Fantomen

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Denna artikel handlar om serien och seriefiguren Fantomen.
För den svenska serietidningen, se Fantomen (serietidning). För övriga uppslag, se Fantomen (gaffelsida)
Omslagsteckning från Fantomen av Rolf Gohs. © Egmont

"Fantomen" (i original "The Phantom") skapades 1936 av Lee Falk för den amerikanska dagspressen, och är än idag en av världens mest populära äventyrsserier. Falk skrev manus till serien fram till sin död 1999, och dess mest inflytelserika tecknare inkluderar Ray Moore (1936-1942, därefter sporadiskt till och med 1949), Wilson McCoy (först som Moores assistent och därefter hans spöktecknare – officiell tecknare från 1949 till sin död 1961), och Sy Barry (1961-1994). Såväl seriens dagsstripp som dess söndagssida (påbörjad 1939) publiceras alltjämt med nytt material.

Svenskar vurmar särskilt starkt för "Fantomen" eftersom vi här, sedan 1960-talet, har en alltjämt livaktig licensproduktion av serien. Denna produktion har även gått på export till de nordiska grannländerna, samt bl.a. även Australien, Brasilien, Indien, Spanien, och Storbritannien. De tecknare, författare, redaktörer etc. som varit inblandade i denna licensproduktion går under namnet Team Fantomen, och stod under många år (1973-2012) under ledning av Ulf Granberg.

I samband med Lee Falks frånfälle var den svenska redaktionen under några år direkt inblandad i produktionen av dagspresserie, som idag (2017) skrivs av Tony De Paul, tidigare Team Fantomen-medarbetare. Den svenska produktionen leds av tidningen Fantomens nuvarande (2017) redaktör Mikael Sol.

I svensk dagspress har serien även gått under namnet "Dragos".


Handling

Seriens titelfigur är en maskerad brottsbekämpare, den nuvarande i en månghundraårig dynasti som svurit att bekämpa ondskan. Sin bas har han i Dödskallegrottan i de Djupa skogarna (som i de tidigaste serierna låg i Nederländska ostindien, men under årens lopp kom att, genom en successiv retcon, flyttas till landet Bengali på Afrikas östkust), och djungelns innevånare – liksom förbrytare världen över – tror att det är samme odödlige man: "Fantomen", "mannen som inte kan dö", "den vandrande vålnaden".

Falk utvecklade och förändrade under decenniernas gång flera element av serien. Utöver att platsen där den utspelar sig på kom att flytta på sig, ändrades även uppgifterna gällande Fantomenslegendens ursprung, och nya element och figurer tillkom och blev en naturlig del av serien. Den svenska tappningen (av "Team Fantomen") kom dock under 1970-talet att etablera en fastare värld och mytologi runt figuren, och har därefter varit den påtagligt trogen. Inte mist tydligt har detta blivit genom de "historiska äventyr" (serier om tidigare Fantomer) som blivit den svenska produktionens signum.

Fantomeneden

Legenden om Fantomen började på 1500-talet (1536 enligt Team Fantomen, medan Falk i seriens första avsnitt från 1936 nämde 1525, och senare kom han att nämna 1535, 1536, och 1550) då ett skepp på väg till Indien överfölls av Singhpirater utanför Afrikas kust (under seriens första år utspelades serien dock i Sydostasien, i Indiska oceanen).

Som ende överlevande flöt sonen till fartygets kapten, en ung man vid namn Kit Walker (kallad Sir Christopher Standish i den första Fantomenserien, liksom även i bland annat Moonstones tappning), iland och togs om hand av bandarerna, en vänligt sinnad pygméstam. Vid sin faders mördares skalle svor han att bekämpa sjöröveri, ondska och orättvisor, och vidare att hans söner skulle följa honom. Fantomens ed lyder: "Jag svär att ägna mitt liv åt att bekämpa sjöröveri, grymhet och orättvisa – mina efterkommande skall följa mig". När han dog så tog hans son efter honom, och så vidare.

Djungelordspråken

Huvudartikel Djungelordspråk

Ett av seriens utmärkande inslag är de "gamla djungelordspråk" som på ett slagkraftigt sätt sammanfattar aspekter av Fantomenlegenden, och är väl kända bland djungelns folk och ogärningsmän värden över. Falk introducerade begreppet på 1940-talet och fortsatte fram till sin död att, till och från, introducera nya.

På 1980-talet upprättade den svenska redaktionen en lista över de tolv huvudsakliga ordspråken, samtliga skapade av Falk: "Den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död", "Då Fantomen rör sig står blixten stilla", "Fantomen har tio tigrars styrka", "Du hittar aldrig Fantomen, han hittar dig", "Fantomen är hård mot de hårda", "Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man", "Då Fantomen frågar svarar man", "Fantomens röst isar i blodet", "Fantomen har tusen ögon och tusen öron", "Fantomen smyger tystare än djungelkatten", "Sikta aldrig på Fantomen", och "Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män".

Fantomens dräkt och utrustning

Fantomen bär mask, tajta trikåer, och två Colt-pistoler, kaliber .45 ACP (Automatic Colt Pistol, 11.43 x 23 mm). Dessutom har han två ringar. På vänster hand – närmast hjärtat – finns ringen med "det goda märket" (introducerad i serien 1958); en symbol som den vandrande vålnaden lämnar på platser eller hos personer som står under Fantomens beskydd. På högerhanden finns Dödskalleringen (som etablerades redan i det första äventyret), vilket bl.a. lämnar ett outplånligt märke på de brottslingar som blir märkta med dem.

När Fantomen lämnar sitt hem i djungeln och reser som en vanlig man bär han vanligtvis en fedora-hatt, solglasögon och trenchcoat, och kallar sig "Mr. Walker" (från engelskans "Ghost Who Walks" – Den Vandrande Vålnaden). Eftersom att "den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död" döljs i serien allt som oftast hans ögon av skuggor eller bakom andra figurer, även när han uppträder som Mr. Walker.

Fantomentrikåernas färg

Fantomen i nyzeeländsk färgsättning, tecknad av Antonio Lemos. © King Features.

Det var när den första söndagssidan skulle publiceras som Fantomens dräkt skulle färgläggas för första gången. Falk hade från början tänkt sig en gråaktig färg (han hade till och med övervägt att döpa serien till "The Gray Ghost"). En grön ton skulle också ha varit logisk, med tanke på seriens djungelmiljöer. Men det blev istället lila – av allt att döma utfört av en anonym färgläggare på King Features som ansåg att lila stack ut bra på seriesidorna. Falk fortsatte att referera till Fantomen som "gråklädd" i dialogen ända till femtootalet, men insåg sedan att den lila färgen blivit inarbetad bland de amerikanska läsarna.

I ett äventyr på 1970-talet gav Falk en förklaring till det ovanliga valet av färg i ett serieavsnitt om den förste Fantomen. Här baseras dräktens utseende på en staty av en djungelgud, och färgas lila av bär.

Dräktens färg är dock något som skiljer sig betydligt mellan olika länder. I Italien hade Fantomen redan publicerats i färg innan den amerikanska söndagsversionen debuterade, och man fick därför gissa sig till lämplig färg. Valet föll här på rött, vilket är Fantomendräktens färg i många länder kring medelhavet och i Sydamerika. I Sverige lär det ha varit svårt att få fram rätt lila ton vid tryckning, vilket gjorde att dräkten blev i det närmaste flaggblå till slut; detta spreds även till de övriga nordiska länderna. I Nya Zeeland är dräkten brun.

Den 21:e Fantomen och figurerna runt honom

Den nuvarande Fantomen (som varit huvudperson i serien ända sedan starten) är sedan sjuttiotalet fastställd som den tjugoförste i ordningen. Hans (liksom hans förfäders) civila namn är Kit Walker.

