapper Carr | Sue Dibny | Tattooed Man III | The Yazz

Inkarnationer och sidoorganisationer 

 

Justice League of America | Justice League International | Justice League America | Justice League Europe | Justice League Antarctica | Justice League Task Force | Extreme Justice | Justice League Elite | Justice League Dark | Justice League Odyssey

Relaterade organisationer 

 

Justice Society of America | Teen Titans | Young Justice | La Fraternité de Justice et Liberté | Super Buddies | Justice League of Earth | Justice Legion A