Kärnan

Diana Palmer drömmer om Fantomen av Sy Barry © KFS

Seriens uppsättning av återkommande figurer var från början relativt begränsat. I det första äventyret, "Singhpiraterna" (1936) medverkade, utöver Fantomen själv, också hans bergsvarg Devil; den amerikanska flickvännen (sedan 1978 hustrun), äventyraren, OS-vinnaren, och FN-diplomaten Diana Palmer; och bandarernas hövding Guran, ursprungligen en "fanatisk häxdoktor", men med tiden utvecklad till en nära vän och förtjänstfull partner, väl bevandrad såväl i djungelns mysterier som i modern medicin och bildning.

Därefter tillkom Dianas mor, den gentemot Fantomen länge synnerligen skeptiska Lily Palmer (1938), och hennes bror och Dianas fadersfigur, den pensionerade polischefen Dave Palmer (1940), samt den vita hingsten Hero (1944). Den anonyma djungelpojke vars roll i serien uteslutande är att ta hand om Hero när Fantomen lämnar djungeln fick 1950 namnet Toma, och därmed var seriens primära figurgalleri komplett.

Från 1950-talet

Under 1950-talet utvecklades seriens värld på flera sätt, inte minst tillkom Djungelpatrullen – en paramilitär polisstyrka med Fantomen som "hemlige befälhavare – och dess överste Weeks (1952). Dessutom introducerades såväl den europeiske djungelläkaren doktor Axel (1955), Fantomens allierade i kampen mot vidskepelser i allmänhet och häxdoktorer i synnerhet, som apposten (1960), tränade apor som kommer med post till Dödskallegrottan.

Av Falk och Barry

Fantomen, Miss Tagama, Rex och Tom-Tom ur "Svarthandske" av Knut Westad efter manus av Michael Tierres från Fantomen nr 4/1985. © KFS

Under 1960- och 1970-talen, i och med den modernisering som genomfördes efter Sy Barrys övertagande som tecknare, växte figurgalleriet markant. Nu tillkom Handlar Joe (1962), en handelsman med liten butik i djungelns utkant; den djungelfödde läkaren Lamanda Luaga (1962), som blir vald till Bengalis president och blir en av Fantomens närmsta vänner; Rex King (1966), hittebarnet som blir Fantomens fosterson, och 1982 visar sig vara rättmätig prins av det lilla bergsfurstendömet Baronkhan; Rex' bästa vän Tom-Tom (1966), prins av wambesistammen; pojkarnas lärarinna Miss Tagama (1966), som 1995 gifter sig med Luaga; Djungelpatrullens nya överste, den mörkhyade överste Worubu (1969); och djungelns historieberättare gamle Moz (1971). Ett år efter bröllopet föds Kit och Heloise (1979), Fantomens tvillingar, som 2015 firade sin 15-årsdag.

Flera djur tillkom också under sextio- och sjuttiotalen, majoriteten boende på ön Eden: den skalliga gorillan Baldy (1963), Rex' lejoninna Kateena (1966), elefanten Joomba (1966), "brevfalken" Fraka (1970), delfinerna Salomo och Nefertite (1970), "grottmonstret" Hzz (1975) och hans familj, och stegosaurusen Stegy (1976).

Mer sällsynta figurer

General Bababu av Sy Barry © KFS

Under seriens första decennier fanns dessutom en handfull återkommande figurer som därefter gjort få eller inga ytterligare framträdanden: flygpiraten och femme fatalen Sala (1936); den brittiske militärläkaren Mel Horton (1936) och den amerikanske soldaten kapten Byron (1939) som båda slits mellan sina romantiska känslor för Diana och respekten för Fantomen; samt systrarna Greta och Lana Marshall (1942), båda djupt och olyckligt förälskade i Fantomen.

Sporadiskt återkommande figurer som debuterade under 1950-talet eller senare, och som i någon mån också har fortsatt att dyka upp, inkluderar patrullman Smythe (1952), son till överste Weeks företrädare; Dianas och Luagas kollega doktor Kirk (1962); general Bababu (1962), ondsint ex-diktator av Bengali; överste Weeks dotter Caroline Weeks (1965); president Goranda (1975), grannlandet Ivory-Lanas statshuvud och Luagas vän; Dianas chef doktor Henry (1977); överste Petra (1983), befälhavare för Baronkhans palatsvakt; och prinsessan Alicia (1989), Rex' jämnåriga vän och bergsfurstendömet Shambads regent.

Chatu bakom galler, tecknad av Paul Ryan. © King Features.

Flera brottsorganisationer har också hamnat i återkommande konflikt med Fantomen: Singhpiraterna (1936) – Fantomens ärkefiender ända sedan de dödade den förste Fantomens far, Thugerna (1949), Skorpian (1957), Hydra (1968), och Vråkarna (1971).

Tvåtusentalet

Efter Falks död har Tony De Paul fortsatt att etablera nya figurer: Chatu alias "Pytonormen" (2003), internationell terrorist född i Bengali; kapten Lara (2005), Rex' personliga livvakt och kärleksintresse; Kaye Molloy och Hawa Aguda (2008), två kvinnliga medlemmar av Djungelpatrullen; kapten Savarna (2009), kvinnlig internationell skeppare, och handlingskraftig vän till Fantomen; patrullmannen kapten Weeks (2009), överste Weeks sonson; och Eric Sahara alias "Nomaden", miljardär och tillika internationell terrorist (2011).

Skapade av Team Fantomen

Antalet återkommande figurer skapade för den skandinaviska produktionen har av tradition varit relativt begränsad, men sedan 1990-talet har de blivit allt vanligare.

En åldrad Dogai Singh, tecknad av Hans Lindahl. © King Features.

En av de främsta skandinaviska skapelserna är Singhpiraternas mångåriga ledare Dogai Singh (1976), och andra skapade vid samma tid är Caleb Kagoda (1975), skeppare från tougandastammen och god vän med Fantomen, och hans fru Oona, samt den kinesiske detektiven Chou Chan (1974). Under åttiotalet tillkom framför allt Sarah Cartwright alias Miss Mist (1986), (sedermera reformerad) Rodia-agent, men också den iskalla Vasti Riba (1981), och Worubus närmaste underordnade, major Sakamoto (1989).

I och med Team Fantomens nysatsning under 1990-talet, inlett med att Luaga förlorar presidentposten till den onde Kigali Lubanga (1994), etablerades flera nya bekantskaper, varav Sarahs far läkaren Aron Cartwright (1992), dubbelagenten Chastity Dark (1994), överste Van Basten (1994) vid Rodias militär; och Dianas vän och kollega Sam Freeday (1994) blivit de mest inflytelserika.

Därefter har ytterligare figurer tillkommit, bland annat det kriminella geniet Svarta nejlikan (1998), specialiserad på att anta andras utseende; arkeologen Minerva Brooks (2003), intendent på Morristowns etnografiska museum, och, framför allt, Sandal Singh (2004), Dogais dotter och efterträdare, tillika Bengalis nya president.

Återkommande miljöer och teman

Seriens hemmaplan är sedan 1960-talet fastställt som den afrikanska nationen Bengali, med huvudstaden Morristown (i dagspresversionen går de dock, sedan 1970-talet, under de "Afrikaanpassade" namnen Bangalla och Mawitaan). Landet är en före detta brittisk koloni som numera är en förhållandevis väl fungerande republik, och andra större städer inkluderar bland annat Bengalitown och den före detta piratstaden Sanloi. Enligt den svenska produktionen av historiska äventyr hette Morristown fram till 1800-talet Moribar. I seriens nutid är Morristown en modern storstad, i stark kontrast till djungeln, och bland dess stadsdelar märks (den av Team Fantomen skapade) kåkstaden Bengete. Långt innan Bengalis tillkomst låg i samma omgivning och åtminstone till det sena 1600-talet länder som Koqania och kejsardömet Nyahpura.

Fantomen framför Fantomenklippan av Sy Barry från "Galärslaven" ur Fantomen-krönika nr 2/1995 (10) © KFS

Dödskallegrottan i de Djupa skogarna i de ogästvänligaste delarna av Bengali (och hela Afrika) är Fantomens hem, och här fins bland annat dödskalletronen, gravvalvet i vilket de stupade Fantomerna vilar, och den stora skattkammaren som rymmer en mängd artifakter, så som Caesars lagerkrans, Kung Arthurs svärd Excalibur, resterna av ormen som dödade Kleopatra, Alexander den stores diamantbägare, Homeros lyra, originalmanuset till Hamlet, etc. På andra håll i djungeln ligger bl.a. det modernt inredda Trädslottet, vilket bygdes efter att Fantomen bildade familj; ön Eden, på vilken djur av alla arter lever i harmoni; Fantomenklippan, som är formad som Fantomens huvud; den gyllene stranden Keela Wee, vars sand är uppblandad med äkta guld; och Den viskande skogen, vars träd tycks viska "Fantomen".

Bland Bengalis många stammar utmärker sig främst, jämte bandarerna, de två största, llongo (till vilken Luaga hör) och wambesi; fiskestammen mori, som bland annat vaktar Eden; och oogaan, som försöljer sig på träsnide och bland annat gör skulpturer av träden i Viskande skogen. Andra stammar är de före detta huvudjägarna tirangi, pärlfiskarna touganda; tez, som livnär sig på guldsmide; repfolket, som bland annat byggt Trädslottet; och wasaka, den stam från vilka den första Fantomen befriade bandarerna.

Ihärdiga orosmoment i djungeln har varit ondskefulla medicinman, vars samlingspunkt är berget Ödestoppen, samt ett flertal religiösa kulter – tron på gudomar som wasaka-stammens demongud (kallad Urzuk av Team Fantomen), eldfågeln Gandor, oxguden Moogoo, och Zaal som krävde människooffer, har alla varit återkommande gissel i serien. Under seklernas lopp har dock Fantomen kommit att bli en garant för djungelfreden, bland annat genom den årligen förnyade gyllene oxens förbund och den vart fjärde år återkommande djungelolympiaden. Till sin hjälp har Fantomen sedan 1600-talet också Djungelpatrullen, idag en modern och topputbildad elitpolisstyrka med verksamhetsområde i Bengalis och dess grannländers djungelområde. Fantomen är patrullens "hemlige befälhavare"; ingen – inklusive Djungelpatrullens överste och utåt sett högste ledare – känner till överbefälhavarens identitet, utan kommunikationen sker via radiokontakt och med skrivna order.

Bland de länder som omger Bengali märks framför allt Dimmiga bergens små och talrika bergsfurstendömen; det välmående och demokratiska Ivory-Lana (på svenska även kallat Farilana); samt militärdiktaturerna Ughland (på svenska även kallat Golana) och Tarashima. Bortanför Dimmiga bergen ligger Zaalkultens hemland Dakk, även känt som "Östra mörkret", som under århundraden har skapat oro i regionen – Fantomens långtgående kamp mot Dakk har gett honom epitetet "Östra mörkrets väktare". På 1970-talet skapade Team Fantomen dessutom grannländerna Rodia – vilket är baserat på Sydafrika och dess apartheidpolitik – och det lilla fattiga Sotuland.

Fantomen har också tillhåll på andra håll i världen: Walkers klippa i USA, nära gränsen till Mexiko, och slottsruinen Vacul i Carpatia (seriens motsvarighet till Transsylvanien) etablerades i dagspresserien under 1960-talet, och därefter har Team Fantomen etablerat ytterligare platser, såsom ett dolt rum i Notre Dame-katedralen i Paris, och ett lönnrum i Roms katakomber.

"Phantom Country" enligt dagspresserien 1980, tecknad av Sy Barry. © King Features.

Fantomenätten

Devil och Fantomen i klassisk scen av Sy Barry. © King Features.

Ett av Team Fantomens främsta kännetecken har varit dess "historiska äventyr", det vill säga serier som har någon av de tidigare Fantomerna i huvudrollen. Den myckna svenska produktionen av historiska äventyr har möjliggjorts inte minst av att Lee Falk själv var sparsmakad med att referera till förfäderna. Samtidigt står dock Falk som upphovsman till flera av de historiska äventyr som blivit mest inflytelserika.

Dagspresserien

1930-, 40- och 50-tal

Redan i det första avsnittet, "Singhpiraterna" (1936), sågs den förste Fantomen i en längre flashback, när den nuvarande Fantomen berättar om ättens ursprung. 1944 publicerades "Fantomens barndom", i vilket den nuvarande Fantomens far figurerar, och i "Farligt guld" (1949) kommer, för första gången i serien, den nuvarande Fantomen i kontakt med ättens historia, när han möter en man som sattes i fängelse av hans far.

I "Den kvinnliga fantomen" (1952) introducerades Dödskallegrottans krönikerum, i vilket de tidigare Fantomernas äventyr finns nedtecknade. Detta var också det första Fantomenäventyret att fokusera på en förfader (eller snarare förfaderns tvillingsyster Julie, "den kvinnliga Fantomen") - även om det i serien är oklart vilken (Team Fantomen har dock fastslagit att det är den 17:e det handlar om). Därefter följer ett äventyr med den nuvarande Fantomens föräldrar, "Mysteriet med kedjan" (1953), berättelsen om hur den nuvarande Fantomen hämnas sin fars död, "Singhpiraterna" (1954), samt en ny version av Fantomens barndom i "Den unge Fantomen" (1959). Därtill kom under 1950-talet flera kortare återblickar till tidigare Fantomer, vanligen med medvetet luddiga uppgifter om exakt när de utspelar sig och vilken Fantom det faktiskt handlar om.

1960-tal och 70-tal
Kejsar Joonkar av Sy Barry från "Galärslaven" ur Fantomen-krönika nr 2/1995 (10) © KFS

När Sy Barry tog över som tecknare, och serien under 1960- och 1970-talen började moderniseras, blev de historiska äventyren något oftare förekommande. Nu berättades om hur den förste Fantomens far seglade med Columbus 1492 och upptäckte Walkers klippa ("Historien om Walkers klippa", 1969), om den förste Fantomen och Fantomengestaltens uppkomst 1550 ("Mannen från havet", 1975 – av den svenska redaktionen ändrad till att utspela sig 1536), och om den blivande tredje Fantomens ungdomsupplevelser som skådespelare för William Shakespeare, vars brorsdotter Rosamunda han äktade ("Perukens hemlighet, 1971).

Den sjätte, alternativt den sjunde, Fantomen (av de svenska redaktörerna fastslagit som den 6:e) förekom i flera sammanhängande historier om hur han under andra halvan av 1600-talet grundar Djungelpatrullen tillsammans med ex-piraten Rödskägg, gifter sig med drottning Natala av Navarra, och blir vän med kejsar Joonkar av Nyahpura ("Legenden om Djungelpatrullen" (1964-1965), "Den gyllene strandens gåta" (1966–1967) och "Galärslaven" (1976)), medan den åttonde Fantomen (av den svenska redaktionen ändrat till den 7:e) möter och gifter sig med drottning Heloise av Koqania i "Hantahäxan" (1964–1965) och "Heloise" (1979).

Dessutom handlar en stor del av äventyret "Märkets hemlighet" (1964) om hur den nuvarande Fantomens farfar och farmor, Janie Cary, träffades, och "Mörkrets väktare" (1977) inleds med en längre episod om den nionde Fantomens strid mot Zaalkulten. Även i andra avsnitt med fokus på den nuvarande Fantomen förekom kortare flashbacks till tidigare generationer – precis som tidigare var dock detaljerna rörande när och med vilken Fantom många gånger medvetet diffusa.

Samtliga dessa sextio- och sjuttiotalsserier kom att utgöra fundament för den tydligare Fantomenkronologi som den svenska redaktionen under 1970-talet fastslog för sin egenproduktion och som man fortfarande håller sig till.

1980-tal och 90-tal

Under 1980- och 1990-talen fortsatte Falk att skriva enstaka historiska serier, vilka i viss utsträckning motsade hans egna tidigare äventyr, men i högre grad blev svårförenliga med den ständigt växande värld som Team Fantomen-produktionen gett upphov till. I några fall har den svenska redaktionen försökt "rätta" dessa motsägelser, vilket ibland har gett upphov till nya diskrepanser.

Den tredje Fantomen träffar och gifter sig med prinsessan Pura i äventyret "Legenden om Diamantbägaren" (1984) (vilket föranledde den svenska redaktionen att skriva ett äventyr i vilket Rosamunda från "Perukens hemlighet" mördas strax efter sitt och Fantomens bröllop), och kejsar Joonkar låter hugga ut Fantomenklippan åt den den 7:e Fantomen (ändrat till den 6:e i den svenska översättningen) i "Sagan om Fantomenklippan" (1986). Den trettonde Fantomen gifter sig med Jeanette, syster till piraten Jean Lafitte i "Gravvalvets hemliget" (1980), och i "...då hämndens timme slår" (1991-1992) gifter sig den nionde Fantomen med mongolprinsessan Vhatta Khan. Då det senare äventyret beskriver Fantomen som påtagligt kortväxt, ett karaktärsdrag som tidigare getts åt den 13:e, ändrades "...då hämndens timme slår!" till att i svensk översättning handla om den denne, i bjärt kontrast till "Gravvalvets hemlighet".

I "Piratdrottningen" (1989–1990) berättas om den 5:e Fantomens möte och giftermål med Juliet Adams, vilket i den svenska översättningen ändrades till den 15:e Fantomen, då man menade att miljön i avsnittet låg närmare den femtondes 1800-tal, än den femtes 1600-tal. I "Den maskerade cowboyen" (1994) gifter sig den 16:e Fantomen med Texaskvinnan Annie Morgan, en uppgift som fick stå oförändrad trots att Team Fantomen redan hade etablerat danskan Asta Jensen som den 16:e Fantomens hustru.

Utöver dessa äventyr finns liksom i Falks tidigare produktion ett antal kortare historiska tillbakablickar till tidigare generationer, varav vissa stödjer tidigare nämnda uppgifter, andra motsäger sig dem, och ytterligare några är helt nya. Få eller inga av dem har dock gett större intryck på vare sig Falks helhetsverk, eller på Team Fantomens historieskrivning.

2000-tal: Efter Falk

Efter Falks död blev de historiska äventyren än mer ovanliga – endast två stycken har hittills (2016) publicerats: en nyversion av Team Fantomen-äventyret "Vrakplundrarnas stad" med den 10:e Fantomen i 1700-talets England (2000), och en fortsättning på Falks "Piratdrottningen": "I dödens väntrum" (2013–2014), som likt föregångaren handlar om den 5:e Fantomen i original, men den 15:e enligt översättningen för svenska Fantomen.

Enligt Team Fantomen

Det första svenskproducerade alltigenom historiska äventyret var Janne Lundström och Jaime Vallvés "I piraternas våld" från 1973, om hur den blivande fjärde Fantomen blir såld som slav som tonåring. Redan föregående år, 1972, hade man dock publicerat "De tusen tigrarna" av Magnus Magnusson, Lennart Hartler och Jaime Vallvé, med en lång episod om hur Bengali fick sina tigrar i början av 1700-talet, och redan så tidigt som 1965, i Bertil Wilhelmssons "Mysteriet med Fantomens goda märke", återgavs en kortare krönikeberättelse om hur Fantomen 1674 förlorade ringen med det goda märket.

I takt med att den svenskledda produktionen av historiska äventyr växte under 1970-talet, uppstod det redaktionella behovet av en förteckning över de tidigare Fantomernas levnadsår – dessutom förelåg det fortfarande oklarheter om den nuvarande Fantomen skulle vara den 20:e eller den 21:e av ätten. Så sent som 1977 var den rådande uppfattningen att han var den 20:e i ordningen, men på en rak fråga vid Lee Falks Sverigebesök i samband med utdelandet av Adamsonstatyetten hösten 1977, fick Ulf Granberg svaret att "vår" Fantomen är nummer 21 (källa: Fantomen nr 12/1978), vilket därmed också blev rådande i den skandinaviska produktionen. Förändringen blir bland annat påtaglig i att den nuvarande Fantomens far i äventyret "Flykten från Djävulsön" (Fantomen 7/1977) sägs vara nummer 19, medan han ett knappt år senare, i "Shakalen" (Fantomen 5/1978) sägs vara den 20:e.

En annan uppfattning som florerade på de redaktionella sidorna under mitten av 1970-talet var att den 6:e och 7:e Fantomen skulle ha varit bröder, men detta gavs aldrig uttryck i någon serie. Sommaren 1978 presenterade den svenska redaktionen slutligen en affish med förfädernas födelseår, vilket definitivt klargjorde att den nuvarande är den 21:e i ordningen, och att samtliga i ätten är son till sin föregångare. Knappt två år senare, i "Det farliga porträttet" (Fantomen 9/1980), berättas om hur den 7:e Fantomen efterträder den 6:e, sin far.

En klassisk fajtscen ur "Fantomen" av Sy Barry. (19:e Fantomen) © King Features Syndicate.

Årtalen från 1978 års affisch har därefter enbart fått ett par smärre justeringar på 1-2 år, och lyder, i sin idag gällande form, som följer:

  • Den 1:e Fantomen: 1516–1566 – avled efter att som johanniterriddare ha stridit mot osmanerna under Suleiman den Store vid belägringen av Malta 1565. (Fantomen 10/1986)
  • Den 2:e Fantomen, 1548–1604 – dödligt sårad i strid mot pirater - närmare detaljer saknas. (Fantomen 3/1989)
  • Den 3:e Fantomen, 1586–1625 – skjuten av en giftpil under ett det att han förenade stridande grupper av atlasfolket, och dog därefter av giftet. (Fantomen 12/1993)
  • Den 4:e Fantomen, 1604–1646 – död under ännu okända omständigheter.
  • Den 5:e Fantomen, 1626–1662 – dödad i strid med piraten Svarthandske. (Fantomen 4/1985)
  • Den 6:e Fantomen, 1646–1682 – dödligt sårad av en pistolkula - närmare detaljer saknas. (Fantomen 9/1980)
  • Den 7:e Fantomen, 1664–1700 – död under ännu okända omständigheter.
  • Den 8:e Fantomen, 1682–1717 – avrättad av piraten Kapten Blood. (Fantomen 2/1978)
  • Den 9:e Fantomen, 1700–1735 – avled av de skador han fått i ett sjöslag mot piraten Svarte Morgan. (Fantomen 13/1984)
  • Den 10:e Fantomen, 1717–1758 – svårt sårad i duell mot Ashar Singh redan 1757, varefter hans arm amputerades och han efterträddes av sin son. I januari 1758 möttes den 10:e Fantomen och Ashar Singh i ännu en duell, som resulterades i bådas död. (Fantomen 19/1997)
  • Den 11:e Fantomen, 1738–1775 – avled under ett skeppsbrott efter ett sjöslag under vilket han hämnades på sin hustrus mördare Korshir Singh. (Fantomen 25-26/2014)
  • Den 12:e Fantomen, 1757–1793 – skjuten i ryggen av polisintendent Brissot i Paris under franska revolutionen. (Fantomen 5/2011)
  • Den 13:e Fantomen, 1775–1811 – död under ännu okända omständigheter.
  • Den 14:e Fantomen, 1793–1831 – mördad av singhpiraten Chandra Sykharn, som infiltrerat Djungelpatrullen och blivit dess överste. (Fantomen 18/1980)
  • Den 15:e Fantomen, 1811–1848 – död under ännu okända omständigheter.
  • Den 16:e Fantomen, 1831–1869 – död under ännu okända omständigheter.
  • Den 17:e Fantomen, 1852–1889 – död av en kula menad för sonen Chris Sommerset, avfyrad av singhpiraten Cyclops. (Fantomen 23/2004)
  • Den 18:e Fantomen, 1871–1908 – skjuten i ryggen av Albig Singh, under ett uppdrag att frita kidnappade infödingskvinnor. (Fantomen 16/2012)
  • Den 19:e Fantomen, 1890–1935 – skjuten av sin ärkefiende, mästertjuven Rachamond. (Fantomen 24/1972)
  • Den 20:e Fantomen, 1912–1959 – död efter att ha blivit huggen i ryggen av tjallaren Rama Singh. (Fantomen 2/2005)
  • Den 21:e Fantomen, född 1939, tog över som Fantomen 1959.
Omslaget till Fantomen 16/2016, i vilken sviten "Den tjugoandra Fantomen" inleds.

Under 1980-talet växte de historiska äventyren både i popularitet och antal, och 1993 inleddes utgivningen av tidningen Fantomen Krönika, vilken sammanställde samtliga (i Sverige publicerade) historiska äventyr i "kronologisk ordning" baserat på när de utspelar sig, från 1536 till den tjugonde Fantomens död 1959, komplett med en sammanställning ("epitaf") över varje Fantoms liv. I samband med denna reprisering gjordes även en del mindre ändringar: inte minst fick man redigera flera äventyr producerade innan 1978, som hade någon de senare Fantomerna – från den sjuttonde och framåt – i huvudrollen ("min far den 19:e Fantomen" blev "min far den 20:e Fantomen", "min farfar den 18:e Fantomen" blev "min farfar den 19:e Fantomen", "min farfars far den 17:e Fantomen" blev "min farfars farfar den 17:e Fantomen", och en del årtal korrigerades).

Idag (2017) har Team Fantomen producerat över 300 historiska äventyr. Bland de mest uppmärksammade finns David Bishops svit om Lady Kate Sommerset, "piratdrottningen" som under 1800-talet och det tidiga 1900-talet hade ett flertal möten med Fantomen (huvudsakligen den 17:e, men även den 16:e och den 18:e).

2016 inleddes en serie äventyr kallade "Den tjugoandra Fantomen", vilka utspelar sig i "en nära framtid", när den 21:e Fantomen har varit försvunnen under ett års tid och hans nu vuxna barn, Kit och Heloise, motvilligt tvingas axla manteln. På grund av de oklara omständigheterna kring faderns öde svär dock ingen av tvillingarna Fantomeneden. Flertalet nya äventyr har alltjämt den "vanlige" Fantomen i huvudrollen, och "Den tjugoandra Fantomen" är närmast att förstås som "framtidsäventyr" på samma sätt som det under fyrtio år producerats "historiska äventyr".

Fruarna
6:e Fantomen och hans blivande hustru drottning Natala av Navarra tecknad av Sy Barry från "Legenden om Djungelpatrullen". © KFS
Huvudartikel Fantomens fruar

Enligt Team Fantomens kanon; övriga versioner, inklusive Lee Falks äventyr, har alternativa uppgifter, även om flera av fruarna är skapade av Falk. Frågetecken finns speciellt kring den 13:e och 16:e Fantomens fruar.

  • Kapten Walker, den 1:e Fantomens far: prinsessan Abeyra, av taínofolket på ön Hispaniola i Västindien.
  • Den 1:e Fantomen: Donna Marabella av Maravilloso, spanska.
  • Den 2:e Fantomen: Gift fyra gånger. Den första hustrun, Elena från Venedig, och den fjärde, engelskan Anne, är kända vid namn.
  • Den 3:e Fantomen: Rosamunda Shakespeare, engelska. Efter hennes död omgift med den indiska prinsessan Pura.
  • Den 4:e Fantomen: Engelska med släkt i Nottingham, dog i barnsäng.
  • Den 5:e Fantomen: Föräldralös operasångerska från Rom.
  • Den 6:e Fantomen: Drottning Natala av Navarra.
  • Den 7:e Fantomen: Drottning Heloise av Koqania, Hantahäxan kallad.
  • Den 8:e Fantomen: Lady Ingrid av Holstein, svenska.
  • Den 9:e Fantomen: Flame Stanbury, engelska.
  • Den 10:e Fantomen: Marianne, kallad Mary, fransyska med skotskt påbrå.
  • Den 11:e Fantomen: Renata di Mascarelli, från Venedig.
  • Den 12:e Fantomen: Lady Marion Trelawney, från Cornwall, England.
  • Den 13:e Fantomen: Jeanette Lafitte, fransk-amerikanska (alternativt mongoliskan Vhatta Khan).
  • Den 14:e Fantomen: Marie Claire, fransyska.
  • Den 15:e Fantomen: Juliet Adams, från Baltimore, USA.
  • Den 16:e Fantomen: Asta Jensen, danska (och/eller Annie Morgan, från Texas, USA).
  • Den 17:e Fantomen: Mary Stillwell, från Boston, USA.
  • Den 18:e Fantomen: Lara Collins, från Oxford, England.
  • Den 19:e Fantomen: Jane Cary, amerikanska.
  • Den 20:e Fantomen: Maude Thorne McPatrick, amerikanska.
  • Den 21:e Fantomen: Diana Palmer, amerikanska.

Publicering

Dagspressversionen

Se även: Lista över dagsstrippsavsnitt av Fantomen och Lista över söndagssidesavsnitt av Fantomen
Den första söndagssidan från 1939. © King Features.

Efter att ha rönt stora framgångar med sin serie "Mandrake" gavs Lee Falk möjlighet att utveckla ännu en serie för King Features Syndicate. Han hade en idé om en riddarserie som skulle utspela sig på kung Arthurs tid, men denna refuserades (en liknande idé utvecklades istället av Hal Foster när han skapade "Prins Valiant"). Falk fick fundera vidare, och presenterade slutligen sin nya idé '"The Phantom"', om en maskerad hämnare med dödskallen som symbol som sprider skräck bland bovar.

Mystiska, maskerade hämnare hade förekommit i populärkultur tidigare, men Fantomen blev den första serien i sitt slag när den debuterade i amerikanska dagstidningar den 17:e februari 1936. Serien tecknades av Ray Moore som tidigare jobbat som assistent på "Mandrake". Under den första tiden gjorde Falk layoutskisser för varje strip, men han lämnade snart över det artistiska helt och hållet till Moore.

Den första episoden, betitlad "The Singh Brotherhood", löpte under drygt 10 månader, och det märks tydligt att Falk vidareutvecklade sitt koncept under arbetets gång. Tidigt möter vi en playboyaktig typ vid namn Jimmy Wells som förgäves försöker vinna Diana Palmers hjärta. Från början var det tänkt att Wells skulle vara Fantomens hemliga identitet (ungefär som det senare blev i "Batman"), men Falk ändrade sig plötsligt. Han bestämde sig istället för att Fantomen skulle vara den senaste i en lång rad av maskerade brottsbekämpare, som härstammade från en ensam överlevande efter ett piratöverfall. Även Fantomens hem Dödskallegrottan i De Djupa Skogarna introducerades i den första episoden.

Fantomen från 1942, tecknad av Ray Moore. © King Features.

Detaljer såsom Fantomenättens ursprungliga namn, tidpunkten för överfallet, placeringen av de djupa skogarna på världskartan med mera bearbetades och ändrades konstant av Falk. I det allra första äventyret är det ett piratöverfall 1525 utanför ön Luntok där endast kapten Christopher Standish överlever som blir starten på Fantomenmyten. I civila sammanhang använder sig senare fantomer av aliaset Mr. Walker, men i Falks äventyr antyds det att detta namn är taget från epitetet "The Ghost Who Walks" (på svenska "Den vandrande vålnaden") och inte ättens ursprungliga namn. Årtalet för överfallet fastställdes senare av Falk till 1536 (exakt 400 år innan serien började), och placeringen av Fantomens hemland Bengali i en fiktiv del av Afrika med tydliga asiatiska influenser.

Den version som vi svenskar betraktar som "rätt" är hårt präglad av hur Falks äventyr redigerades och bearbetades för publicering i den svenska Fantomen-tidningen. Här är Fantomens civila namn Christopher "Kit" Walker. Av allt att döma använde Falk aldrig namnet Christopher Walker utan endast Kit Walker. Bengalis placering är fast rotad till Afrikas östkust, och kallas för övrigt fortfarande Bengali i den svenska Fantomentidningen trots ett namnbyte till "Bangalla" i den amerikanska versionen.

Serien blev en stor framgång, och en söndagsversion påbörjades 28:e maj 1939. Till skillnad från många andra äventyrsserier löpte separata äventyr i dags- respektive söndagsversionen av Fantomen.

Fantomen och Devil av Wilson McCoy. © KFS/Bulls

Under 40-talet kom Moores assistent Wilson McCoy att ta över serien mer och mer. När Moore ryckte in var det McCoy som själv stod för allt teckningsarbete. Moore återvände sporadiskt till serien, men sedan 1948 var McCoy ensam ansvarig tecknare.

Under kriget tog även Lee Falk värvning. Det finns uppgifter om att serien helt eller delvis skrevs av Alfred Bester under denna tid.

Wilson McCoy dog på sin post 1961, och tecknandet togs över tillfälligt av Carmine Infantino och främst Bill Lignante. En fast ersättare hittades sedan i Sy Barry som kom att vara serien trogen ända till 1994.

Under Barrys tid som huvudtecknare passade Falk på att modernisera serien på ett sätt som inte skulle ha passat till McCoys naivare stil. Landet Bengali blev självständigt och fler starka afrikanska bifigurer introducerades (t.ex. president Luaga och Djungelpatrullens överste Worubu). Barrys stil blev kännetecknet för den moderna Fantomen. Som brukligt är omgav sig Barry av en mängd assistenter som hjälpte till att producera serien varje dag i över 30 år. Bland dessa kan nämnas Bob Forgione, Joe Giella, Don Heck, Andre LeBlanc och George Olesen.

När Barry pensionerade sig fortsatte Olesen att skissa serien, som han gjort från och till sedan 60-talet. På dagsversionen tog Keith Williams över som tuschare. Söndagsversionen tuschades under knappt ett år av Eric Doescher, som dock inte fick fortsatt förtroende, och 1995 tog veteranen Fred Fredericks över tuschpenseln.

I och med Lee Falks död 1999 kom den svenska Fantomenredaktionen att bli inblandad i produktionen av dagspressäventyren. Team Fantomens författare Tony De Paul och Claes Reimerthi började då skriva manus till dags- respektive söndagsversionen, vilket bl.a. resulterat i att "svenska" figurer och platser – som Rodia, Sara Cartwright, och Bengete – har börjat dyka upp också i dagspresserien. I dagsläget är De Paul ensam författare för den amerikanska dagstidningsversionen och har – efter många år – fått sitt namn inkluderat i seriens byline.

År 2000 ville George Olesen trappa ner och lämnade då söndagsserien. Ny tecknare blev Fantomenfantasten Graham Nolan som hade gjort en del Fantomenrelaterade saker tidigare, bl.a. omslag för den svenska Fantomentidningen. När Olesen även slutade på dagsserien 2005 blev ersättaren även här en Team Fantomen-medlem: Paul Ryan, rutinerad superhjältetecknare som började teckna för Fantomen 2001 och varit väldigt populär bland de svenska läsarna. 2007 tog Ryan även över söndagsversionen.

Fantomenätten, tecknad av Mike Manley. © King Features.

2011 övertog Eduardo Barreto söndagsversionen, men efter dennes plötsliga död i december samma år fyllde Ryan upp under ett par veckor innan Terry Beatty anlitades som fast tecknare på söndagssidan. 2016 avled även Paul Ryan plötsligt, och ersattes på dagsstrippen av Mike Manley. Till skillnad från sina närmaste företrädare hade varken Barreto, Beatty eller Manley arbetat med Fantomen tidigare. 2017 efterträddes Beatty av Jeff Weigel, även han ny i Fantomensammanhang.

Den största delen av dagspresserien har översatts till svenska och getts ut i samlad form, antingen i tidningen Fantomen eller i egna album.

Sedan 2010 publicerar Hermes Press inbundna volymer som samlar oredigerade dags- och söndagsäventyr i kronologisk ordning. 2017 har tolv dagsstrippssamlingar och fyra söndagssidesamlingar getts ut, omfattande åren 1936-1955 respektive 1939-1953.

Mini sverige.gif Svensk dags- och veckopresspublicering

"Fantomen" har publicerats i följande svenska dags- och veckotidningar:

  • Svenska Dagbladet (1942– , under titeln "Dragos" fram till 1980)
  • Norra Västerbotten (1944–2006, under titeln "Dragos" fram till 1990-talet)
  • Borlänge Tidning
  • Smålands-Tidningen
  • Västgöta Tidningar
  • Falu-Kuriren
  • Gefle Dagblad
  • Hallandsposten
  • Tidningen Ångermanland
  • Jönköpingsposten
  • Barometern
  • Karlskoga-Kuriren
  • Nya Wermlands-Tidningen (?–2006)
  • Kristiandstadsbladet
  • Smålänningen
  • Norrbottens-Kuriren
  • Skånska Dagbladet
  • Folkbladet Norrköping
  • Katrineholmskuriren
  • Norrtelje Tidning
  • Skövde Nyheter
  • Bohuslänningen
  • Ulricehamns Tidning
  • Upsala Nya Tidning
  • Vimmerby Tidning
  • Smålandsposten
  • Örnsköldsviks Allehanda

(listan är ofullständig)

"Dragos"

Att "Fantomen" hette "Dragos" i Svenska Dagbladet från början 1942 och fram till 1980 (då den bytte namn till "Fantomen" även där) berodde på att man på tidningen förväxlade serien med "Mandrake" av samma upphovsman, som 1938 hade lanserats i Danmark under namnet "Dragos" – detta trots att serien då redan hade gått i Vecko-Revyn sedan två år tidigare under samma namn som den är känd även idag.[1]

Serietidningsversioner

Serietidningsversioner av "Fantomen" har gjorts på licens i åtskilliga versioner i olika länder. Den mest långlivade och framgångsrika är den svenska, som även har exporterats till våra nordiska grannländer och andra delar av världen.

Mini sverige.gif Sverige

Fantomen av svenske Hans Lindahl © KFS/Bulls
Huvudartiklar: Fantomen (serietidning), Team Fantomen, och Lista över Team Fantomen-äventyr

Svenska Fantomen har givits ut oavbrutet sedan 1950. Innehållet bestod länge främst av omredigerade äventyr från den amerikanska dagspressversionen, periodvis även av avsnitt från den italienska licensproduktionen, men sedan 1970-talet har en stor del varit egenproducerat material för den skandinaviska marknaden, producerat av det s.k. "Team Fantomen".

Redan 1963 började de svenska utgivarna med att varva de amerikanska avsnitten med egna licensproducerade Fantomenäventyr. Det första svenska Fantomenäventyret publicerades i nr 8/1963 under titeln "Skatten i Dödskallegrottan" och tecknades av Bertil Wilhelmsson. 1968 slutade man med egenproduktionen för att istället importera avsnitt från det italienska förlaget Fratelli Spada, men då Ulf Granberg blev ny redaktör 1973 tog man åter upp den egna licensproduktionen med svenska, nordiska och andra europeiska manusförfattare och tecknare. Den svenskstyrda produktionen blev med tiden alltmer samkörd med den övriga skandinaviska utgivningen. Skandinavienstyrda Team Fantomen producerar äventyr än idag, och förutom i den svenska tidningen har deras äventyr publicerats i Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Turkiet, Storbritannien, Jugoslavien, Ryssland, Polen, Estland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Nederländerna, Australien, Indien och Brasilien.

Nordiska systerutgåvor
Huvudartiklar: Fantomet, Mustanaamio, och Fantomet (Danmark)

Norska Fantomet började ges ut 1964. Tidningen bygger på innehållet i den svenska tidningen Fantomen. Periodvis (främst under 1980- och början av 1990-talet) har tidningen haft en stark lokal prägel genom att producera egna omslag och publicera andra biserier än den svenska tidningen. Även en del originalserier har producerats direkt för den norska tidningen. Sedan 1996 samtrycks tidningen med den svenska och den finska motsvarigheten.

Mustanaamio är den finska motsvarigheten till svenska serietidningen Fantomen, utgiven sedan 1966. Den samproduceras med svenska Fantomen sedan 1993 och den norska Fantomet sedan 1996, vilket innebär att innehållet är i stort sett lika.

Danska Fantomet gavs ut 1971–94 och 1998–99. Tidningen gavs från starten ut av Interpresse och den liknade i stort sett sin svenska motsvarighet Fantomen. Den lades ner 1994 med nr 358. Därefter tog Egmont över utgivningen och gjorde ett försök med en färgtidning som samtrycktes med de övriga nordiska Fantomentidningarna (Fantomen i Sverige, Mustanaamio i Finland och Fantomet i Norge), men endast elva nummer gavs ut 1998–99.

Mini usa.gif USA

Huvudartiklar: The Phantom (Gold Key), The Phantom (King), The Phantom (Charlton), The Phantom (DC), The Phantom (Marvel), The Phantom (Moonstone), The Phantom (Dynamite), och The Phantom (Hermes)
Fantomen av Don Newton © KFS/Bulls

Trots att Fantomen är en amerikansk serie har den aldrig varit lika populär eller känd i hemlandet som i t.ex. Skandinavien. Att det rör sig om en dagstidningsserie och inte en serietidningsfigur har säkerligen med saken att göra. Försök att lansera serietidningar med Fantomen har dock gjorts ett flertal gånger.

I november 1962 startade den Fantomentidning som blev mest långlivad. Förlaget var ursprungligen Gold Key men gick sedan över till King Comics och slutligen Charlton Comics innan den lades ner 1977. De flesta serierna tecknades under Gold Key- och King-perioden tecknades av Bill Lignante, som tidigare hade gjort en kort sejour på den vanliga Fantomenserien innan Sy Barry tog över. Lignantes serietidningsavsnitt var oftast baserade på gamla dagspressäventyr. De flesta har publicerats på svenska, men i tidningen X9 istället för Fantomens egen titel. Charlton gav ut tidningen längst men hade lägre kvalitet på sina äventyr; tecknare som Jim Aparo och Don Newton gjorde dock minnesvärda insatser. 2012-2016 samlade Hermes Press samtliga Fantomenserier och -omslag publicerade av Gold Key, King och Charlton, i en bokserie om totalt åtta inbundna volymer.

DC Comics gjorde ett försök 1988 med The Phantom, en miniserie i fyra delar av Peter David, Joe Orlando och Dennis Janke. Denna blev populär så en månadstidning startade året efter, med serier av Mark Verheiden och Luke McDonnell, men efter 13 nummer försvann den på grund av dålig försäljning.

Även Marvel har gett ut Fantomenrelaterade serier, dock har det främst rört sig om olika framtidsversioner av figuren. Dess första försök var en tidning baserad på den tecknade TV-serien "Defenders of the Earth" där Fantomen kämpar tillsammans med Mandrake och Blixt Gordon mot den onde kejsar Ming. Fyra nummer gavs ut 1987. En ny miniserie med en mer futuristisk Fantomen gavs ut i tre delar 1994–95. Det var ett omfattande och ambitiöst projekt som dock inte blev populärt bland de gamla fansen och inte heller lyckades locka till sig många nya. Kort därefter gav Marvel istället ut en serieversion baserad på TV-serien "Phantom 2040" med fyra nummer som tecknades av legenden Steve Ditko.

2002-2010 producerade det lilla förlaget Moonstone Books en förhållandevis stor mängd Fantomenserier. Ursprunglig huvudförfattare på deras version av Fantomen var Ben Raab, som började som Fantomenförfattare på den svenska tidningen, och 2006 ersattes han av Mike Bullock.

Sedan 2010 har Dynamite Entertainment gett ut flera alternativa Fantomentolkningar; dess första försök, The Last Phantom, publicerades till och med 2012. 2013-2014 sammanfördes Fantomen med Blixt Gordon, Mandrake och Lothar i Kings Watch, har gett upphov till flera efterkommande serier, och parallellt dök en steampunkversion av figuren upp som bifigur i serien Legenderry. Dessutom har Fantomen figurerat i förlagets reguljära Blixt Gordon-serier.

Parallellt med Dynamite har sedan 2014 även Hermes Press publicerat nyproducerade miniserier med Fantomen, som i deras version utspelar sig på 1940-talet - dock är det fortfarande den nuvarande Fantomen, med Diana, Devil, Hero och Guran, som är huvudperson.

En mörkare Fantomen än vad svenska läsare är vana vid av Luke McDonnell. © KFS/Bulls

Mini italien.gif Italien

Italiensk Fantomen av Germano Ferri © KFS/Bulls

Äran för att ha publicerat det allra första Fantomenäventyret producerat för en serietidning tillfaller dock Italien och förlaget La Freccia. Året var 1962, och tecknaren hette Massimo Liorni. Strax därefter bytte tidningen L'Uomo Mascherato förlag till Fratelli Spada, som blivit mest förknippade med produktionen av Italienska Fantomenäventyr. Bland de mest kända tecknarna hos Fratelli Spada kan nämnas Germano Ferri, Felmang, Usam (som alla har tecknat "Fantomen" även för den svenska tidningen), Guido Buzzelli, Senio Pratesi och Alberto Giolitti. Av de äventyr som inte skrevs av tecknarna själva stod Giovanni Fiorentini för de flesta manusen. Totalt producerades nästan 400 Fantomenäventyr av Fratelli Spada under ungefär tio års tid. Ett drygt 80-tal av dessa har publicerats i Sverige, men har dock varit redigerade näst intill oigenkännlighet.

Faktum är att serietidningsäventyr med "Fantomen" producerats i Italien ända sedan tiden för andra världskriget, då amerikanska serier var förbjudna. Det rör sig dock om olagligt producerade äventyr, skrivna av bl.a. Federico Fellini och tecknade av Roberto Lemmi.

Mini tyskland.gif Tyskland

Redan 1966 gav Semic ut en tyskspråkig version av svenska Fantomen, under namnet The Phantom, och under 1970- och 1980-talet gav Bastei i dåvarande Västtyskland ut ett flertal Fantomentitlar. Basteis utgivning innehöll serier från flertalet befintliga källor (dagspress, serietidningsäventyr från Sverige, Italien och USA), men dessutom egenproducerat material. De tyska äventyren saknar dock jämförelsevis all känsla för Fantomenfiguren, vilket framgår tydligt jämfört med det övriga Fantomen-materialet i Basteis publikationer. Den enda "förmildrande" omständigheten är att Fantomen pratar swahili med infödingarna, vilket onekligen är rätt logiskt.

Närmare ett hundratal Fantomenavsnitt producerades av Bastei, inga av dessa har publicerats i Sverige. Samtliga skrevs av Peter Mennigen och tecknades av mer eller mindre anonyma studiotecknare.

Mini brasilien.gif Brasilien

Förlaget RGE (Rio Gráfica e Editora) i Brasilien har producerat ett okänt antal äventyr för den brasilianska marknaden under 1970-talet. Äventyren skrevs av José Menezes och Walmir Amaral, och tecknades av bl.a. Amaral, Júlio Shimamoto, Antonio Hombono, Adauto Silva, Wanderley Mayhé och Milton Sardella. Dessa äventyr har endast publicerats i Brasilien.

Mini australien.gif Australien

Huvudartikel: The Phantom (Frew)

Frew Publications i Australien har framförallt tryckt om det mesta från den amerikanska dagspresspubliceringen och Team Fantomens produktion, men producerade på 1990-talet fyra egna Fantomenäventyr: samtliga skrivna av Jim Shepherd, tre tecknade av Keith Chatto och ett av Glenn Ford.

Därutöver finns tre australiska specialutgåvor producerade av olika myndigheter med "public service"-innehåll riktade mot aboriginer.

Hyllningar och parodier

  • Ett flertal parodier har förekommit i tidningen Svenska Mad (och dess amerikanska förlaga Mad Magazine) genom åren. Däribland "Fantamen" i Svenska Mad nr 9/1964, "Fantamej" i nr ?/1967, och "Fantummen" av Bengt Sahlberg och Ulf Ragnarsson i nr 7/1977.
  • Fantomen har gästspelat i "Herman Hedning". Där kallades han "Fantadom".
  • Fantomen har varit med i ett "91:an"-avsnitt av Jonny Nordlund. Avsnittet publicerades i 91:an 4/2006 och var en hyllning till "Fantomen", som firade 70-årsjubileum det året. Serieavsnittet gjordes dock ursprungligen för seriens 60-årsjubileum.

Fantomen i andra medier

Prosa

  • Ett flertal romaner har baserats på serien. Den första, "The Son of the Phantom" kom 1944, skriven av Dale Robertson och publicerad av Whitman Publishing Company med ett omslag av Wilson McCoy.
  • Amerikanska Avon Publications gav ut femton böcker baserade på Falks serier åren 1972–75. (Två av dessa gavs ut som ljudböcker i Norge och Sverige 2006.) Avon gav även ut "The Phantom" 1996, en roman baserad på filmen från samma år, författad av Rob MacGregor. 2016 inledde Hermes Press en återutgivning av Avons ursprungliga 15 romaner.
  • Moonstone Books gav ut novellsamlingen "Phantom Chronicles" av ett flertal olika författare 2007. Den följdes av "The Phantom Chronicles 2" 2010. (I en av dessa noveller möter Fantomen Green Hornet.)

Spelfilm

  • 1943 kom en femtondelars filmföljetong med Tom Tyler som Fantomen själv. En uppföljare filmades 1955 med John Hart i huvudrollen, men på grund av upphovsrättsliga problem filmades historien delvis om och släpptes under titeln "Captain Africa" istället.
  • 1996 blev "Fantomen" långfilm, producerad av Paramount Pictures. Billy Zane spelade rollen som Fantomen och Kristy Swanson Diana Palmer. Regissör var Simon Wincer. Den har sedermera släppts på videomarknaden som VHS, DVD och Blu-ray.
  • Minst tre Fantomenfilmer har gjorts i Turkiet med start 1968 – alla utan upphovsrättslig rätt.

Animerad film

  • Fantomen medverkade kort tillsammans med ett antal av King Features övriga seriefigurer i den animerade "Karl-Alfred"-filmen "Popeye Meets the Man Who Hated Laughter" från 1972.

TV

  • Ett pilotavsnitt till en TV-serie filmades 1961 med Roger Creed som Fantomen, men har aldrig visats på TV.
  • Den animerade TV-serien "Defenders of the Earth" (1986–87) använde sig av framtidsversioner av Fantomen, Mandrake, Lothar och Blixt Gordon som huvudkaraktärer. Även Fantomens dotter Jedda Walker spelade en framträdande roll. Fantomens repliker gjordes av röstskådespelaren Peter Mark Richman. TV-serien finns utgiven på DVD.
  • En annan framtida version av Fantomen figurerade i den animerade TV-serien "Phantom 2040", sänd 1994 och även förlaga till serietidningen med samma namn. Scott Valentine röstskådespelade Fantomen. Delar av TV-serien har samlats på VHS och DVD.
  • En TV-film/miniserie skrevs och producerades 2009 av Daniel och Charles Knauf för TV-kanalen Styfy. Ryan Carnes spelade Fantomen och Paolo Barzman regisserade.[2] Den gavs ut på DVD och Blu-ray 2010.

På scen

  • I Sverige producerades "Äventyrsmusikalen Fantomen", författad av Peter Falck och Urban Wrethagen och med den sistnämnde i rollen som Fantomen. Den uppfördes upp i Stockholm 1985 och gavs samtidigt ut på LP-skiva. Ett tecknat Fantomenäventyr med samma manus publicerades samma år under titeln "Tempelskatten". Samma musikal uppfördes 1989 i Perth, Australien, med Robert Peron i huvudrollen.
  • I Norge kom musikalen "Fantomets glade bryllup" med Knut Husebø som Fantomet. Jahn Teigen gjorde musiken. Tonen var humoristisk och även Tarzan gjorde ett gästspel.
  • Fantomen parodierades 1964 av filosofspexet vid Göteborgs universitet i föreställningen "van Tomen". Huvudpersonen heter Jaan van Tomen och är bosatt i en holländsk kronkoloni där han varvar brottsbekämpning med sin favoritsyssla – orientering. Sattes även upp 1989 och 1991 med originalensemble.[3]

Datorspel

  • Fantomen medverkar i TV-spelen "Phantom 2040" och "Defenders of the Earth", baserad på de ovan nämnda animerade TV-serierna.
  • "The Phantom Mobile Game" kom 2006, anpassat till mobiltelefoner.

Fantomen på olika språk

Karta över länder som har givit ut Fantomen 2005. Gröna länder har fasta Fantomen-publikationer, och blå länder ger ut Fantomen i dagspresserier och/eller söndagssidor.
Bilden är hämtad från Wikimedia Comics
Språk Namn
Mini norge.gif Norska Fantomet
Mini sverige.gif Svenska Fantomen, Dragos
Mini danmark.gif Danska Fantomet
Mini finland.gif Finska Mustanaamio (Svarta Masken), Urja, Fantom
Mini frankrike.gif Franska Le Fantôme
Mini italien.gif Italienska L'uomo Mascherato (Den maskerade mannen)
Mini island.gif Isländska Dreki (Drake), Skuggi (Skugga)
Mini spanien.gif Spanska (Spanien) El Hombre Enmascarado (Den maskerade mannen)
Mini mexiko.gif Spanska (Sydamerika) El Fantasma
Mini brasilien.gif Portugisiska O Fantasma
Mini usa.gif Engelska The Phantom
Mini nederlanderna.gif Nederländska Het Fantoom
Mini turkiet.gif Turkiska Kızılmaske (Röda masken)
Mini israel.gif Hebreiska Phantom, Phantomas
Mini grekland.gif Grekiska Φαντομ (Fantom)
Mini ryssland.gif Ryska Фантом (Fantom)
Mini serbien och montenegro.gif Serbiska Fantom, Фантом (Fantom)
Mini ungern.gif Ungerska Fantom
Mini estland.gif Estniska Fantoom
Mini polen.gif Polska Fantom
Mini fiji.gif Fijianska Bera-Na-Liva
Mini tyskland.gif Tyska Phantom
Mini tjeckien.gif Tjeckiska Fantom
Mini slovakien.gif Slovakiska Fantom
Mini indien.gif Kannada Betal
Mini indien.gif Bengali Aranyadeb
Mini indien.gif Tamil தமிழ் (Mayavi)
Mini thailand.gif Thai แฟนธ่อม (Phantom)
Mini papua nya guinea.gif Tok pisin Fantom

Mer om "Fantomen"

Recensioner

  • David Haglund: "Lee Falk’s Fantomen – Den inbundna årgången 1956: del 1–3" (B&B webbrecension mars 2009)
  • David Haglund: "Fantomen [julalbum] 2008" (B&B webbrecension mars 2009)

Externa länkar

Fotnoter

  1. ↑ "Så gick det till när Fantomen blev Dragos", artikel av Hans Sidén i Göteborgs-Posten, "Världens gång", den 25 nov 2006.
  2. ↑ Filmens sida hos IMDb
  3. ↑ Lista över gamla spex på filosofspexet.se.

Wikipedia-logo.png Artikeln, i den version den hade den 24 november 2006, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Fantomen.

Fantomen
Serietidningen Fantomen
Serietidningen Agent X9
King Features Syndicate
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Fantomen&oldid=215615"